Såg lite mer på kungabröllopet igår (efter att ha gjort nyttiga saker som att träna och städa) och jag tyckte fortfarande att det är sjukt roligt att titta på. Men nu börjar jag tröttna på allt ståhej. Jaja, tack och hej. Let it be monday. Jag har fått min kungliga dos nu. Hoppas medierna taggar ner lite. Innan det blir för mycket prinsesstårta (och det heter just så, inte princesstårta, bara ett påpekande) till svenska folket.
Ungefär lika många av de jag känner har varit glada kommentatorer av klänningar och prinstal som sura monarki-dissare. På nåt sätt stör jag mig alltid på dissarna mest. Särskilt på Facebook. Även om jag är en sann dissare själv. Dissa är oftast roligare än hissa. Men ändå är det nåt osympatiskt med att t ex skriva ”jag är så jävla trött på fotbolls-VM” när man ser att hälften av ens bekantskapskrets är ivriga fotbollsanhängare som kommenterar varje match. Jag ÄR trött på fotbolls-VM, men bara för att jag inte gillar det så förstår jag att andra kan göra det.
Det är folks rättighet att tycka vad de vill, uttrycka det hur de vill i vilka forum de vill. Men det är klart att det är en avsiktlig diss att t ex på Facebook skriva neggo om ett ämne som halva ens bekantskapskrets som har motsatt åsikt garanterat kommer att läsa. Ibland kan jag tycka att det är en onödig provokation (inte alltid, för jag gör ju det själv i vissa ämnen) och en lite tråkig grej. Särskilt om det då är om nåt som en del verkligen brinner för och andra egentligen inte bryr sig om. Jag har bloggat om det här förut – varför jag tycker att det är trist att direkt till nån som uppenbarligen tycker (om) nåt annat (för att de precis har sagt eller visat det) deklarera att man minsann själv inte tycker om hörnsoffa, rosa skor, chips med dillsmak eller fotboll. Det är faktiskt skillnad på när man säger det, och till vem. Jag tycker exempelvis att man i sin egen blogg eller i en allmän diskussion i ämnet gott kan vika ut sig om sin åsikt i olika ämnen utan att blygas. Men i sociala forum där man kör en enkommentars-rad blir det lätt onödigt dissigt och trist, eftersom det inte finns nån kontext…och som jag själv märkt…inte är ett bra forum för seriös debatt.
Ett typiskt exempel på när jag verkligen tycker att det där dissandet är onödigt är när kända artister eller andra offentliga personer dör. Då är det alltid folk som måste deklarera att de tycker att den personen inte var bra och att de som sörjer den personens död är töntiga eller dumma. Jag blir förbannad över det. Uppriktigt. Om jag är ledsen över att exempelvis Michael Jackson är död och gillade hans musik då kanske du kan ta din Michael Jackson-diss och spara den till en annan dag, i ett annat forum. Det kanske inte fyller nån funktion att du säger ”Jag tycker att han är dålig, och ful!” till mig, som inte tycker det. Det kanske är din uppriktiga åsikt, men helt utan relevans i det sammanhanget. Det är bara taskigt! (Och nej, jag är inget stort MJ-fan, men heller ingen stor MJ-dissare – varken då eller nu).
Åter till kungligheterna.
Både i privata sfärer som på Facebook och i offentliga, som i medierna, har båda sidor kommit till tals. Men på SVT var det faktiskt lite väl slätstruket. Man kunde gott ha varvat de helt infantilt underdåniga mellansnacket med lite annat perspektiv. Jag tyckte att det var jättekul att se ”direkt från Lars Ohly” (den enda av våra icke-rojalistiska partiledare som tog konsekvensen av sitt partis politik och stannade hemma från bröllop och fest) där han värmde färdigmat i ugnen. Tyder dessutom på humor. Hade varit roligt om folk som har republikanska värderingar fick uttrycka sin åsikt och kanske framför allt motivera den mitt i smörandet. Istället för allt allmän och vagt monarkidissande kanske några som verkligen tagit ställning kunde få framföra hur de kommit fram till det. Det pågick väl också en republikansk fest under aftonen om jag inte är felinformerad? Varför fick man inte se vad de åt och drack där? SVT är väl ändå hela folkets kanal? Och även om de ville framställa det som om hela svenska folket var med på båten så är det ju inte sant. Å andra sidan kanske det inte är rätt forum heller: ”Här kommer kronprinsessan i sin vagn och vinkar, så fint. Och nu ska vi prata med nån som hatar kungahuset och vill bränna slottet!”.
Och det är ju evighetslånga fotbollsprogram var och varannan dag och ingen jävel bryr sig om att väldigt många tycker att det är boring och har noll intresse för detta evenemang och alla sköna slantar det kostar oss TV-licensbetalare att bevaka. Ingen fotbollshater får komma till tals och tala om hur illa de tycker om fotboll och hur meningslöst det är.
Min poäng? Jag vet inte. Förmodligen att vill man störa sig så kan man. Och det är en demokratisk rättighet. Men måste man göra det av slentrian om man inte egentligen bryr sig? Och varför är det i detta fall så ok att dissa alla som faktiskt tycker att det är kul, fint och roligt. Och dumförklara dem som okritiska tanter på ett kafferep som bläddrar i Se & Hör?
Det tycker jag är taskigt och nedvärderande. Visst, jag tror att många inte ens reflekterar över problematiken kring monarkin, men många tror jag faktiskt är helt och fullt medvetna om vad de gör när de viftar med en svensk flagga framför slottet och fäller en tår när Victoria får sin prins. De manifesterar sin stolthet över att vara svenskar och det är en ypperlig dag att göra detta då en person som i högre grad än andra representerar landet har en högtidsdag. Det blir därmed också svenska folkets högtidsdag. De som vill alltså, de andra kan ju uttrycka nåt surt om pöbelns dumhet. Eller kanske bara…inte bry sig? Att läsa in ”ok för klasskillnader och förtryck” i att folk hurrar för kronprinsessans bröllop är så småsint och trist att jag vill hurra lite extra.
För min personliga del hade det inte funkat på samma sätt om undersköterskan Victoria gift sig med snickaren Daniel i Åmål (ens om de fått samma påkostade ceremoni). Visst, det är fint med bröllop och kärlek, fina klänningar och tårta. Men för mig är det förstås att det är kungligt och att det är vår kronprinsessa som gifter sig som är grejen, och även förstås att det är med en hockeykille från landet. En vanlig snubbe. Victoria är en symbol för Sverige, och hennes livsöde har de flesta av oss i nån mån följt (oavsett om vi är för eller emot kungahuset). I det perspektivet är det en stor händelse att hon gifter sig. Det är fint att se henne bli vuxen, bli en egen person som gör egna val. Den här dagen och det här valet är i mina ögon en tydlig manifestation kring det. Det är en stark symbol för ett modernt kungahus och tvärtom vad många verkar anse så tycker jag att hon är en stark feministisk symbol. I sin kontext naturligtvis.
Vill man skita i kungabröllopet så kan man. Stäng av tv:n. Om man på allvar vill engagera sig i monarkins vara eller icke-vara så bör man för bäst effekt rösta vänster eftersom det är det enda parti som på allvar verkar vilja avskaffa monarkin. Dessutom tycker jag att om man tycker att det här är viktigt så handlar det väl knappast om kronprinsessans bröllop utan är en fråga som bör tas på allvar året runt, alla år. Men få är de som kommer med magsura kommentarer nu som har nån åsikt resten av året. Lite trist det också.
Trots att jag inte är uttalat rojalist så delar jag inte önskemålet att vi ska ha en republik. En president tycker jag vore riktigt kass. Och snacket om att det är omodernt att ”ärva en titel” är förvisso sant, det är direkt löjligt. Ett ämbete ska man förstås inneha på grund av sin kompetens. Det här är en mossig kvarleva som bygger på premisser som hade varit uteslutna som kriterium om processen hade startat idag.
Men det är så otroligt naivt att anse att kungahuset är den främsta, mest intressanta och ”farligaste” representanten för detta. Jag tycker att det är mer obehagligt med de osynliga maktstrukturerna, där verklig samhällsmakt finns (och att säga att kungahuset har nån reell makt är nonsens. Om kungen inte bedriver nåt slags extremt osynlig grå eminens i kan jag inte se att de har nåt av värde att säga till om när det gäller p0litik eller samhällsformande opinion), som också ärvs.
I många länder med presidentstyre är det ju starka politiska klaner som med ekonomiskt kapital matchar fram presidentkandidater gång efter gång. I Sverige har vi också politiska klaner (främst inom sosse-politiken), för att inte tala om när det gäller rika och mäktiga företagssläkter som kontrollerar stora medieimperier och industriföretag. . De som umgås med kungahuset – men har makt och påverkan. Och där ”ärver” man ju makten och pengarna i lika hög grad som en prinsessa och en prins ärver en titel. Det är bara att se på sessans vänner – många av dem är framtidens verkliga makthavare. Så inflytande de kungliga eventuellt har är förmodligen större genom sitt umgänge än genom sin egen position.
Som alltid när folk framför såna här åsikter vill jag förstå vad man grundar den på. För jag tycker att kritik i sig – att man tycker att nåt inte är bra, inte är rätt eller helt enkelt inte gillar det blir intressant först när man motiverar varför eller hur det borde vara istället. Eller vad man skulle vinna på en förändring. Jag tycker sånt är viktigt. För att jag ska kunna stå för en åsikt eller dissa andras. Jag vill veta argumenten och se vad min egen åsikt grundas på – egentligen.
Det är omodernt med monarki
Jag håller med. Men vi har valt att ”modernisera den” genom att regenten i princip har noll politisk makt, utan istället ska vara en slags representant för Sverige i olika officiella sammanhang. Det kan man förvisso också tycka är omodernt och att nån annan gjort bättre. Men då vill jag veta vem man anser ska ha den funktionen. Någon vald genom en demokratisk process förmodligen, eller? En president eller statsministern? Fredrik Reinfeldt kan döpa båtar, hålla samlande tal till nationen, åka till Kina med en dalahäst under armen och lite under tiden sköta sina andra åtaganden…eller ska vi ha statsminister och president? Hur ska makten fördelas mellan dem? Eller vi kanske inte behöver ha nån som ersätter just den sortens representation för Sverige? Det jobb de kungliga gör är bara konstruerat nonsens som egentligen inte behövs? Eller ska det så att säga fördelas på de folkvalda istället?
Jag hör inte till falangen som hävdar att kungahuset gör ovärderliga ekonomiska PR-insatser för landet Sverige, och framför allt inte till de som påstår att det är en mätbar effekt i kronor och ören. Däremot har kungahuset naturligtvis en del i varumärket Sverige. Det är direkt fånigt att påstå nåt annat. Precis som det brittiska kungahuset har för England och det norska och danska kungahuset har för sina länder. Precis som en del tycker att det är spännande och exotiskt med älgar och småländska skogar, så tycker en del att det är pikant med ett kungahus. Men att det skulle vara en ovärderlig faktor för Sveriges ekonomi tror jag inte på. Och som sagt, glansen kring kungligheter brukar inte falna ens när de är avsatta och lever i exil, så de som vurmar för prinsar och prinsessor kan fortsätta med det oavsett om monarkin avskaffas.
Det är ojämlikt med monarki
Eller är det omoderna att det är ojämlikt? Att vissa människor föds till makt, pengar, överklass och fördelar utan att ha gjort nåt för att förtjäna det. Jag håller med där också. Det är orättvist som fan. Men dels är jag naiv nog att tro att det varken avskaffas eller egentligen påverkas särskilt mycket genom att avsätta kungahuset och avskaffa monarkin och att det är en konstant faktor som alltid kommer att finnas i all typ av civilisation. Det kommer att finnas en orättvis penga- och maktfördelning. Inte ens om vi skulle göra nåt sorts kommunistisk revolution skulle det suddas ut. Det är bara att andra människor får makten och pengarna. En del tycker att det är bättre – då är man i alla fall ”a self made man”. Den hungrigaste vargen får äta först. Många diktatorer kommer ju från ganska enkla bakgrunder, utan ärvd makt och ärvda pengar. Några kanske till och med skulle säga att det är det riktigt farliga – människor som inte har makt och vill ha den till varje pris.
De kostar pengar med monarki
Närmare bestämt 115 miljoner 2010 (borträknat de 10 miljoner extra de fick för att bekosta bröllopet). Lite mindre än hälften av pengarna går till slottsstaten (drift och underhåll av slotten, viss personal osv) och lite mer än hälften till hovstaten = hovet (kostnader för kungaparets och kronprinsessans staber, deras resor och representation, hovstallet och liknande). 57 miljoner ungefär. Flera av de viktigaste stabspersonerna har ungefär en halv mille i årslön så jag gissar att en duktig del går till att avlöna personal. Och fina middagar och transporter vid statsbesök och annat officiellt kostar säkert en slant.
Men kungahuset kostar ju mer än så egentligen – UD har hand om utgifter för säkerhet runt statsbesök och liknande och Statens Fastighetsverk bekostar underhåll och renovering av de kungliga slotten (8 stycken). De två sakerna tillsammans kostar betydligt mer än själva apanaget.
Nu är det väldigt svårt att få insyn i exakt hur mycket cash som går till själva kungafamiljens omkostnader eller vad som omfattas i det. Karl XIV Johan avtalade nämligen med dåvarande regeringen att bara slottsstaternas kostnader skulle behöva redovisas i detalj (för regeringen alltså, som vilket annat ”företag” som helst så granskar ju en revisor hovstatens ekonomi).
Familjen Bernadotte har en hel del egna pengar (deras privata ekonomi är skild från apanaget) och de är oavsett om de skulle abdikera från den svenska kronan en kunglig släkt. De skulle i så fall kanske göra som alla andra exil-kungar (som i de flesta fall blivit avsatta för att de haft politisk makt och i mer eller mindre dramatiska politiska skeenden tvingats lämna sina hemländer), bosätta sig i London (det är där de flesta ”kungar utan land” verkar bo) och fortsätta leva ungefär samma liv som de gör idag – men utan förpliktelserna och utan tillgång till svenska statens egendomar och av skattebetalarna avlönad personal. Vad jag förstår är Solliden på Öland det enda slottet som är privatägt av kungafamiljen, så de skulle inte stå på bar backe där heller.
Mycket av kungahusets stab är ju till för att hjälpa till att organisera deras offentliga plikter och sköta om det som egentligen är statlig egendom – slotten. Med andra ord skulle kostnaderna för ”kungahuset” förmodligen inte kunna minskas helt då de funktionerna (representation, underhåll av statlig egendom och interiör) troligen skulle flyttas över till andra budgetposter. Dessutom har jag läst att trots den enorma budgeten (som de flesta republikaner i alla fall anser att det är), räcker den inte till alla utgifter, utan kungen skjuter till av sina egna pengar. Vilket man kan tycka är det minsta han kan göra. Eller hur, hans privata förmögenhet har säkert sin grund i hans offentliga position. Förvisso betalade Karl XIV Johan en tredjedel av Sveriges utlandsskuld med sina egna pengar, så det kanske är nåt familjen Bernadotte kan kräva tillbaks om de avsätts. (Äsch då, de har redan fått kompensation för detta och en del av apanagets höjning är också en följd av avskaffandet av den så kallade Gauadaloperäntan. En pikant liten detalj som jag inte kände till och troligen inte så många andra heller, med tanke på debatten). Nej, det kommer nog inte att gå nån nöd på de kungliga även om de skulle petas av tronen. Om de sparat sina Gauadalopepengar så har de ju en del på banken.
Det jag personligen är intresserad av är om sessornas märkesväskor och partydrinkar finansieras med apanaget eller om de spenderar sina egna pengar på det. Inte för att jag skulle ställa mig med en fackla utanför slottet och tjoa om så vore fallet, men i tider som dessa kanske även de kungliga ska äta mer bröd än bakelser. I alla fall för apanaget. Folk som inte tycker att Mona Sahlin offentligt kan använda en medeldyr märkesväska som hon fått privat i 50-årspresent måste förstås få en mindre stroke vid tanken på att deras skattepengar betalar Maddes drinknota på Spy Bar. Å andra sidan kom jag just på att om en hårfrisörska med silkontuttar får drinkarna gratis på Stureplan så får nog en prinsessa det också…
Det är fånigt med kungligheter.
Det finns så många fåniga människor i världen. Det är ju extra störigt om de dessutom bor i slott och har pengar och peachy liv, eller hur? Jag tycker till exempel att Paris Hilton är jättefånig. Hon bor visserligen inte i nåt slott, men hon verkar ju rätt dum dessutom. Det är jättejobbigt att nån som jag tycker är fånig och dum är rik och känd utan att förtjäna det. Jag antar att man bara får suck it up. Eller, om det nu är det svenska kungahuset man är sned på – utnyttja sin rösträtt för att störta dem.
Jag personligen har ingen direkt synpunkt på om vi ska ha monarki eller inte. Det är ok för mig. Jag stör mig inte på det. Jag är mer för än emot, men om majoriteten av Sveriges befolkning vill avskaffa monarkin bör vi göra det. Det är ett beslut som ska fattas demokratiskt. Och som när det gäller demokratiska beslut får man ju finna sig i majoritetens vilja, även om den inte stämmer med det man själv tycker. Tyvärr i många fall kan jag tycka.
Och är man seriös med sin inställning kring att detta är en av de viktigaste frågorna i svensk politik och hindrar ett jämställt samhälle bör man förstås göra mer än att sura på Facebook. Som sagt var, en röst på Lars Ohly verkar ju som rätt väg att gå för att uppnå det. För mig är det här en fråga där jag inte tycker att genomdrivandet av en principfråga kommer att uppnå ett resultat som förändrar något viktigt och avgörande. Därför kan jag förena min politiska åskådning med att vi har ett kungahus utan politisk makt.
Men det bästa argumentet en republikan kan använda är kanske ändå det en fransk herre vid namn Jean Baptiste Bernadotte lär ha sagt: Republikan både av princip och övertygelse vill jag till min dödsstund bekämpa alla rojalister. Dryga 20 år senare blev han krönt till kung av Sverige och fick kunganamnet Karl XIV Johan. Och kung förblev han, fram till sin död 8 mars 1844.
Ja, nu har jag samlat inspiration till mitt bröllop. Björn Skifs och Agnes sjunger duett i kyrkan. 5 meter släp. 350 kilo tårta. Brudgummen håller tal på engelska.Viggenplan flyger i formation medan jag åker rodd-gondol medan det skjuts salut. SVT filmar nonstop och karln blir prins, riddare och hertig på en gång.
Fem minuter du aldrig får tillbaka 