En serviceupplevelse med extra service tack!

Jag har ett litet tips till folk som jobbar inom serviceyrken: kommentera inte kundens beställning till, eller inom hörhåll, för kunden om du tycker att den är ”konstig”, inte passar med din egen smak eller inte faller dig på läppen på annat sätt.
Antingen kan ni uppfylla kundens begäran, eller så kan ni inte det. Och då räcker det att säga ”nej, det går inte” eller kanske till och med förklara varför.

Det ÄR så att jag vet att de flesta sorters köttbitar enligt expertisen ska vara lite röda inuti. Men jag tycker inte om det. Så när jag ber att få min köttbit well-done och poängterar att jag menar helt genomstekt och att jag föredrar att den är överstekt framför att man på nåt sätt kan ana blod så MENAR jag det. Även om du säger att det är att ”förstöra köttet”. Jag har levt ganska många år nu, och under större delen av denna levnad ätit kött och jag har kommit fram till att jag inte vill ha det blodigt. Jag vill att nötkreaturet ska vara dött, stekt och på alla sätt så hårt tillagat att jag inte kan ana att det hela föregåtts av nån som helst bodsutgjutelse. Så vill jag ha det. I promise. Och jag kommer inte att ändra mig.
Även om DU eller kocken tycker att det ska vara på ett annat sätt. Eftersom jag inte vill ha det där tjafset så brukar jag tydligt säga att det är hur jag vill ha köttet, och att det inte spelar mig nån roll om alla andra i hela världen vill ha det på ett annat sätt. Sen är jag klar med konversationen. Kommer köttbiten in det minsta blodig så äter jag den inte (och blir antingen bara sur eller skickar tillbaka den till köket). Så bespara oss bara den proceduren, please.
Om jag betalar för min köttbit så räknar jag med att jag får hälla en deciliter ketchup på den eller skära sönder den i små bitar och kana runt den på tallriken utan att äta en endaste bit – om jag känner för det.

Om det mot all förmodan inte GÅR att fixa det jag begär så säg bara det. Säg att din kock får hjärtstillestånd varje gång han hårdsteker fin oxfilé och att du inte kan ha det på ditt samvete. Så går jag bara till en restaurang som är mer intresserade av kundens specifika önskemål nästa gång och lägger mina pengar där istället.
Jag kan tycka att det är trevligt att nån som är kunnig på ett område berättar varför olika saker är brukliga eller att föredra, utifall att det nu är så att den här stackars människan som är ens kund har missförstått nåt och riskerar att göra en felbedömning. Men om det nu är så att man har andra preferenser och vill ha saker på sitt sätt, så släpp bollen! Bara släpp. Du vill ha en nöjd kund (antar jag) och kunden blir nöjd om hen får det hen önskar sig.

Då menar jag alltså inte ens att man behöver klä av sig naken och skaka på tissetassarna eller bemöta orimliga krav, utan bara att man visar lite god vilja.
Jag är mestadels en väldigt godmodig kund (tro det eller ej). Jag gnäller sällan, konstrar inte, är inte otrevlig, dricksar alltid, kommenterar inte maten högt om något inte faller mig på läppen och är på det hela taget väldigt resonabel. Jag vill inte ställa till besvär. Men jag vill i några få fall kanske ha min mat på ett sätt som inte är default.
Om jag ber om nåt extra, nåt som kräver extra ansträngning av köket eller inte är standard så betalar jag givetvis för det. Jag är helt ok med att serveringspersonalen talar om att det tyvärr inte går att servera vit sangria i mindre än en kanna, att de inte har lingonsylt till den stekta strömmingen eller att man inte kan få en rätt med grönsaker istället för potatis. Jag ifrågasätter inte ens uppenbart ogina avvisanden, utan säger bara ”synd” och väljer kanske en annan rätt, en mindre sedel när jag dricksar eller går till en annan restaurang nästa gång. Jag uppskattar när den som tar emot beställningen bjuder till lite. Kanske ”vi kan tyvärr inte göra si, men vi kan göra så…funkar det?”. För då visar hen att hen är intresserad av att jag som kund ska få en så bra upplevelse som möjligt.

Jag blir väldigt irriterad när en barista (om de nu ens kallas det när de jobbar på en kaffekedja) ojar sig till en kollega över att behöva göra en liten latte macchiato och att det är konstigt, blir fel och inte är värt pengarna. Låt MIG avgöra det. Jag betalar. Dessutom går det utmärkt nio gånger av tio att få det jag vill ha, även om det är en ovanlig beställning. Det går finfint att göra den på en halv shot espresso och vaska den andra halvan (jag betalar ju fullt pris oavsett). Jag kan inte dricka en stor latte innan den kallnar alltså är det ingen mening för mig att beställa en stor. Även om det är mer prisvärt och hur den ”ska” göras. Jag vill inte behöva förklara alla detaljer, min mages konstruktion, mina smakpreferenser och ursäkta mitt önskemål. Jag vill beställa, betala och få det jag bad om. Jag kan  tala om att ja, jag vill ha en LITEN macchiato och ja, jag är införstådd med att den vanligen bara görs i stor och jag är medveten om att det jag får är två deciliter ljummen mjölk som knappt har snuddats av espresso. Jag VET att ”proportionerna inte blir exakta” (ehh…jag vill inte sänka er kedja på nåt sätt, eftersom jag är stammis…men eftersom inte ens en vanlig latte smakar exakt likadant varje gång vill jag påpeka att den där milliliterprecisionen ni värnar om i just detta fall inte riktigt finns där i andra, så vi kan väl bara sluta bråka om detta?). Och det är vad jag vill ha. Och det är vad jag beställer. Vi kan kalla den ”varm mjölk m espressosmak” om det gör dig mer bekväm i din yrkesroll, men eftersom man nu kan välja att vilja ha extra varm mjölk, en extra shot, laktosfritt, soja, lättmjölk och spritsad grädde och kardemumma på, och vaniljsirap i och gud vet allt så är det väl inte så jävla konstruktivt att bitcha om att jag vill ha mitt kaffe (eller min mjölk) på nåt särskilt sätt? Ni har för fan TOMTELATTE på menyn ibland.  Det är väl som att begå kaffeharakiri med en slö morakniv snidad av tomtens små nissar. Tuta inte i mig att ni är som nåt slags kaffekonstens galopphästar. Btw kan ni sluta kalla era rund mackor för bagels för de är bara frallor med hål i.  Det säger jag som en sann bagelkännare. Ok?
Shut up och gör min jävla latte, på ren svenska (eller lite svitalienskt kanske…)!
Jag gillar tjejerna på mitt vanliga Espresso House, för de bråkar inte med mig och vet vad jag vill ha. De bara gör’t. Och är trevliga under tiden. Om de gråter blod över den spillda espresson när jag stövlat iväg med min lilla mjölkmugg rör mig inte i ryggen. Bara jag får vad jag vill ha. Barbar eller inte I like it my way.
Det gäller för övrigt nästan allting i vår herres hage. Även sånt man inte ska äta upp.

Samma irriterande sak när man går på bio och ska köpa sin popcorn eller handla på nån kedja där det finns menyer. Eller på Pressbyrån när de har nåt erbjudande.  Jävlar vad svårt de har att fatta ett ”nej tack”.
Det är helt ok för mig att de upplyser om att jag sparar tre kronor om jag köper en megadundermeny istället, men om jag säger ”jag vet, men jag vill bara ha en liten popcorn” så inse att det finns folk som tänker att ”om jag eller mitt sällskap inte kan äta/vill ha/behöver mer än så här så köper jag inte det eftersom vi kommer att kasta det. Även om det är ett bättre pris!”. Jag köper inte en bal toapapper även om det säkert på sikt är billigare och jag säkert kommer att skita tillräckligt mycket för att behöva allt det toapappret förr eller senare. Men jag har inte plats för en bal hemma. Jag har plats för fyra rullar (just nu kanske en). Det är ingen på ICA som bitchar med mig om det.
Jag vill inte ha en jumbomugg även om det finns en meny som bara kostar fem spänn mer och ger mig en ryggmassage också. Jag har tagit del av informationen, och jag ville inte utnyttja erbjudandet. Släpp det!
Jag hatar när folk ska börja jiddra med en om sånt. ”Ja men du får en bulle också”. ”Nej tack, jag vill bara ha mineralvatten”. ”Men det är ett erbjudande om tre Loka till priset av två”.
Men jag kanske bantar? Jag kanske är allergisk mot kanel? Jag kanske åt en helstekt gris för en halvtimme sen? Min religion kanske förbjuder kanelbullar? Jag kanske är otränad och inte orkar bära omkring på tre flaskor?
Jag kanske bara helt enkelt ville ha precis det jag bad om. Jag kanske är en vuxen människa som kan fatta mina egna beslut.

Ja, jag fattar att det är en försäljningsgrej. Men jag blir irriterad när det måste ältas vidare. Och det är en icke-försäljargrej att göra sin kund pissed off. För vill jag inte så vill jag inte. Och vill jag ha just det där jag ber om som jag gillar så stå inte med din kollega och orera om hur hemskt det är att nån beställer en ”felaktig” latte macchiato. Hallå, jag står här en meter ifrån och väntar på just den latten och har betalat för den. Låt mig ha mina kaffevanor (läs: mjölkvanor) i fred. Du jobbar uppenbarligen på en kaffekedja som byter personal nästan oftare än jag köper kaffe, så lägg inte din dyrbara jobbenergi på att gnälla på kundens smak.

Ja men vad skönt detta var för mig.
Var det skönt för dig också?
Om jag betalar så bryr jag mig inte.

Jag älskar att skriva såna här inlägg. Rasa lite över nån liten skitsak. Det får mig att slippa rasa över nån stor skitsak.
Effekt uppnådd.

En LITEN Latte macchiato tack!
En sjukt SÖNDERSTEKT oxfilé tack!
En sallad UTAN isbergssallad tack! (Nej, jag förväntar mig inte få mer av de ”dyra” ingredienserna. Jag vill bara låta isbergssalladen hamna i nån annans mage istället för i soporna. Ja, jag kan låta bli att äta den, men om du ändå lägger upp salladen precis nu så kan du ju bara…låta bli? För att jag ber dig? Inte komma med den lustiga kommentaren om att det är konstigt att man beställer en sallad när man inte gillar sallad. Höhöhö…)
Inga TRÖTTA anmärkningar tack!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s