Nostalgi har blivit ett sätt att leva

Den första munterheten en dag när man vadat runt i sina prylar, försökt få nån ordning, sorterat, kastat och rensat och blivit gråtfärdig mest hela tiden, kom först när vi gick igenom boxar med ”datorgrejer”. Vi hittade en låda med disketter (!!! Förstår du inte ordet så fråga en vuxen), gamla datorspel (Grim Fandango, Fantasmagoria, Sibera med mera), brända CD-skivor med filmer, foton, musik, program &  bra att ha grejer (eventuella upphovsbrott är garanterat preskriberade nu). Varför har vi sparat detta? Och den ännu mer brännande fråga är varför det var svårt att kasta vissa av sakerna, fortfarande.

Hittade en bränd CD med det kryptiska namnet ”musikmix” (det var nånstans mellan blandband på kassett och Spotify som man brände musikskivor som rymde si så där 20 låtar, så de var noga utvalda på alla sätt).
Med stor spänning satte jag den i datorn och hittade en minst sagt skum blandning av musik. Jag var alltså tvungen att lyssna igenom hela skivan på grund av att alla låtarna bara hette ”spår 1”, ”spår 2” osv. Och jag var för nyfiken för att bara slänga den direkt. Det är troligen därför det tar så sjukt lång tid för mig att rensa ur gamla grejer. Jag måste kolla på allting ordentligt.
Det jag inte riktigt förstår är varför jag valt att sätta ihop dessa låtar på en skiva och vid vilka tillfällen jag lyssnat på den blandningen av musik. Först trodde jag att det var en partyskiva, sen att det var en träningsskiva och sen förstod jag inget alls. Nu blev det en nostalgiskiva.

Håll i er nu. Här kommer ”musikmixen”:

Survivor – Eye of the Tiger (Den var ju lite old redan när jag gick på mellanstadiet)
Rammstein – Stripped (Förvisso en av de bästa Depeche-covers som gjorts, men får man bara välja en enda Rammstein-låt verkar det ogint att ta denna)
Bronski Beat – Hit that Perfect Beat (Hej, falsettsång från 80-talet!)
KLF – What Time is Love (Håll nån hårt i hand så åker vi till Moo Moo Land)
Sophie Ellis-Bextor – Murder on the Dancefloor (Jag tänkte ”Nu är det i alla fall lite nya låtar med här”. Från 2001…)
Kent – Dom andra (Genial text. Den börjar dessutom grymt: ”En ensam kvinna söker en man. Svar till: Hjärtat talar sant. En pessimist i sitt livs form. Jag vädrar blod, det luktar sorg”)
DAF – Der Mussolini (Tysk body är alltid den bästa dansmusiken. ”Geht in die Knie und Klatscht in die Hände. Beweg deine Hüften. Und tanz den Mussolini, tanz den Mussolini”)
Rage against the machine – Killing in the Name of… (En jättearg låt som jag lyssnade på nästan varje dag i ett års tid. Verkar inte som om det hjälpte precis…)
Imperiet – Du ska va president (Jag ska va medelålders & nostalgisk!)
Titiyo – Come Along (Ni vet, jag gillade henne redan innan hon var med i ”Så mycket bättre”. När hon letade efter mannen i månen och hängde med Orup.)
Michael Jackson – Smooth Criminal (OBS! Detta var alltså innan han blev pedofil)
New Order – Blue Monday (Hur kan man göra en så bra låt? Den är så bra att man blir ledsen å alla andra låtars vägnar)
Marilyn Manson – Tainted Love (Cover på en cover på en cover. Men det är alltid roligt när nån gothsminkad provokatör vältrar sig i en säng/sång tillsammans med brudar med kaninmasker)
Noice – Dolce Vita (1982 var det här vad alla kidsen lyssnade på. Dock lite svårt att förstå vad det fanns för ljuvt liv i Stockholms tunnelbana att sjunga om)
Puff Daddy feat Jimmy Page – Come With Me (I’m a hiphopper yes i am. Godzilla-mäktig låt)
Real Life – Openhearted (Den här australiska synthgruppen var ett one hit wonder. Fast jag gillade minst två av deras låtar)
Leila K – Electric (Men den här är fortfarande bra. Den kommer att vara fräck & modern även när Leila K sitter på ålderdomshemmet)
Pain – On and On (Ehhmm…what?)
Nickelback – How you Remind Me (WHAT???)

Jag tycker vi tittar på videon till Real Life – ”Openhearted”.  För den är det kanske minst chans att ni sett. Eller ni kan titta. Jag måste packa, samt leta efter nån gammal dator med diskettstation (med tanke på att vi sparar på ALLT, så är väl chansen hyfsat stor att det finns en sån) så jag kan kolla vad som finns på disketten märkt med ”Kul 2”. Jag kan sannerligen behöva lite kul nu.
Jag hade också önskat att jag kunde hitta det där Formel 1-spelet som jag älskade att spela (men som man behövde installera från FLERA DISKETTER) eller Commander Keen: Marooned on Mars  (jag har spelat det minst tusen gånger) eller alla gamla kärleksbrev.

HÄRREGUUUUD, hur blev jag så här gammal och så läskigt nostalgisk? Man behöver inte så mycket ”minnen”. Allt man behöver är sin iPad, sina Leif GW-dockor, sin tandborste och kanske fem par Martens-kängor. Allt annat kan man slänga. Möjligen kan man också spara en lampa som ser ut som en kanin, en väckarklocka i lego som ser ut som Darth Vader och sin Hans Arnold-tavla. Och förstås sina pärlplattade Packman-underlägg. Och Mumin-temuggarna.
Ja, när jag tänker efter måste man nog spara nästan allting.
I evigheter. Amen.

#65

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s