Medan du sov

Jag går all in, och all out. Så skrev jag nyss i en annan blogg, där jag postat oftare än här (men en gång i halvåret är inte så svårt att toppa). Jag är osäker på det här med bloggeriet, och skrivandet. Vilket känns konstigt, då jag ”alltid” har skrivit. Dagbok, brev, mail, blogg. Yrkesmässigt och privat. Alltid tänkandet (eller o-tänkadet) i de skrivna orden. Nu plötsligt är det med stor vedermöda jag knåpar ihop tre meningar på Facebook eller en hashtag på Instagram. På jobbet skriver jag hela tiden, men inget av värde.

Så. Det är allt jag har att säga om den långa tystnaden. Oskrivandet. På ett håll försöker jag med tystnad, och här tänkte jag prata om saker som inte betyder nåt alls (vilket jag vet är svårare att hålla än något nyårslöfte). Det känns som att jag knappt kan tänka, läsa, prata, lyssna eller skriva utan att det finns nånting som ger fullt utslag på min nu för tiden väldigt känsliga radar. Som gör mig rasande, ledsen eller i alla fall lite irriterad.

(Var nu tvungen att radera en lång passage om varför jag blev sjukt provocerad av en bok som en kollega valt till bokklubben på jobbet).

Så istället ska jag skriva en sån här lista, som jag snott från en sån där trevlig blogg som jag läser. En prinsessblogg. Där allt är inredning, fräscha blommor och tomtebolycka. Jag älskar sånt. Och hatar det. Men jag tänker inte ens att de är riktiga människor. Det är bara när riktiga människor jag känner försöker låtsas som om deras liv är blomsterängar och solsken all the time – fast de krackelerar – jag blir lite fundersam och undrar varför. Men å andra sidan, det är i alla fall socialt påbjudet att upprätthålla fasaden. Inte att vilja konfrontera kollegan som valt den där boken och fråga ”Hur tänkte du nu? Jag funderar på om du är ond eller bara extremt jävla oempatisk – vilket är det?”. Det skulle inte vara acceptabelt.

Ja, here we go again. Så är min tillvaro hela tiden. Jag pendlar mellan att undra om folk är helt galna och orimliga, eller om jag är det. Förut var jag rätt säker på svaret. Nu är jag inte det. Om jag ska förklara hela kontexten till varför jag blir arg, ledsen, sårad, upprörd, nåntingnånting över saker är det alltid som jag tänker att det inte är värt det. Jag får bara verka orimlig. Det är väl ändå rättvist då det är vad jag oftast anser om andra.

Så, nu anstränger jag mig lite. För att vara acceptabel.
Eftersom jag typ hatar att sova och drömmer mardrömmar nästan varje natt, och på det hela taget har nåt slags sömnfobi skulle jag mycket väl kunna få ett utbrott över hur orimligt det är att nån skriver en lista om sömn som JAG KAN LÄSA. Hånet i det. Men jag är trött och låter bli.

Frågor om sömn

När brukar du gå och lägga dig?
I princip aldrig före midnatt. I bästa fall runt 01. Jag förhalar ständigt sänggåendet eftersom jag tycker att det är obehagligt att sova, plus leder till att man vaknar och det är en ny dag. Vilket jag tycker är nästan lika obehagligt som tanken på att aldrig vakna mer.

När vaknar du?
När jag måste. Och helst inte då heller. Jag är helt borta för världen. Men jag går oftast upp cirka 07.30. Framåt 10 kanske jag kan prata med andra människor utan att vilja döda dem. Kanske. Det är inte så mycket som dåligt morgonhumör som att min kropp helt enkelt tar ungefär så lång tid på sig för att acceptera att nu är det en ny dag.

Är du morgonpigg?
Nej. Fast fram till för typ fem år sen hade jag inga som helst problem att gå upp på morgonen hur trött jag än var. Jag var en sån som aldrig skulle låta en väckarklocka ringa mer än två signaler, och aldrig använde funktionen snooze. Det är morgon – man går upp. Inga konstigheter. Nu är det bara konstigheter. Det finns inget som är särskilt normalt med sovandet eller vaknandet.

Vad gör du i sängen innan du somnar?
Ibland läser jag, eller kollar på mobilen. Men i nio fall av tio är det så sent att jag bara tar min sömntablett och mina värktabletter och försöker smyga in i sovrummet och hålla mig lugn tills jag somnar. Och inte väcka min man, som trots sena vanor ändå oftast redan lagt sig när jag väl faller till föga. I nio fall av tio vaknar han när jag lägger mig i sängen, och vi pratar lite (mest jag) och kramas. Eftersom jag är så sjukt icke-avslappnad ens när jag på kemiskt sätt försätts i sömnmood kan det hända att jag då får en impuls om att jag måste göra nåt som kräver att jag går upp. Det är väldigt dåligt, pga att det är typ som att vara helt kalasfull eller hög, plus att jag ofta får hallucinationer. Det låter förstås helt galet, men jag är så van vid detta så jag tycker inte det är så konstigt. Eller ja, det är konstigt, men sällan läskigt. Det enda som är lite jobbigt är när jag får för mig att min man inte är min man pga att hans ansikte ser ”konstigt ut”. Men att jag ser djur i sovrummet eller vid nåt tillfälle stod och stirrade ut genom fönstret för att ”det står nån där ute och tittar upp på mig” kan ju vara lite creepy. Jag får ofta också för mig att jag måste kliva upp ur sängen och äta nåt. Vilket är sjukt annoying, pga att det ofta är knäckebröd och jag inte är hungrig.

Vad finns på ditt nattduksbord?
Böcker. Ungefär tjugo stycken i en hög. En lampa. Mobil. Glasögon.

Hur är din säng bäddad?
Nästan alltid med lila eller blåa påslakan och underlakan. Två kuddar var och en extra för den som vill ha. Jag fryser i perioder sjukt mycket så jag sover ofta med en eller två filtar också.

Vilken låt är allra bäst att somna till?
Om jag av nån anledning lyssnar på musik när jag ska sova är det alltid nån avslappningsmusik med naturljud. Särskilt regn, åska och storm tycker jag är avslappnande. Eller vågor och vattenfall.

Vad är ditt bästa sova gott-tips?
Har tyvärr inget. Är i starkt behov av ett, eller många. Fast de funkar inte. Men förut skulle jag säga:
Bra temperatur (hatar att frysa, men då blir jag värmd plus kan ha filtar) och helst lite kallt i rummet. Öppet fönster.
Sköna, lagom fluffiga kuddar (älskar hotellkuddar)
Att ha smörjt in sig med nåt från Body Shop som luktar gott
Att vara nyduschad (fast inte så att håret är vått)
Inte ha ätit eller druckit på några timmar innan man går i säng, men inte heller vara hungrig.
Att det regnar eller åskar

Hur sover du egentligen?
Ligger tydligen extremt still och gör inga ljud. Ligger oftast på sidan med ena handen under kudden. Eller på rygg. Skulle aldrig sova på mage.

Vad har du på dig när du sover?
Sovtröja (gamla urtvättade t-shirtar) och typ korta pyjamasshorts. Får även erkänna att jag ibland sover i min onesie, med luvan uppe (om jag fryser).

Hur är din sovfrisyr?
Ehhm? När jag vaknar är det rufsigt.

Vad har du för säng?
En 160 cm från Mio. Den är nästan ny, och eftersom vi hade den förra i typ 10 år var det ett välförtjänt byte. Den är av oklar anledning sjukt hög så jag når inte ner till golvet när jag sitter på kanten. Väldigt prinsessan på ärten faktiskt.

Vad gör du mitt i natten?
Sover. Vaknar av en mardröm. Vaknar av att min man snarkar eller går upp på toa.

Hur gör du för att få ett mysigt sovrum?
Gillar lugna färger (blått, grått och lila), mörka möbler, dämpad belysning och tjocka gardiner. Det ska vara som en mysig grotta.
Men älskar även att sova på hotell, och där är det väl oftast mer ”ljust och fräscht”. Så antingen ombonad boudoir eller krispigt svalt.

Vad är det konstigaste stället du har sovit på?
Är jag på konstiga ställen sover jag inte. Jag sover inte på pendel, buss, tåg eller flyg. Oavsett hur lång resan är. Jag är tvångsvaken tills jag kan sova på en där för avsedd plats (dvs inte sittande). Som sämst en soffa eller madrass på ett golv.

Eller nu ljuger jag. När jag var lite yngre och var ute och festade en del var jag ganska förtjust i att sova på badrumsgolvet när jag var bakis. Jag tog helt enkelt min kudde och gick in i badrummet och la mig. Det kanske är lite konstigt. Tror också att jag en gång gjorde det på mitt sommarjobb efter en väldigt intensiv festnatt. Min kompis och jag turades om att låsa in oss på toa och ta en tupplur. Väldigt oansvarigt.

Folk som kan sova överallt förstår jag mig inte på. Att man skulle somna stående är ett mysterium för mig, eller att somna mitt bland andra människor. Jag kan ju knappt sova ens i min egen säng när jag är drogad med sömntabletter, så det är en utopi för mig.
När jag glömmer ta tabletten sover jag inte alls. Jag är klarvaken hela natten. Men det krävs väl bara några dygn utan sömn så kanske till och med jag ger vika.

Det närmaste jag kommer att ha somnat offentligt är när jag såg en skittrist film på bio efter en natt då jag suttit uppe. Tyvärr skulle jag recensera den och var tvungen att hålla mig vaken, men det var svårt. Jag minns det som långsamma scener på hästar som galopperade i motljus. Eller så sov jag och drömde det.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s