Jag har verkligen aldrig gillat påsk. Det finns inget förmildrande med den – utom att man är ledig. Fult pynt, tråkig mat och allmänt meningslös som koncept i ett sekulariserat samhälle. I sak tycker jag att det är oerhört lamt att vara ledig på grund av en religiös högtid som man inte firar. Men det är en helt fruktlös diskussion att ta eftersom det brukar bemötas med argument som ”men om DU vill jobba under påsk kan du ju göra det”, ”i min familj är påsken en jätteviktig högtid” (i nio fall av tio finns det inget i de omhuldade traditionerna som anknyter det minsta till den religiösa högtiden påsk) eller ”mina barn vill faktiskt klä ut sig till påskkärringar och ringa på hos grannen och tigga godis” (I know, vill vi inte alla det? Alla dagar i veckan, året runt?).
Försöker agitera kring detta gentemot My Man. Han bara orerar vuxet om att det bara för en generation sen faktiskt var en betydelsefull religiös högtid och att det möjligen skett en förskjutning kring detta när samhället sekulariserats i övrigt, och att det nu handlar om det alla (förut religiösa) högtider handlar om – vara ledig, umgås och äta enorma mängder mat.
Jag bara: ”JUST DET! Nu för tiden är långfredagen inte ens TRÅKIG!”. Jag stör mig på slappheten. Man ska bara ta det gôttaste ur allting – påskägg, häxor och nubbe och sen när det blir trist i Getsemane, golgatavandring, judassvek, korsfästelse, Jesu lidande och sånt – då sitter man där med nåt chokladäggssmul i mungiporna och viftar otåligt med en påskpyntsfjäder för att driva ut den unkna doften av kristendom ur rummet. Visa för i helvete (förlåt) lite respekt för Jesus som dog för dina synder och din möjlighet att åka hem till din familj ett par dagar och dricka påskmust. Men nej då, i detta curlingsamhälle ska allting bara vara så himla trevligt och mysigt hela tiden. Jesus – nä så trist. Honom bjuder vi INTE nästa påsk. Värsta partypoopern.
Nu ser jag era trumpna miner framför mig. Hur ni tycker att jag också är en partypooper som förvägrar er påskmys och ledighet. Hur ni tycker att jag stampar på era små duniga kycklingungar. Hur jag skändar en pursvensk högtid (baserad på en judisk högtid som firas till åminnelse av uttåget ur Egypten ca: 1500 f Kr. Och senare kristnats och firas till minne av juden Jesus lidande, död och uppståndelse som påstås ha inträffat ca år 33. Vid inget av tillfällena fanns någon svensk delegation på plats. Så vitt vi vet. Jesus red inte in i Jersulem på en dalahäst om man säger så).
Men ni har helt fel oavsett. Jag tycker att alla ska få mysa med kycklingar, sill & lamm (bara alla inblandade är med på det). Jag tycker att alla ska få ledigt lite på våren och umgås. Absolut. Men kan vi inte sluta tvångsförknippa det med Jesus? Kan vi inte krypa till korset (!) och erkänna att vi skiter högaktningsfullt i Jesus. Jag vet, det finns några som faktiskt bryr sig jättemycket om Jesus och till och med hävdar att han älskar mig. Och dig. De ska förstås få fortsätta att fira sina kristna religiösa högtider, liksom de svenskar som tillhör andra religioner ska få möjlighet att fira sina högtider. De allra, allra flesta jag känner ägnar inte ens en kvart av sin påsk till att reflektera över vad påsk är eller varför vi firar den. För deras kids handlar påsken om påskägg med godis och påsklov – inget annat.
Jag tycker att vi tar bort påsk, jul och annat tjafs och slutar låtsas som om vi alla fortfarande är kristna, på nåt sätt som har med religion att göra. Och OM vi är det ska samhället inte blanda sig i det. Religion är en privatsak. Istället borde vi få en pott med lediga dagar som motsvarar den ledighet vi idag har som infaller på ”röda dagar” (jag är mycket förvånad över att borgerliga politiker inte protesterat mot denna politisering av dagarnas färger) och som man fritt får ta ut när man så önskar under årets lopp.
Många skulle förmodligen fortfarande fira sin version av sekulär jul, påsk eller whatever, men samhället skulle i alla fall sända ut signaler om att vi lever i en annan tidsålder nu där de flesta faktiskt inte är praktiserande kristna. Dessutom skulle samhällsfunktionerna flyta på mycket bättre om inte alla envisades med att vara lediga samtidigt (för övrigt är det en sanning med modifikation då vi i dagens sekulära samhälle väntar oss att tjänstesektorn ändå ska fungera alla dagar i veckan, året runt). Många människor skulle troligen inte alls vara intresserade av att utnyttja sina röda dagar kring de dagar som kyrkokalendern förknippar med helg. De skulle plussa på dem på sin sommarsemester eller kanske slå sig loss och fira påsk i tre veckor och ha sin jul i november och lägga vårlovet i januari. Jag har sett såna tendenser redan. Folk håller sig inte alls till vad kalendern visar när de kör igång sina traditionella utlevelser. Julen börjar i november, våren kommer direkt efter nyår, semlor käkar man året runt. Man vill blanda och plocka. Sätta ihop sitt eget högtidspaket. Så om högtider varken har en religiös eller praktisk funktion som sammanbinder den med något visst datum i kalendern så behöver inte staten blanda sig i att samordna människors firande eller ledighet.
Den enda helgdag som jag tycker är motiverad att man ska ha kvar fast i kalendern är förstås nationaldagen. Vi bor i Sverige, vi firar vårt land. Det kan alla enas kring. Och de som inte vill enas om det kan dra en toppluva (helst blågul) över huvudet och ta sig en tupplur den dagen. Det är en rimlig dag att ha kvar i kalendern för att stärka den gemensamma identiteten. Dessutom kan man fira den dagen oavsett vilken religiös åskådning man bekänner sig till.
Sen har vi nyårsdagen. Den kan man tycka borde få vara kvar som helgdag, för den är faktiskt ingen kyrklig högtid. Det är då nyår infaller under det borgerliga årets tideräkning. Kyrkoåret börjar första advent och slutar med Domsöndagen så skulle vi fira kristet nyår, i ordets egentliga betydelse, skulle det vara i november. Men jag slår vad om att de flesta svenskar (som firar påsk, pingst, midsommar, allhelgona och jul) inte har en aning om detta. Även den borgerliga kalendern som vi följer är baserad på kristendomen. Den gregorianska kalendern antogs av den katolske påven Gregorius den XIII i slutet på 1500-talet, men vi i Sverige tog ytterligare nästan 200 år på oss för att falla till föga (vi följde istället den julianska kalendern introducerad av Julius Caesar). Men i huvudsak har dessa kalendrars lämplighet och utformningar baserats på beräkningar om när påsken bör infalla (när jag läste kristendomens historia på universitetet så var det så enormt tråkigt att läsa om den kristna kyrkans sju första koncilier där de kristna övertupparna helt enkelt träffades och bestämde vilka böcker som skulle ingå i Bibeln, hur trosbekännelsen skulle lyda, om jungfru Maria var ”kristusföderska” eller ”gudsföderska” och hur nattvarden egentligen skulle uppfattas. Det är så den kristna kyrkan grundades, om nån nu inte fattat det. Gubbarna träffades och bråkade på olika möten och kom fram till att det var si eller så. Oftast efter att nån teolog hade kommit med nån ny teori om hur man skulle tolka ditt eller datt. Så alla de här mötena ledde till olika kristna utbrytargrupper, nya kyrkor, när man inte kunde enas. Det är precis som Monty Python-sketchen där en grupp följer Jesus sandal och en annan hans lampa. Vår tideräkning handlar egentligen i huvudsak om när påsken inföll/bör infalla. Så tänk på det nästa gång du plockar fram ditt ris och dina kycklingar. Men detta var bara en liten utvikning i ämnet).
Många andra religioner firar sitt nyår nån annan gång på året (även om de flesta västinfluerade länder följer den gregorianska kalendern av praktiska skäl). Men även här får vi nog vara lite pragmatiska. Kalendern vi använder i vårt land har en slutpunkt för året – det är nyårshelgen. Det är rimligt att uppmärksamma att året skiftar, eftersom mycket i det sekulära samhället bygger på kalenderåret.
Första maj är en av de två icke-religiösa helgdagar vi har i kalendern (nationaldagen är den andra) och den bör förstås läggas i den allmänna ledighetspotten. Även om jag personligen tycker att det är en viktig dag så ser jag inte varför de som skiter i arbetarrörelsen ska ha en dag ledigt bara-för-att. Vill man vara valborgsbakis och ledig kan man ta en dag extra ledigt då, precis som om man vill demonstrera eller pilla sig mellan tårna.
Sen är det då juldag, annandag jul, trettondedag jul, långfredagen, påskdagen, annandag påsk, kristihimmelsfärdsdag, pingstdagen, midsommardagen, alla helgons dag och så alla ”aftnar” i anslutning till dessa, som vi vanligen ändå är lediga fast de tekniskt sett inte är röda dagar. För statsanställda finns det också ett antal halvdagar före röda dagar då man har arbetstidsförkortning.
Jag räknar till runt 14 dagar som är röda och ungefär 7-8 dagar till som är aftnar eller förkortade dagar, så om man skulle smälla ihop det till 20-25 dagar som man fritt kunde förfoga över vore det väl mycket bättre. Man kan få en monsterjul, maxa ut det iranska nyåret, fira mors dag, fars dag, barnens dag och alla helgons dag på ett bräde. Man kan göra vad fan man vill. Pynta allt pynt när man vill, umgås med släkt över en brakmiddag när som helst, ha stång på jul och gran på midsommar och få påskägg och krans i håret, lussebullar och sill, snaps och köttbullar all the time. Pursvensk extas. Helt utan Jesus.
Vore in det piffigt? Nähä, men skit i det då. Traditionalisttaliban!
Jag tycker att det vore mycket mer praktiskt, jämlikt och liberalt att sluta med att staten traskar i kyrkans lösa lilla ledband. Gör upp en gång för alla. Skilj det religiösa från det statliga.
Här får ni ett klipp ur Monty Python – ”Life of Brian”. Den filmen är troligen den bästa religionskritik som nånsin framförts.
#68
Jävlar vad jag stavar illa nu för tiden. Sorry. Läs mellan raderna.
Fem minuter du aldrig får tillbaka 