Cravings

klubba

Tiden flyger. Idag är det två år sen de skar i min kropp. Eller va fan, det gör de ju hela tiden känns det som. Men det här var ändå ett skärande som borde firas med tårta. Eller inte.
Jag har inte varit nåt stor fan av tårta sen dess faktiskt. Saker började smaka annorlunda. Banan och choklad till exempel. Äpplen och fisk.
Fast jag tycker inte det gör så mycket, för jag är och har alltid varit en matperiodare. Dvs att jag äter olika saker som jag gillar enormt mycket, sen en dag vaknar jag och vill inte äta det alls, och får sug efter annat.

Jag hade nyligen en diskussion om detta, då jag plötsligt förstår att alla inte är så där som jag som är väldigt insnöad på olika matvaror i olika perioder. Nu menar jag inte att man är sugen på pizza när man är bakis eller bara måste ha schååååklad ibland. Utan det är mer att vilja ha olika typer av råvaror, en maträtt eller en särskild produkt. Oftast är det faktiskt inte en särskild maträtt utan en smak eller en grej i en maträtt.

Jag tycker det är helt normalt att ha olika typer av cravings som ständigt byts ut. Jag har alltid haft så. Så länge jag minns. Helt random vill jag helst bara äta riskakor, mango och makrill i tomatsås hela tiden. Så äter jag det nästan varje dag i några veckor eller månader. Om jag hade fått välja hade jag nog ätit det till frukost, lunch och middag.
Sen en dag vill jag istället ha Snickers, spenatsoppa och wakamesallad. Lussekatter. Leverpastej. Grapefrukt. Wasabinötter. Knäckebröd. Vattenmelon. Inlagd strömming. Mums-mums. Räkor. Blåbär. Ost.
Det brukar vara ungefär 2-3 saker åt gången, och sällan nåt som hör ihop.

En termin när jag pluggade åt jag nästan bara pepparkakor, clementiner och Mamma Scans köttbullar. Det tråkiga är att det är helt orelaterat till lämplighet. Typ om det är säsong, om det är nyttigt, om det går att kombinera med annat, om det är lätt att få tag på osv. Det är skitjobbigt när det är nåt som är svårt att få tag på eller inte är så bra att äta mycket av. Fint när det är apelsinperiod. Illa när det är pistageglassperiod.

Jag trodde att detta var normalt. Att alla funkar så. Att de bara  ”jag skiter i vad vi äter till middag, men glöm inte att köpa brieost”. Men en del människor går uppenbarligen år ut och år in och älskar tacos, chokladglass och hushållsost.
Jag äter så klart annat också,  även under mina ”perioder”. Men jag måste typ ha den grejen hemma och kan gå långa omvägar för att köpa en särskild sorts glass eller hitta blodapelsiner. Det är ju inte som att jag snöar in på heroin eller bebishjärnor. Och det är bara en gång jag blev illa till mods själv – då var jag inte sugen på nåt alls på flera veckor. Det tyckte jag var helt onormalt. Sjukt och ledsamt. För det är inte jag. Jag vet att det finns människor som inte äter när de är nere, ledsna eller sjuka. Så är det inte för mig. Jag mår nästan alltid bättre om jag äter nåt. Men plötsligt slutade det vara så. Det var bara sjukt jobbigt att äta. Jag tyckte att det var lite onödigt och äckligt. Att det liksom bara går genom kroppen. Kändes helt meningslöst. Nu är det mer att jag känner så några timmar, sen går det över lagom till kvällen.
Och jag är alltid, alltid sugen på latte. Och spenatsoppa med ägg. Och afternoon tea.
Och när jag är sjuk vill jag alltid ha pulverpotatismos eller Yoplait miniyoughurts som smakar persika och mango.

Just nu är det annars hipsterknäckebröd (typ nåt dyrt norskt surdegsknäcke), koriander, zooklubbor och Walkers shortbread.
Vad är dina?

#13

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s