Älva

absinthe-green-fairy-drink-canvas-web

Vad hände med elvan?

På fredagar så fredagsfikar vi. Det är sen gammalt. Det är vår after work.
Det kan sen också bli ett glas vin eller två till maten. I fredags tyckte vi båda att veckan hade varit lite särdeles skit så vi fyllde på glasen lite mer och orerade vidare om tråkiga saker. Vips hade vi faktiskt blivit ganska berusade. På blanka fredagkvällen.
Just då var det mest fnittrigt och roligt att inse att vi lyckats dricka nästan en flaska vin var utan att ens tänka på det, men att vakna idag var mindre kul. Jag var inte bakis, men verkligen sjukt seg, trött och sänkt. Precis vad man behöver on top just nu.
Det där gör jag inte om. Två glas är lagom.
Jag satte mig till och med framför datorn för att blogga, men jag såg ju inte vad jag skrev, så det kändes som en bra idé att låta bli.

Det fick mig att tänka på den drastiska förändringen i mitt sätt att se på ”att ta ett glas vin”. Trots att jag alltid har tyckt att det vart kul att ”festa” och ibland kanske gått lite för mycket all in vid såna tillfällen, så har jag aldrig tyckt att alkohol i sig är särskilt nödvändigt. Jag kan lika gärna inte dricka. Jag hade en ganska lång period efter jag blev sjuk då jag drack väldigt lite alkohol, och då mycket sällan. För att det kändes onödigt och ointressant. För att det kändes dumt att addera berusning till en kropp där balansen är påverkad och man lätt blir yr. Då blev det ännu mer tydligt för mig att alkohol för mig är en social sak och att jag främst är intresserad av berusningen, inte av alkoholdryckerna i sig. I alla fall inte på ett sätt som motiverar att dricka den utanför den sociala kontexten.
Jag kan lika gärna dricka en alkoholfri drink eller en lättöl. Vin har jag aldrig egentligen tyckt varit så kul, utom till mat.

För mig har det under hela mitt vuxna liv varit så att jag har tyckt att det är suspekt att sitta hemma ensam och ta ett glas vin, en drink eller en öl. Det skulle bara inte hända att jag gjorde det. Ganska länge hade jag aldrig själv öppnat en vinflaska med korkskruv för att jag alltid drack vin i en sociala kontext där nån annan gjorde det. Det här rörde inte bara om jag var ensam utan också att dricka alkohol på tu man hand. Visst var det absolut så att vi kunde dricka vin till en fin middag, ta en drink eller en öl hemma, bara vi. Men jag drack kanske ett halvt glas vin, lämnade en del av drinken och tyckte att en öl var lagom. Det var som att alkohol för mig var nåt så otroligt förknippat med att umgås ute eller hemma hos nån annan, eller när man själv har en fest eller middag med vänner.
Det var till och med så att de bruksvin vi köpte och hade i vinstället hemma ibland blev dåliga för att de fick ligga för länge (med andra ord inga årgångsviner som vinner på att bli lagrade). Hade vi fest och det blev nåt kvar i en bag-in-box fick vi ofta hälla ut det för att det blivit surt.

Men de senaste året, kanske två åren, har jag ändrat mig. Att dricka ett glas vin till maten gör jag säkert ibland 2-3 gånger i veckan. Ibland även på en vardag om det skulle passa bra till middagen. På helgen tycker jag att det är nice med en drink ibland. Nu är det mer för att jag tycker att det är gott, men också för att det för mig är förknippat med att vara ledig, varva ner och att göra det trevligt. Det är fortfarande socialt, men berusningen ser jag snarare som en nackdel. En irriterande effekt. Jag tycker om att det får mig att slappna av och må bra. Det är inte ”tjoho, party!”, utan mer bara ”ahhh…skönt”.

Jag tycker ändå fortfarande att det är suspekt och får lite dåligt samvete. Särskilt när jag vid nåt tillfälle då min man var sjuk och inte så pigg på middag och fredagsvin, helt enkelt själv tog ett glas till middagen. För mig är det ett beteende som jag förknippar med att ha ett konstigt förhållande till alkohol, lite varningslampa. Ändå vet jag att många jag känner inte alls skulle se nåt konstigt med det och lätt skulle kunna ta ett glas framför TV:n i sin ensamhet om andan faller på.

Det är lite lustigt att jag aldrig skulle tänka att nån annan har ett alkoholproblem om de är partyglada i en social kontext (det finns förstås beteenden som man tycker tyder på att folk lätt får i sig ”lite för mycket”, men om de inte blir stökiga eller gör bort sig ser jag inte riktigt problemet att man blir påverkad eller berusad), men om nån skulle säga att de dricker vin hemma till middagen varje dag eller tar en drink på en måndag då tycker jag att det är alkoholistvarning direkt. Att jag kunde trilla in klockan 04 på morgonen efter en lyckad after work tyckte jag aldrig var nåt varningstecken, annat än på att jag kanske var lite för lättledd när det gäller party.

Ändå har jag alltid tänkt att om nån sa ”vi förbjuder alkohol för det gör så stor skada i samhället” så skulle jag bara ”ok”. Jag kände verkligen inte heller att jag saknade det på nåt sätt den perioden jag i princip inte drack nåt alls.
Nu kan jag faktiskt ibland känna att jag ser fram emot det där glaset vin.
Frågan är om jag har en normalare inställning nu, eller om det är tvärtom?
Jag återkommer när jag druckit upp det lilla som är kvar i bag-in-boxen sen igår.

#11

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s