Vagabondlivet

Jomensåatt…Det här med bloggeriet går bra? Nähä. Inte?
Jag har inte ens nån ursäkt, som att jag har en ”paus från sociala medier” (det nya pulled pork?) eller är på semester. Jag är uppkopplad, injackad och sitter på jobbet hela dagarna. Men vi lever fortfarande i nåt slags märklig kappsäckstillvaro där vi åker kors och tvärs med resväskor och påsar. Hotellrum, lånade lägenheter och evakueringsboendet. Varje grej blir ett bestyr. Exakt var finns grejerna man behöver? Magasinerade, i väskan, i en garderob,  i ”hem 1″, hem 2”, ”hem 3”? Sms-konversationer om var värdfolket har sin osthyvel, om kompis X vill låna ut sitt kök för en middag, om vi ska sova här, där eller var. Också en sorts I-landsproblem att ha nycklar till boenden i norr, söder och nånstans i mitten. Men det finns nåt märkligt stressande i att inte ha sitt eget. Sin egen säng, sin egen soffa, sitt eget skafferi, sitt eget badrumsskåp. Sin egen lort.  Sitt eget liv.
Antalet tandkrämstuber, shampoflaskor, paket med mitt favorit-te och ostar jag köpt de senaste månaderna. För att den jag köpte nyss blev kvar där jag var igår, förra veckan, nyss. Och nu är jag på ett annat ställe.

Det finns förstås fördelar också. Som att man kan skylla nästan all brist på långsiktig planering på detta undantagstillstånd. Allt ekonomiskt slösande på omständigheterna i att grejerna är nån stans där de inte går att hämta och sakerna som är ekonomiska bygger på premissen att man har tillgång till ett fast boende (med samma frys, kylskåp och tvättmöjligheter från dag till dag). Alla äktenskapliga gnissel på det faktum att ”egentid” är tiden på jobbet och tiden i badrummet (orkar inte småbarnsföräldrars menande himlande med ögonen nu…).

Jag är ändå impad av att jag tar det här med nån typ av jämnmod ändå. Jag tror lite att det beror på att jag faktiskt hatar vår lägenhet mer än jag trodde. Inte den i sig, men den galne knarkargrannen och all skit som hänt när vi bott i den. Jag är färdig med den och tycker ärligt talat att det är skönt att slippa bo där just nu. Men i augusti har jag säkert gått bananas tusen gånger om över att vi inte ens kan vara där.

Just nu ligger jag i nån annans sköna soffa, läser nån annans Agent X9, har mitt favorit-te i köket, har dammsugit nån annans golv och ska sova i nån annans sköna säng. Det är i alla fall nåt.

God natt 4 now.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s