Payback

Nu ska jag betala för alla gånger min man tvingats gå med mig och se på synthkonserter. Nu ska jag se Blood Ceremony med honom.
De låter typ så här:

 

Update:
Mina kommentarer om konserten:
”Det här var långt ifrån det sämsta jag sett”
”Jag har aldrig sett nån göra så där med en tvärflöjt förut”
”Jag är inte så ofta på konserter där folk i publiken spelar luftgitarr”

Fast jag gillade det. Det var väldigt flummigt och 70-talsrockigt, men på ett bra sätt.
Men det är ju inte som när det låter untz, untz, untz precis. Men man får lite lust att dansa naken runt en lägereld insmord i blod, rullandes med ögonen och kastandes med håret. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Ofta när jag ser ett riktigt bra band känns det lite som om jag inte vet om jag vill dansa eller gråta alternativt så känns det som om mina inälvor vibrerar alternativt vill jag ligga med alla i bandet. Det är så jag vill att ett band ska få mig att känna. Här kände jag som sagt mer att jag ville delta i nån uråldrig ritual.
Jag inser plötsligt att hur jag känner inför musik kanske inte är representativt för mänskligheten i stort…

#78

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s