Ovårigt

blom

Det finns absolut ingenting som får mig att känna mig så gammal som att ha problem med tänderna. Allra helst att en tand eller en lagning av en tand går sönder för att man bitit sönder den. Så snacka om att jag fann mig själv stirrande ned i ålderdomens avgrund när jag lyckades bita sönder en rotfylld tuggtand när jag käkade SKORPOR. Fullkornsskorpor dessutom. Fullkorn ska ju vara så bra för hälsan, men verkar däremot vara dödsstöten för en flera gånger lagad tand. Detta insåg jag när jag förundrat tuggade på nåt som kändes lite som en sten och insåg att det var en fjärdedel av min tand. Fräscht!

Det var förstås helt rätt och riktigt att en sån sak händer en under lidandets högtid – påsken – så att man kan minnas Jesu Kristi lidande genom att sitta och glo i ett akutväntrum på Folktandvården. Jag har sällan sett så många molokna ansikten på ett och samma ställe. Som alla vet så är den enda smärta som överträffar tandvärk den fantomsmärta som ett besök hos tandläkaren lämnar i en tom plånbok.
Själv hade jag inte ont alls. Utom när jag med tungan nuddade den sylvassa yta som den lossbrutna tandbiten lämnat efter sig, och kände den härliga ilning som all mat och dryck orsakade i kontakt med tanden. Efter si så där tre-fyra timmar fick jag komma in till tandläkaren. En käck ung kvinna som tog sig an mitt tandproblem som om det vore en väldigt intressant och utvecklande upplevelse. Hon trallade till och med lite till musiken på radion medan hon fyllde, borrade, och slipade. I förtroende berättade hon också att det var helt onödigt att jag hastat dit och fått tanden lagad på en påskhelg när det var så mycket längre kö och dyrare än till vardags. ”Nästa gång tar du bara en vanlig nagelfil och filar av det som är vasst på tanden och sen köper du tandpastan Cavit på Apoteket och gör en provisorisk lagning tills du kan gå till din vanliga tandläkare”.
Det hade jag behövt veta ungefär 1600 kronor och ett halvt dygn tidigare kände jag.
Å andra sidan tog det ungefär en kvart för henne att fixa detta när jag väl kom in, och jag behövde inte ens bedövning, så det var inget större lidande. Utom ekonomiskt då.

Vi (min man och jag alltså. Inte hon och jag) hann också med årets stora happening, körsbärsträdsskådning i Kungsan, medan vi väntade på mitt turnummer (tur känns som ett starkt värdeladdat ord i det här sammanhanget). De i receptionen på akuttandvården upplyste oss vänligt om att det skulle ta minst två timmar innan jag fick komma in, och på den tiden hann vi till Kungsan och tillbaka med god marginal. Tyvärr var det så in i helvete kallt, mulet och ovårigt idag att jag inte kunde förmå mig att avnjuta blomprakten slickandes på en mjukglass (dessutom ville jag inte utsätta min då olagade tand för glasskyla), så vi måste nog ta en repris på skådandet innan träden blommat ut. Inte ens de obligatoriska fotona på blommorna blev så krispiga som de brukar på grund av den öststatsgråa himlen. Men ibland är verkligheten inte riktigt så glammig som man önskar.
Man biter sönder en tand på en fullkornsskorpa och den vårigaste vårigheten insups i duggregn och isande kyla.

#49

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s