Kasta ägg eller hålla käft?

I kommetarfältet till en kompis inlägg på Facebook diskuteras just nu den brännande frågan om det är rätt eller fel av göteborgarna att vara så bråkiga på Götaplatsen att Jimmie Åkesson ställde in sitt planerade valmöte.
Hur förhåller sig demokrati och yttrandefrihet till torgförandet av åsikter som i grunden handlar om att människor ska behandlas ojämlikt och diskrimineras på grund av sitt ursprung?
Kan man ha en demokrati och sen hävda att den bara gäller de med rätt åsikter?
Är det inte alltid rätt att stå upp mot rasism?
Åsikterna går isär. Skiljelinjen verkar gå nånstans vid de som kallar sig liberaler. All frihet – inget personligt ansvar? Nej, nu var jag onödigt fördomsfull. I hemlighet tycker jag att det finns liberalism ofta rymmer de absolut mest sympatiska idéerna och de absolut mest korkade. Nåja, nu var det inte det som detta skulle handla om. För i just denna diskussion (där jag då valde att spara min åsikt till bloggen och inte ordfightas med människor jag redan vet vad de tycker) så verkar det som att jag kanske kommer till nästan samma slutsats som liberalen.

Även om jag lite vill kräkas i en papperskorg så fort SD kommer på tal, och förmodligen kan hitta fler bland motdemonstranterna som jag delar åsiktssfär med, tycker jag samtidigt att det är en komplex fråga. Inte att ta avstånd från SD och motdemonstrera i sig, men var går gränsen? Vid att stå tyst med ryggarna emot den som talar? Att kasta ägg? Att kasta tårta? Att skrika slagord? Att tuta i en vuvuzela? Att hota? Att skrämma? Att använda våld? Får de ”goda” använda vilka medel som helst (även antidemokratiska) för att vinna över de ”onda”? (Ponerat att det råder en total enighet kring vad som är vad, vilket det uppenbarligen inte gör). Yttrandefrihet gäller tyvärr (?) även de som framför åsikter som jag personligen tycker är direkt motbjudande. Samtidigt kan man inte förringa att många saker som vi idag tycker hör till basics när det gäller fri- och rättigheter en gång drevs igenom för att någon protesterat mot den rådande ordningen och brutit mot regler & lagar.
Det vore skönt om allt var svart eller vitt. Men det känns nästan lite SD att se världen så.

Nu kokade jag ner min åsikt till smärtgränsen för ett inlägg i nåns tråd på Facebook, men det kanske räcker även för bloggen.
Fast så klart är det mer komplext än så, men jag kan nog inte göra min åsikt tydligare än så hur många ord jag än använder.
För mig står den oantastliga yttrandefrihet mot min personliga övertygelse att man alltid måste säga emot, protestera och (re)agera när människor med unkna värderingar försöker normalisera förtryck av andra.
Det känns som om man bara får tillämpa nåt slags grundregel om att ”är det nåt du kan bli gripen av polisen för kanske du ska trappa ner intensiteten i din protest eller komma på en bättre metod att uttrycka ditt missnöje”.
Samtidigt måste det finnas nåt mellanting mellan att kasta ägg och att hålla käften. Eller finns det inte det?

#74

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s