Put your money where your mouth is

Den politiska depressionen är ett faktum. Men för en gångs skull ska jag inte skriva mitt hjärtas mening så utbroderat. Det brukar framstå som passivt aggressivt när allt jag egentligen vill säga är ungefär ”tycker du ja…”.

Men nu när jag tänker efter, varför ska jag inte göra det? Andra säger ju sitt hjärtas mening utan att fundera närmare på att det kan väcka en viss…irritation. Eller frustration. Eller alla möjliga tankar.
Här kommer några.

Det finns så många som kommit med förnumstiga analyser den senaste veckan om vems skulden är för hur det politiska klimatet ser ut just nu. Min åsikt är att det är de partier som lett Sverige som har huvudansvar för den politik som har bedrivits och samhällseffekterna av den. Min åsikt är också att SD:s valresultat är en följd av att människor (som är röstberättigade och vid sina sinnens fulla bruk och kan avkrävas ansvar för sina handlingar och åsikter) har röstat på deras politik i förhoppning om att den ska vara en mer inflytelserik faktor de närmaste åren.
Men just dessa två åsikter, som  i mitt tycke rätt självklara och basic,  verkar snudd på provaktiva och behandlas som riktiga långskott.

Mycket omsorg ägnas istället åt att bekymrat prata om ”dom” och hur ”vi” (för att ytterligare skapa motsatsgrupper, för det brukar ju sluta bra…) borde ha agerat för att inte prata över huvudet på ”dom” (= alltid folk man inte känner). Alla dessa åsikter postas förstås så där ett par mil över huvudet på ”dom”. Lite i en ”klappa på huvudet”-anda eller som om man pratar om några lätt efterblivna som absolut inte skulle kunna läsa innantill (men herre guuuud, tror du att jag känner några SD:are som skulle kunna läsa MIN text?). Ingen lyssnar på ”dom”, slår man fast. Och pratar sen absolut inte till ”dom”, utan till de här mer ansvarstagande jämbördiga människorna. Vars antirasistiska utspel och tydliga påpekande om att det inte är ok att klandra flyktingar eller invandrare för all skit som händer i samhället tydligen eskalerat problemet och gjort att de här stackars SD-väljarna känner sig dumförklarade och som att deras rasiståsikter liksom inte är OK.  Liksom, snacka om att stigmatisera människor. Att dissa invandrare för att de är invandrare är väl också en åsikt som man kan ha? Titta, 13 procent tycker det (lite beroende på var i texterna man läser. Å ena sidan är inte alla som röstat på SD rasister, å andra sidan måste man lyfta just integrationsfrågorna och ”ta debatten om invandring” på grund av att 13 procent tycker så. Men man behöver alltså inte ha en rasistisk åsikt för att man röstar på ett parti med rasistisk politik, sprungen ur en nazistisk rörelse? Nej, man kan ju vara helt dum i huvudet och ändå välja att visa missnöje genom att rösta på ett sånt parti. Lite som att rista in ett hakkors på en synagoga utan att ha en annan drivkraft än att vilja ”provocera lite”. De väljarna kan å ena sidan inte avkrävas ansvar för vad de röstar på och ska i nästa stund ha så stort inflytande över den politiska agendan att man helt borde skåpa ut alla andra samhällsfrågor för att prata om INVANDRARNA) alltså måste det vara en viktig, riktig och relevant åsikt. Mmmhmm….

Dessutom är det kollektiva ”vi” (hej, jag vill inte vara med i din Vi-klubb. Just sayin…) som borde ha styrt upp saker ”innan de blev så illa” nästan aldrig de avgående politiker som styrt landet. Nej, ”vi” (fast då brukar skribenten själv poängtera att hen minsann alltid suttit på bänken eller i alla fall innerst inne heeeela tiden fattat att man borde ha en annan inställning) är de som elitistiskt och nedlåtande pratat om SD och drivit dem i armarna på Jimmie Åkesson genom sitt förakt för det folkliga och brist på insikt i de världsliga problemen (tala för dig själv btw…). Säger nån som ofta varken är folklig eller delar dessa världsliga problem själv (alltså måste så vara fallet för alla andra som man inkluderar i sitt ”vi”). Det hyckleriet gör mig riktigt pissed off.
Alltså, alla krönikor, bloggar, tweets med förståsigpå-medelklass som liksom steppar in och gör politiska analyser efter att ha ägnat huvuddelen av sin tid åt sina egna världsliga problem, och nu plötsligt vill lägga skulden på någon – och det blev….taaa-daaa…överraskande de som faktiskt larmat och gjort sig till, bådat och protesterat.  De som polariserat och polemiserat. Som flaggat för det här (och då menar jag inte med blågula fanor på nåt torg där ingen egentligen vill se ens nationalistiska nunor). Men plötsligt vaknar medelklassen yrvaket upp ur sin dvala och talar bekymrat om att man inte ska fördumma och tillskriva ”dom där” olika epitet. Sen talar skribenterna om exakt vilka epitet ”dom” har, de där SD-väljarna. Missnöjda, rädda, utanför, fattiga, landsbygdsboende och missförstådda. Så måste det ju vara. Inte för att de själva ”lyssnat” eller känner nån ”sån”, men nåns ansvar måste ju detta vara. Så vi pekar på nån random annan. Ni vet lite som SD-väljarna brukar göra. Var ingen hater, var en passiv människa som talar om förståelse och tolerans (men den gäller tydligen bara för SD-väljare…eller? Alla de som själva eller vars föräldrar kommit till Sverige från ett annat land vaknade inte bara upp till att 13 procent av befolkningen röstat på ett rasistiskt parti, utan de skulle också tvingas läsa en massa dravel om hur vi måste bry oss om, lyssna på och värna om de här väljarna som i princip skyller allt som gått fel i samhället på dom. Seriöst? Hur skulle det kännas? Att den omsorg många vill fokusera på inte alls rör dem eller den stora grupp människor som fått det sämre och ändå inte projicerade sina problem på random annan utsatt grupp i samhället. Nej, den rör vad SD:arna tänker på, känner och hur de har det. Ja, det undrar jag också. Men inte lika mycket i perspektivet ”stackars små människor” utan mer ”snap out of it!”. Jag undrar också hur de mår, och hoppas de mår illa som i en riktig jävla baksmälla där man undrar vad för dumheter som farit i en och varför man gjort en massa skit som inte kommer att hjälpa en själv framåt på minsta vis. Men troligen inte.  De gottar sig väl mest åt att ”etablissemanget” fått sig en knäpp på näsan (jaha, exakt hur då?) och att medelklassen blir så skitnödigt rädda om sitt eget skinn att de snabbt försöker vända kappan efter vinden – för nu inser man ju att den här gruppen (ja, jag tillhör inte dem och tydligen inte er heller…) faktiskt kan påverka ens vardag. Kanske inte idag, kanske inte i morgon – men på sikt. Så man skyndar att försöka locka dem tillbaka in i hägnet, även om man inte vill ha dem där egentligen. Vi blundar för att du sparkar på de andra barnen på skolgården för att må bättre själv. För vad ska vi göra åt insikten att ha ett gäng hatiska ungjävlar utan skam i kroppen mitt ibland oss. Jag vet, vi låtsas som om deras beteende, deras åsikter och deras val bara är ”ett annat sätt att se på det”, ”också är en åsikt man kan ha” och är en rimlig ”reaktion på utanförskap”. Ja, låt oss göra så. Bra idé. Lämna det okommenterat i fyra år eller kom in i matchen och ”ta debatten” på det där milda, förstående och kärleksfulla sättet som säkert funkar ungefär lika bra som det gör att säga ”skärp dig för fan!” Så det handlar då i slutändan om ens egen moral. Sa man ”nej det där är inte ok” eller sa man ”förlåt att vi vill att du ska agera som en vuxen människa och ta ansvar för dina val och handlingar. Glöm det!”.

Jag förstår inte riktigt detta. Inte alls faktiskt. Jag höll ärligt talat på att tappa hakan när jag läste den första förnumstiga texten med den vinkeln, men efter ett par stycken blev jag riktigt jävla förbannad. Vad fan snackar ni om? Kom ni ut ur duschen fem säsonger senare?
Men jag har nog nu lite mer gått över till att intressant betrakta hur man envist försvarar denna ståndpunkt med bra argument som ”det finns andra som också valde samma trötta vinkel” (men dåå såå) och lite uppgivet rycka på axlarna när jag inser att de nog tror på allvar att de är ”de goda krafterna” och sitter inne med en magisk lösning.  Kanske ska man bara be alla de som vet så himla bra hur man bör tänka, reagera och agera för att få ett bra och inkluderande samhälle bara föregå med gott exempel denna mandatperiod? Alltså istället för att komma med facit dagen efter valet, från sitt rum med utsikt.  Kanske ska man bara säga att ”skönt, då tar du hand om detta då, och ser till så att det hela inte upprepas till nästa val. Lägg gärna all makt hos de här människorna som uppenbarligen har svårt att dra även de mest grundläggande slutsatser om vad deras egen situation kan bottna i för typ av politiska beslut och vem som de borde ifrågasätta”.
Så jag sitter väl här i hörnet och musar lite de närmsta fyra åren, säger varken bu eller bä om det hettar till i nån invandrarkritisk (som det väl bör kallas för att inte alienera ”dom” som röstar SD) fråga. För då kan nån bli ledsen och känna sig utanför och inte så viktig. Jag tar inte avstånd från människor (”det är åsikterna vi har nåt emot, inte människorna som har dem”. Yes box, jag har inget emot sverigedemokrater som inte uttalar sverigedemokratiska åsikter och inte röstar på sverigedemokraterna. Jag är med dig!) och ser när du lägger din omsorg på de som tycker att en utmärkt vision om ett bättre samhälle är ett där man i alla fall säkert vet att en annan grupp än den egna får det sämre. Bra val där. Jag ser fram emot alla politiska utspel och alla konsekvensanalyser som de här åsiktsbärarna ska leverera regelbundet under kommande år. För att inte tala om allt lyssnande och synliggörande de kommer att ägna sig åt dagligen gentemot den här missförstådda gruppen vars känslor de värnar så starkt om.
Jag köper lite popcorn och väntar på att ni fixar skivan. För ett bättre Sverige.
Put your money where your mouth is.
Jag väntar med spänning!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s