Varför är det så fult att bry sig?

Så fort man offentligt ger uttryck för att nånting som händer i världen är hemskt, fel, sorgligt, orättvist eller tråkigt, eller att en eller hundra eller ett par tusen eller nån miljon människor/djur/träd dött på nåt traumatiskt vis så kommer nån och läxar upp en och säger att ”jaha, så du bryr dig om brandmän i New York, en svensk hockeyspelare, en söt hund, en allé med mördade lindar, en okänd gammal tanta som legat död flera månad i ett hyreshus i en storstad utan att nån märkt ett skit/brytt sig….men DU har du tänkt på hur många som dog/dör i Bosnien, på Afrikas Horn, i koncentrationsläger då? Va? Va? Va?”. Den där triumferande lilla besserwisserrösten. HAR DU TÄNKT PÅ ATT DET ALLTID FINNS NÅN SOM HAR DET VÄRRE? VA? VA?
Ja, det har jag tänkt på! Tack för att du lägger din energi på att tala om för folk som bryr sig, vill diskutera, ventilera, uttrycka oro för eller medkänsla med okända människor att de inte borde det.
Jag blir lika irriterad varje gång. För jag fattar inte.

1) Det är hyckleri att bry sig om nåt om man inte samtidigt kan bry sig om allt, allt som händer överallt och har hänt under mänsklighetens historia eller?  Ja, du är en så mycket bättre människa än mig för att du inte bryr dig om ett skit mer än dig själv. Grattis! Särskilt roligt är det ju om du framhåller att det är just människor i Somalia, Irak eller Bangladesh som man borde bry sig om, och sen inte bryr dig ett skit om dem själv. Vad kul om vi alla bara kan slå varann i huvudet med vem vi borde tycka mest synd om. HAR DU TÄNKT PÅ HUR MÅNGA SOM DOG I EGYPTEN NÄR PYRAMIDERNA BYGGDES?

2) Den här tiden du lägger på att förnumstigt tala om hur falsk och felriktad andras empati är, kan du inte lägga den på nånting som gör en positiv skillnad för nån annan människa istället ? Men du kanske tycker att man inte kan hålla upp dörren för en medmänniska på grund av att det är orättvist mot alla du inte kan hålla upp den för? Släpp den i fejjan på alla vetja, så du kan somna med gott samvete och slipper vara en sån ”hycklare”.

3) Det är tråkigt att du/alla du känner bara kan bry sig om en sak åt gången. Det blir ju kanske lätt surdegsbröd eller att bygga trädäck. Men det finns faktiskt människor som kan bry sig om flera saker. Samtidigt. Man behöver inte välja mellan att bry sig om att folk svälter i Afrika och att norska ungdomar blir ihjälskjutna. Man behöver inte tycka att det är rätt åt barn i Afghanistan att dö bara för att man tycker att det är fel att kontorstjänstemän i WTC ska brinna upp för att islamistiska terrorister kapat ett plan och kraschar in i deras arbetsplats. Jag förstår inte argumentet. Jag förstår inte hur ilska, engagemang och sorg över saker som sker på olika håll i världen måste konkurrera. Jag förstår inte hur folk som skiter i allt kan gotta sig i sin ”ärlighet” och raljera över andra som känner nånting och visar det offentligt.

4) Min skala för engagemang:

  • Gnälla på att andra bryr sig/kokettera över att man själv inte bryr sig = lägst av det lägsta
  • Inte bry sig ett skit, men iaf  inte uttrycka det offentligt = kasst
  • Gå med i ”tänd ett ljus för blablabla” i ett internetforum = lamt, men tyder ändå på att man har nåt slags engagemang och det är bättre än att inte bry sig alls
  • Vara med och skapa opinion i en fråga genom att aktivt delta i en diskussion/demonstration/skriva på en namninsamling/skänka pengar/skriva om det = bättre och den nivå som de flesta har förmåga att delta i
  • Göra nåt praktiskt som gör skillnad = bäst, men en engagemangsnivå som få människor har svårt att leva upp till

Nej, jag tycker inte att alla människor ska sitta och kletsmeta sig all over med den klibbiga medkänslans själsliga balsam och i alla kanaler deklarera att det är hemskt där, här eller på nåt annat ställe. Men att vara människa är (förhoppningsvis) djupt rotat i insikten att vi alla är dödliga och att vi måste försöka lära oss nåt av de saker som utsätter människor för meningslöst och onödigt lidande (jag vet inte vad som är meningsfullt och nödvändigt lidande, men i alla fall). Om vi alltid blundar, raljerar över det och vänder oss bort från det tycker jag inte vi förtjänar nån omsorg, hjälp eller engagemang från andra när svåra saker drabbar oss själva. Förmågan att känna medkänsla med andras lidande är en av de få saker som gör oss mänskliga.

Men bry dig inte om det här du.
Godnatt jord!

#85

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s