De bästa dör först – igen

sorry
Idag nåddes världen av den sorgliga nyheten att fantasyförfattaren Terry Pratchett somnat in. En oerhört begåvad och humoristisk person vars rika fantasi befolkat en hel värld, placerad på en skiva som bärs upp av fyra elefanter som står på en sköldpaddas rygg. Disc world är visserligen en sagovärld med inslag av mytiska figurer och fantasifulla fenomen, men mest av allt är det en träffsäker satir över den verkliga världens galenskaper.
När Pratchett för några år sen insjuknade i Alzheimers kändes som det grymmaste en person med ett så rörligt intellekt kan drabbas av. Att veta och känna att tiden som kvicktänkt, blixtrande smart och uppburen föreläsare och författare började gå mot sitt slut utan att kunna stoppa det måste ha varit ännu värre för honom än för många andra.
Även om all nyhetsrapportering kringgått ämnet tror kanske många att han valde att avsluta sitt liv själv, eller med hjälp, innan sjukdomen ”släckt allt ljus”. Det får vara hur det vill med den saken, men det är oerhört sorgligt. Han har skrivit ett 70-tal böcker (varav runt 30 om Disc World) som sålts i över 85 miljoner ex och översatts till 37 språk.
Terry Pratchett blev 66 år.

Jag har inte läst ens i närheten av alla hans böcker, men min man är ett riktigt stort fan. Han läser Pratchetts böcker om och om igen, och i vår bokhylla hittar man nog de flesta av Pratchetts böcker. Några av dem signerade.

För två veckor sen dog Leonard Nimoy, mest känd som Spock i kultiga rymdeposet ”Star Trek: The Original Series”. Precis som vanligt förstår vissa, och andra inte alls. Nån försökte förklara att Leonard Nimoy är som alla nördars farfar. Och när ens farfar dör sörjer man. För att förstå kontexten så måste man också inse att scifi-serien Star Trek är en symbol för 60-talets framtidstro, rymden, utforskandet, tekniken, mötet med andra världar. Det är själva modermodemet för allt nörderi. Hjärtat för all den kärlek rymden rymmer. Urkällan för universums all återhållna längtan efter att vara kapten i stjärnflottan.”Space: the final frontier. These are the voyages of the starship Enterprise. Its five-year mission: to explore strange new worlds, to seek out new life and new civilizations, to boldly go where no man has gone before.”
Nimoy dog av KOL och blev 83 år gammal.

Det är alltid för tidigt för en ovärderlig person att dö. Det är det enda jag har att säga om detta.
Och i detta tidevarv av att kunna regissera sitt eftermäle lämnar de bådas sista avtryck på Twitter nästan samma känsla som en sista handtryckning innan man går.

spock
pratchett

Neil Gaiman skriver om Terry Pratchett
Grandpa Nimoy

#12

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s