Kravmärkt

Jag tror att det var ett mycket bra val att delta i blogg100. För då lade jag på mig ännu ett krav i en övrigt kravfylld tillvaro jag gärna skulle rymma lite ifrån. Och det var superenkelt att ta bort det igen. Inga konsekvenser. ”Jag känner inte för att skriva idag”, ”nähä, då slipper du”, ”men TACK!”, ”det var så lite så”.
Och det var det. Så lite.

Jag får göra precis som jag vill. Är det kanske så med andra saker också?
Tanken svindlar!

Igår var jag på party. En kollega (en av dem jag gillar) skall sluta på jobbet och hade en avskedsfest hemma hos sig.
För några år sen var vi med i samma glada partygäng som sysslade med saker som after work till 04 på morgonen. Nu pysslar jag inte så mycket med sånt längre. Faktiskt inte alls. Vilket säkert är gynnsamt på många sätt. Men det var påfallande lätt att falla in i den kontexten igen. Ta upp den kastade (eller tappade) handsken. Det plötsligt uppsluppna och bekymmersfria i att mingla runt med ett glas bubbel i handen och prata med människor. Vara mitt gamla jag och mitt nyaste jag, och ett av mina bästa jag. Det där som gillar att fråga, lyssna, ta reda på saker och få andra att skratta. Det där som inte är inmålad i ett hörn. Prata med nya människor, med gamla människor och allra mest med roliga människor. Komma ihåg att de flesta människor är roliga när man slipper tvångsgnuggas mot dem dagarna när all beröring känns som sandpapper. Det kändes som en sån alldeles utmärkt paus från allt annat. Som ett litet, litet rymningsförsök. Kravlöst. Vänligt. Lätt. Långt borta från modlösheten.
Sen skulle vi gå vidare ut, och festa till ordentligt. Och då rymde jag igen. Från kravet att ha så pass roligt, på ett sätt jag inte längre tycker är så roligt. Jag bara tog på mina skor, min kappa och gick hem i snöfallet. Lite i smyg. Upprymd och lagom färdig. Bubblande. Nöjd med min insats. Säker på att de skulle fortsätta ha roligt utan mig. Förut skulle det ha gjort ont. Nu kändes det rätt och riktigt, och snällt mot mig själv.
Ibland är det så lätt att lägga krav på sig själv och sen ta bort dem igen. Och bli lite lättad över att man inte behöver göra andra val än de som är perfekta för en själv.
Nu ska detta bara appliceras på större saker. Viktiga och riktiga saker.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s