När det blåser på Antarktis

Ibland tycker jag så där himla synd om mig själv. Himla, himla synd.
Till skillnad från många andra tycker jag varken att det är en onaturlig känsla eller har nåt problem med att erkänna att jag då och då känner så. Vad fan, jag skulle tycka synd om nån annan som var i mitt läge. Jag är dock inte så värst intresserad av andras ”tycke synd om”, dvs att de måste säga ”stackars” till mig. Däremot är det så att om jag har nån lite deppig och dålig dag och på nåt sätt ventilerar det (vilket mestadels är i skriftlig form och mindre ofta muntligt) så känner jag liksom att jag kanske inte är superintresserad av att bli ifrågasatt kring min personliga upplevelse eller vill ha nåt käckt tillrop om att saker ”ordnar sig”. Jag delar både good and bad, och för mig är det i sak inget problem varken att andra, eller jag själv, då och då offentligt uttrycker att livet inte bara är solsken och blommor. Jag gillar människor som visar att de är hyfsat komplexa och att livet kan vara både roligt och mindre roligt.

Idag tycker jag inte så synd om mig själv. Jag fick nog en ordentlig överdos igår.
Jag har haft en finfin dag.
Jag var på ännu en inspirerande konferens, i en trevlig omgivning, med trevliga kollegor och intressanta seminarier. Som alltid blev jag extra kär i en av föreläsarna. Paul Annett från Twitter körde en nyttig genomgång av nya tweetdeck och var allmänt underhållande. Men det även var mycket andra intressanta människor som pratade om saker som jag kan tillämpa i mitt eget jobb (eller i alla fall inspireras av). Som vanligt blir jag superpepp av sånt där, och blir genast fylld av energi, visioner och idéer. Hoppas alltid att jag ska hinna ”tanka ur” dem innan jag snubblar på nån av livets många höga trösklar eller blir sänkt av surpuppor och nej-sägare (såna som är som mig, fast mot mig alltså…).

Solen sken, fast jag inte hade klätt mig varmt. Bara en sån sak. Annars är min klädsel en mer pålitlig vädertjänst än yr.no. Det är bara att kolla om jag är varmt eller svalt klädd och förvänta sig det väder som passar minst ihop med min utstyrsel, så brukar det funka. Men idag ville vädergudarna mig väl.
Kunde till och med sörpla en islatte i eftermiddagssolskenet utan att börja hacka tänderna.

Och sist, men inte minst (lite beroende på vad man jämför med storleksmässigt) hade jag fått ett paket från en kompis. I det var det en pingvin.
För att förstå hur gulligt det var så måste man förstå kontexten att jag för ett tag sen skrev en uppgiven rant om att jag önskade att jag var en kejsarpingvin eftersom de turas om att stå ytterst när det blåser kallt (ja, jag har också sett dokumentären ”Pingvinresan”). Så då fick jag en pingvin. Den värmde direkt.

pingvinen

Jag är så himla glad att jag har så fina vänner, och jag inser mer än nånsin vilka de är. Det är människor som finns där och sträcker ut en hjälpande hand och puffar över köttbullar till en med nosen på alla sätt de kan. Det kan vara att bjuda hem en på middag när man inte har nåt kök, skjutsa en och hjälpa en bära prylar & pinaler, gå och fika med en, erbjuda att låna ut sin lägenhet när man bortresta skicka hälsningar, kramar och pingviner. Eller posta söta kaninbilder och pinga en. Det finns massor av saker som gör mig glad.
Jag är egentligen inte så high-maintenance. Jag tycker bara inte om tråkiga och jobbiga saker. Jag tycker om fina och roliga saker. Även om de är små och vardagliga.
DET ÄR PRINCIPEN liksom!

Ja, jag uppskattar de vänner jag har nu mycket mer än de vänner jag hade då. Det betyder inte att jag säger att tidigare vänskapsband inte betytt nåt eller att de relationerna inte räknas. För jag har givetvis haft såna vänner också, som funnit där i flera sorters väder. Men det kräver rätt mycket mer av en person att finnas där när saker går i moll en lång tid framför att finnas där och ta emot en gratisdrink varje gång det är fest, glam och skoj. Det är skillnad, och jag förstår den skillnaden oändligt mycket mer nu än vad jag nånsin kunde göra förut.
Nu blir jag så himla glad när folk bryr sig, för jag vet hur lätt det är inte göra det. Och hur viktigt det är med de där ganska små sakerna just precis när man behöver dem.
Som en pingvin till exempel.

#82

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s