2014 – nu stänger vi butiken

Nu sjunger det här året på sista versen. Och det är lite av en lättnad.  Även om inget, så här på upploppet, indikerar att detta år kommer att gå till eftervärlden som ett exceptionellt dåligt år för min personliga del finns det en del saker jag hellre varit utan. Framför allt kanske de där nästan fyra månaderna vi var evakuerade från vår lägenhet samt de inte helt vilsamma flyttbestyren efter det. Kan inte heller påstå att det var superpepp att vittna i en rättegång eller att genomgå en operation.

Jag har gjort väldigt mycket annat än att sitta framför datorn det här året (suttit med mobilen och iPaden till exempel). Men jag lyckades ändå delta i #blogg100 och få lite snurr på bloggen. Vilket för all del inte höll i sig, men ganska ofta när jag blir skrivsugen så tröttnar jag på själva texten innan jag ens formulerat klart den i huvudet. Jag tycker att allt jag vill säga har redan nån annan (eller jag) redan sagt bättre förut. Inte för att det brukade hindra mig förr, men med åren börjar jag fundera på om mina ord och tankar har nåt egentligt värde (annat än för mig, vilket för all del inte är det sämsta). Jag hyser en allt starka längtan efter nåt slags objektiv, ren, kall fakta och lite mindre tycka, känna och spekulera. I alla fall i fråga om vad jag vill ta del av från andra. Jag börjar bli mätt och trött. Det spelas helt enkelt en melodi för mycket på känslofiolen. Denna brist på nyanser, nivåer och finlir gör att allt blir en enda gröt av liknöjdhet. Mer ”jaha?” än ”aha!”. Det krävs så otroligt svartvita porträtt, skandalösa rubriker och hjärteknipande stories för att nånting ska nå fram. Det ska vara kort, färdigtuggat och uppvinklat så in i helvete. Annars orkar, fattar eller vill inte folk ta till sig det. Jag hungrar efter nåt annat.

Nåja, nu var det inte min misantropiska livshållning jag skulle fördjupa mig i. För en gångs skull.
Jag skulle avrapportera 2014 och lägga det året till arkiven.
Vad är en bättre utgångspunkt än den där listan som jag knåpade ihop i början på året kring saker jag ville göra under 2014?
Hur gick det med den egentligen?

Saker jag vill/ville:

– Flytta (Check! Omständigheterna var förvisso inte riktigt som tänkt, men det kan väl kvitta nu)

– Byta jobb (Omorganisation, bytte plats och fick delvis nya arbetsuppgifter, så nja på den)

– Se till att det blir tillökning i familjen. Hen ska heta Mirakel. (För tydlighetens skull var det ett husdjur jag fikade efter, men nåt sånt har ännu inte införskaffats)

– Byta frisyr och hårfärg (Nja på den också. Har tappat en ansenlig mängd hår och min frissa tyckte inte att det var en så bra idé att bråka med det jag har kvar. Får bli en restnotering på den!)

– Gå ner minst en 5-åring i vikt (Check! Skulle säga att det är mer en 10-åring faktiskt)

– Skaffa bättre kondis än en 95-åring (Check! Jag har nog bättre kondis nu än när jag var 20 så även där kanske jag toppat ambitionen lite)

– Ha en riktigt stor fest (Jag hade fyra kompisar hemma på glögg, räknas det? My Man hade en stor fest, räknas det? Livet är en fest, räknas det?)

– Gå en kurs i nånting vadsomhelst. (Check! Jag gick en kurs i nåt väldigt speciellt. Att överleva en zombiekatastrof. Jag överlevde)

– Göra nåt jag aldrig gjort förut (Check! Det rör främst saker jag redan nämnt, men även några andra saker)

– Möblera om (plan B om det inte blir nån flytt) (Check! Jag gjorde båda)

– Fira min födelsedag i Berlin. (Check! Tror det får bli en tradition)

– Läsa 52 böcker. (Not even close. Jag är inte ens halvvägs där. Men jag ser ett tydligt samband mellan ledighet och läsning. Hälften av årets läsning har skett under sommarsemestern och nu i december. Så får jag 52 veckors ledigt ska jag läsa 52 böcker också)

– Se 52 filmer. (Not even close. Jag är inte ens halvvägs där. Heller. Däremot har jag lätt sett 52 avsnitt av olika TV-serier)

– Aldrig hålla käften när nån i min omgivning säger nedsättande saker om människor på grund av deras kön, religion, kroppsvikt, etnicitet, sexuella läggning eller ursprung. Eller nåt annat trött crap. (Jag har kommit rätt långt med den här. Sen vet jag inte om det varit nån riktig framgångsfaktor ändå. Steg 2 på den vägen är att påtala dessa saker på ett sätt som är lite mindre ”du är verkligen dum i huvudet som har den här åsikten”-vis. Inte av nån annan anledning än den massiva awkwardness det skapar när jag läxar upp både bekantas bekanta i sociala forum och ibland helt okända människor i andra sammanhang. Jag är plågsamt immun mot den där grejen att man ska hålla med folk, vara tyst eller ”tänka saker i sitt huvud” för att upprätthålla ”en trevlig stämning”. Som sagt, jag håller väldigt sällan käften. Nu börjar jag fundera på om det kanske är nästa svårighetsnivå – att hålla käften ibland, och att veta när det är det bästa)

– Skriva mer. (Nja, bloggandet i början på året var en start, men efter det har jag snarast skrivit mindre. Mycket mindre. I alla sorters forum och situationer faktiskt. Men jag vet inte om det är nåt självändamål egentligen. Jag har varit upptagen med att leva, och inte haft så mycket ork att reflektera)

– Sova mer. (Fail. Jag sover mindre och mindre. Vilket är ett stort problem. Jag avskyr att gå och lägga mig, för jag gillar generellt inte att det blir morgon. Det är dock ändå ett alternativ som i perspektiv måste anses som ganska gynnsamt jämfört med att det inte skulle bli det…)

– Äta mer efterrätter. (Mer än i jämförelse med vad kan man fråga sig så här i efterhand. Jag äter efterrätt rätt sällan, men när jag gör det gör jag det bra! Så jag kanske har riktat in mig på ett mer kvalitativt mål här)

– Skriva fler listor (jag har lagt av mig här. Det har blivit färre to do-listor för att jag haft så mycket att göra att jag inte hunnit. Har dock använt min anydo-app och Wunderlist väldigt mycket sen jag bytte mobil och inte bott nånstans där post it-lappar, mappar och mina anslagstavlor funnits inom räckhåll. Så nja på den)

– Kill more darlings (Här har jag snarare omvärderat den åsikten. Det finns ingen anledning att döda sina darlings alls. Jag har bra smak, och jag tycker om extra allt. Döda alla icke-darlings i så fall. Skala bort, rensa ur och kapa det som är fel, fult, tröttsamt, onödigt och dåligt. Det är det som ska bort, inte det man älskar och tycker om)

– Kasta bort mer saker (Check! Visserligen finns det mycket kvar att göra sig av med. Men flytten fick oss att behöva akutrensa, och vi har faktiskt i flera omgångar rensat ur böcker, tidningar, DVD-skivor, kläder, köksgeråd, möbler och annat stuff. Bort med det bara. Det är mitt gamla liv, det är mina gamla saker. Allt utom min man kan jag avvara. Det är bara stuff).

– Oftare tala om för andra när jag tycker att de är snälla, bra, roliga, fina, smarta, snygga, hjälpsamma. Eller bara tala om att jag är glad att de finns. (Check! Jag kan jobba ännu mer på denna, men jag har på ett okaraktäristiskt sätt talat om för en del människor att jag bryr mig om dem, gillar dem, tycker att de är bra, smarta och snygga. Även om det känns obekvämt och inte ligger för mig har jag opåkallat förmedlat såna saker oftare än tidigare. Nästa svårighetsgrad är att kunna ge positiv feedback även till människor som fiskar efter det eller helt enkelt verkar behöva det mer. Vilket är nåt som normalt gör mig illa till mods och får mig extremt omotiverad. Men det är en hel vetenskap för mig. Det vore skönt att bara kunna tänka ”Hey, hen vill uppenbarligen få lite skön bekräftelse eftersom hen lägger sig på rygg och pekar ”klappa här”. Då är det bara att leverera nu då!”. Men jag tänker mer som när jag ser nån ragga fem i tre på krogen – ”du trålar brett för då vet du att du borde få nåt napp”. Jag kanske borde vara mindre självmedveten inför människor som är väldigt självmedvetna? Jag tror det!)

– Hångla mer. (Hur tänkte jag här?)

– Skaffa minst en ny kompis (Check! Jag har blivit lite, lite bättre på att i alla fall inte bara släppa iväg de jag blir intresserad av att lära känna. Sen är jag kanske mer på ”ta en fika”-nivå än att bygga vänskap för livet. Men nånstans ska man börja…)

– Hitta tillbaka till minst en gammal kompis (Nja. Jag är dålig på att plocka upp gamla trådar och har funnit att det finns orsaker till det. Jag vill inte lappa och laga, prata gamla minnen och älta sånt jag inte längre finner nåt intresse i att rota i. Jag tror att jag faktiskt hellre vill vårda de som var med på resan än de som på olika sätt valde en annan rutt. De som är ombord och de som vill kliva på nu får räcka, men de som seglat iväg får fortsätta mot sina destinationer utan min inblandning. Det är också en insikt. En del grejer är redan packade och klara nu. Gott så!)

– Sluta vara rädd. (Nej. Det hör till. Det kommer alltid att höra till. Jag försöker bara bli lite mer modig för varje år. Rädd, men lite modig. Ibland)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s