Och fettet blev till guld

Naj, igår missade jag bloggandet. Fallerar i mitt uppdrag redan första veckan. Illa.
Eller, egentligen – spelar roll.
Jag skriver två inlägg idag istället.

Nu över till (går)dagens blogginlägg.

Jag har lyckats bli av med en del kroppsfett under det senaste året, och det är verkligen en big deal för mig. Det är nåt som jag kämpat med nästan hela livet och det har väl uppenbarligen aldrig gått riktigt bra, i alla fall inte på nåt varaktigt vis. Men den här gången har jag bestämt mig för att det ska bli annorlunda. Även om jag inte riktigt trott på det själv så har jag nu faktiskt lyckats gå ner så pass mycket att jag själv blir lite häpen. Att jag även fortsätter att gå ner känns som en jättestor seger för mig. Det kanske inte har gått riktigt så snabbt som jag hoppats, men det spelar inte jättestor roll för mig nu när jag ändå kommit dit jag föresatte mig att komma.
Samtidigt så är jag lite trött på att andra, när ämnet kommer upp, reducerar det till att handla om bantning, dieter och hur vida man kommer i storlek x istället för storlek xxxl. Eller vad det nu kan vara för input som jag tycker inte egentligen är va det handlar om – för mig.
Jo, jag kräver en del av mina medmänniskor har jag märkt. Typ att de ibland tänker lite innan de pratar med mig. Jag har inget alls emot att folk tänker ett extra varv innan de blurpar ur sig nåt som rör en så personlig sak som nån annans vikt, kropp (och hälsa). Tyvärr gör många inte det, så ibland är jag vansinnigt övertydlig med att jag inte är så himla intresserad av att andra ska delge mig åsikter jag inte bett om, eller till och med är uttalat ointresserad av deras åsikter i den frågan.

Det kom extra väl till pass när jag liksom ändå i ett offentligt forum ville uppmärksamma att jag nått min första målvikt och att det är en viktig, stor och glädjande sak för mig. I det fallet behöver jag faktiskt inte egentligen andras bekräftelse, men jag vill samtidigt visa att jag faktiskt jobbat hårt för att uppnå detta och att det är en stor sak. Jag tycker att jag varit modig, duktig, jävligt tuff och är grymt stolt över mig själv. Det betyder inte att jag är ”klar” med mitt projekt, att jag inte kan pusha det en bit till och att jag inte har fler saker att fila på när det gäller kost, motion och att bibehålla detta som jag ändå nu har uppnått. Den här resan har inte nått sin slutdestination, men jag har redan kommit längre än jag trodde, och denna vikt var den målvikt jag satt upp för mig själv som ”good enough”. Nu när jag kommit dit ska jag ta det vidare och se hur långt det går att komma för min del. Men det är inte andras business.
Det här utspelet jag gjorde kanske är ett slags test också. Vilka orkar bjuda till och vilka gör inte det? Förstår de vad som är viktigt på riktigt för mig och kan de glädjas med mig? Jag brukar generellt inte förvänta mig eller räkna med andras stöd (ens i saker som är verkligt avgörande för mig), men i den här frågan kan jag nog ändå känna att jag räknar med att de som vet nåt om mig och mitt liv ändå har tid, råd och ork att ”bjuda på” ett gillande eller ge mig den feedback jag faktiskt bad om.

Jag funderade länge på hur jag skulle kommunicera det och på vilket sätt jag ville prata om det inför andra, sen bestämde jag att jag gör det till nåt som inte primärt handlar om mig utan om nåt som även kommer andra till del.
Jag bestämde att jag ska skänka en symbolisk hundring till olika välgörande ändamål – organisationer som hjälper andra människor – för varje kilo jag gått ner. Att det ska bli en liten, liten push till nån annan som gör en insats som hjälper andra människor. Jag vill att det jobb jag lagt ner inte bara ska stanna vid mig utan generera nåt viktigare. Så jag bad folk att lämna önskemål om vilken eller vilka organisationer jag ska ge pengarna till.
Jag är glad över att så många faktiskt ansträngde sig och kom med input, tog det på allvar och lämnade förslag istället för att börja prata om annat.
Så jag ser det som win-win. Det bästa var att flera också lovade att skänka motsvarande summa som jag skänker till de organisationer de valde.
Jag är inte så stadd i kassan just nu att jag kommer att ta allt på ett bräde, så jag ska dela upp det på några månader.
Men så här blev resultatet:

Amnesty 100 kronor
Barncancerfonden 400 kronor
Cancerfonden 100 kronor
BRIS 100 kronor
DEC – Disasters Emergency Committee 100 kronor
Djurhem för kaniner 300 kronor
FN-förbundets projekt Flicka 100 kronor
Fundacion Pies Descalzos 100 kronor
Greenpeace 100 kronor
Hand in Hand 100 kronor
Hjärnfonden 100 kronor
Kiva 200 kronor
Kvinna till kvinna 100 kronor
Läkare utan gränser 200 kronor
Medical detection dogs 100 kronor
Neuroförbundet 200 kronor
Reportrar utan gränser 100 kronor
Safety of Journalists 100 kronor
SOS Barnbyar 100 kronor
Stadsmissionen 200 kronor
Ung Cancer 100 kronor
Unicef 100 kronor
Vaggan.se 100 kronor
Världsnaturfonden 200 kronor
Wikipedia 100 kronor

#7

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s