Alltid retar det någon

Nu är Underbara Clara igång med sin amningsdebatt igen. Den här debattexten tycker jag är direkt korkad. Retoriken känns inte direkt hundra, som alltid när hon tycker till i denna fråga.
Jag kan sammanfatta min åsikt så här:  ”Jag tycker inte att man sitter vid ett restaurangbord på Grand Hôtel och ammar sitt barn”.
Jag är inte ond för att jag tycker det. Jag är ingen extremist. Jag är inget asshole.
Jag tycker inte att kyparens beteende i det fallet var ok (ord står dessutom mot ord, men det är kanske inte den händelsen i sig som är intressant hur som helst), men det är en helt annan sak. Jag tycker att det är väldigt konstigt att inte kommunicera kring frågan med gästen, om det nu finns nåt problem. Jag tycker för all del att det är ett ganska konstigt sätt att agera att gå till en kvällstidning för att få fram att en av stans finaste och dyraste restauranger har policyn att de upplyser ammande mammor om att det finns möjlighet att amma i andra delar av lokalen, men ingen regeln om att man inte får amma i matsalen om man vill.

Jag tycker att den här frågan i grunden handlar om respekt och hyfs kring vad man gör var. I vilken miljö man är och hur man tänker kring sin egen roll och sitt eget ansvar. Det där ”då kan ju du TITTA bort/stanna hemma/gå nån annan stans” tycker jag är det barnsligaste argumentet ever. De flesta som använder det gör det när de utsätts för kritik kring att andra upplever deras beteende som störande eller opassande. Det leder absolut ingen stans att använda som argument.

På tal om det så är nog ett av mina hatuttryck ”Alltid retar det någon”. Jag blir alltid fundersam när jag hör det och tänker: ”wow, skön inställning. Dina handlingar och ditt sätt att vara blir alltså ännu härligare för dig om du dessutom lyckas reta någon. Eller det kanske till och med är ditt primära mål?”. Vad gôtt att ha ett så ädelt syfte med sina handlingar. Men jag har alltid utgått från att de som använder det menar nåt annat än jag gör med det, men jag vet inte faktiskt. Jag har aldrig frågat. Om nån visade eller sa att de tyckte att mitt beteende var störande (då menar jag alltså nåt som jag kan styra aktivt) så skulle jag ta åt mig och fundera på vad de menade och varför de uppfattar det så. Självklart måste man fråga sig själv ”är det ett rimligt påpekande?”. Det är skillnad om nån säger att jag är för tjock för deras smak eller att min tröja har en ful färg. Det är en fråga om tycke och smak. Det är en annan sak om säger att jag står i vägen, att jag pratar för högt eller mycket och stör, att man inte får köra tvättmaskinen efter klockan 23 i den gemensamma tvättstugan, att man inte får ha sin hund lös nånstans, att man släpper av folk från t-banan innan man själv försöker kliva på eller att jag inte får tränga mig i kön (jag tror inte nåt av det har hänt mig, vad jag minns i alla fall. Men det är exempel på olika störningsgrejer som jag tycker är rimliga att andra säger till om).

Fast jag bytte faktiskt parfym efter att kollegan som satt bredvid mig sa att ”parfym med vanlijdoft luktar äckligt”. Jag hade bara haft den nästan varje dag i ett år eller så och det var min favoritparfym, så jag kände mig faktiskt ganska ledsen över den kommentaren. Jag berättade iofs inte nån av alla tusen saker jag störde mig på hos hen (varav ingen hade med hens utseende, smakpreferens eller doft att göra). Sen har jag bytt plats, och har nu min favoritparfym på mig igen, precis när jag vill (och nej, hen eller nån annan där är inte allergisk och det är en body mist så den doftar inte särskilt starkt eller länge).
Så jag utgår från att uttrycket (för andra) betyder typ ”om nån vill störa sig på meningslösa saker så är det deras problem”.
Men avgör du vad som är meningslöst? Eller jag? Eller vem? När du stör dig på en skitsak, är det skillnad då? Finns det nån objektiv skala för hur stor saken ska vara eller ska det vara om den typen av störning finns noterad som en vedertagen kod i ditt kulturella sammanhang? Är det alltid den andres problem om hen stör sig? Är det nåt man bara kan välja bort? Och att man är en lite bättre människa om man aldrig tar illa upp, blir trött eller irriterad när nån helt enkelt skiter i vad deras beteenden har för effekt på andra? Kanske.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad man syftar på.
Men jag tror jag ska använda uttrycket lite oftare.
Alltid retar det någon…

Om man är oense om vad som är ok att göra i en viss miljö, vem är det då som ska sätta agendan? Får jag göra precis vad jag vill (även om andra störs) för att jag tycker att det är ”naturligt”? Jag fattar inte. Jag gör mig inte dum nu. Jag fattar inte argumentationen. För mig ser den ut så här ”Jag tycker att man ska göra så här. Därför har jag rätt och du är en idiot”. Okej? Bra där.
Om man säger att man får göra precis som man vill så länge det inte finns nån lag, regel eller ett förbud så finns det massor av saker som vi generellt bestämt inte är ok som man ändå FÅR göra.

För mig visar den här sortens ensidiga idiotförklarande av en åsikt bara hur otroligt ignorant man är och hur lite man fattar kring hur andra kan uppleva en situation som man själv tycker att de inte ens ska få ha en åsikt om. Superego, säger jag. Så är du en Underbara Clara-anhängare i denna fråga skulle jag gissa att du tycker att alla andra (som t ex jag) som tycker att man inte ska amma vid ett matbord på en restaurang är superego och inte främst ser till dig/ditt barns behov. Helt rätt. Så är det. Jag ser det ur mitt perspektiv främst när jag har den åsikten. Precis som du är superego från ditt håll, med din åsikt om att andra inte kan tycka att det är ohyfsat och det inte passar sig i den miljön.

Underbara Clara tycker att det är samma sak att ha synpunkter på amning i vissa miljöer som att inte låta en handikappad äta på restaurang eller be ”en ful” att skyla sitt ansikte (dvs samma som att be en ammande mamma vara diskret eller skyla bröstet – just i den typen av miljö). Förra omgången tror jag att hon nämnde tjock också. Ska inte tjocka få äta på restaurang för att andra kan finna det osmakligt? frågade hon sig.
Jag bara häpnar. Allvarligt? Att föreslå att nån inte ska sitta med bröstet framme vid ett matbord och amma i en offentlig miljö är samma sak som rasism och diskriminering eller vara föraktfull mot nån på grund av hens utseende. Eller hur? Verkligen träffsäkert. För man väljer ju själv om man kan gå eller inte, och i vilken miljö man gör det och att vara ”ful” är en aktiv handling (och ett objektiv värde) som man kan välja att göra vid bordet eller lite mer diskret. Wow, jag är impad av argumentationen. Som vanligt är det såna saker som stör mig mest. Inte åsikten i sig. Jag förstår helt och fullt varför en mamma som ammar tycker att det är bäst om hon kan göra det varhelst hon vill utan att nån annan på nåt sätt har nån tanke eller åsikt om det. Inte för att jag sett nån som företräder Claras åsikt nånsin ha sagt ”jag förstår vad du säger, men jag personligen tycker inte så”. Utan det är alltid ”du är dum i huvudet. Man kan inte tycka så”.
Var tolerant mot mig, men jag är inte det mot dig.

Så ta det där igen om ego. Andra är ego som tycker som de gör. Din bekvämlighet, din kropp, din bebis, ditt beteende, ditt sätt att vara i det offentliga rummet är viktigast. Att det ska kännas bra för dig. Du vill kunna njuta av din frihet, din fika, din middag. Du är viktigast. Andras upplevelser är inte viktiga. De ska rätta sig efter dig.
Varför? För att du tycker det.
Så tänk igen på de här SUPEREGO människorna. Du är en av dem, fast du inte fattar det.
Det handlar om en sak man kan göra på olika sätt. Som man kan välja att göra på olika sätt. Alltså kan man också ha olika åsikter om det.
Jag tycker att amning är nåt man inte gör vid ett matbord på en restaurang. Det har inget med amning i sig att göra eller feminism eller diskriminering eller är nån åsikt om att man inte ska få amma offentligt osv. För mig är det igen – en fråga om respekt för andra.

”Men på ett ställe där man äter måste barn också få äta”. Ja, när barnet inte får sin mat från en annan persons bröst tycker jag självklart så, annars inte. Det är inte amningen eller ätandet som är grejen, det är bröstet.
Jag vill inte se varken män eller kvinnors bröst när jag äter. Precis som jag inte tycker att det är ok att byta blöjor på sin bebis på ett cafébord. För mig är det ungefär samma nivå.
Jag tror att de flesta som känner mig vet att jag är emot förtryck, diskriminering och blir jävligt förbannad när folk särbehandlas negativt. Jag är inte heller särskilt pryd. Och nej, jag tycker inte att det är samma sak att se nakna bröst i en TV-serie som att se en annan kvinnas bröst när jag äter på restaurang. Precis som jag tycker att det är helt naturligt att folk i ett omklädningsrum eller på stranden har mindre kläder än de har när de äter ute på restaurang eller går och handlar i ett snabbköp (förhoppningsvis). Det handlar om kontexten.

Men jag är ledsen, jag tycker inte att åsikten att man (i mesta möjliga mån, självklart kan det vara så att det inte går att göra ett annat val) inte ska sitta vid bordet bordet på en restaurang och amma är diskriminerande. Dessutom har jag personligen ALDRIG hört eller sett nån enda kvinna blir tillsagd att hon ej FÅR amma nånstans. Men helt uppenbarligen händer det (ofta?) eftersom det här ventileras så flitigt så att det måste vara ett stort problem. Att folk säger till att kvinnor inte får amma på nåt ställe, eller på andra sätt är otrevliga eller kommenterar det på ett dumt sätt. Jag tycker inte det finns nån anledning att vara det, ens om man råkar ha min åsikt.

Sen, som jag skrivit förut – det här är en åsikt. Jag finner mig i att min åsikt inte är den dominerande (utom i Expressens läsarenkät då) och jag ser ammande mammor överallt – nästan varje dag – på olika ställen så jag upplever det inte som att mammor generellt är hunsade och rädda för vad andra ska anse. Tvärtom. Och det är precis som det ska vara. Men jag tycker att själva debatten är korkad eftersom de som har Clara-åsikten inte ens låtsas förstå vad meningsmotståndarna menar och försöker få den här åsikten att handla om nåt annat.
Det finns säkert idioter, misogyna och assholes som har samma åsikt som mig, men åsikten i sig är inte de sakerna.

Jag ska förtydliga: för mig är det ungefär samma sak som att folk pratar i tysta avdelningen på tåget, att nån lägger upp sina skitiga skor på t-banesätet där nån annan ska sitta, att nån ställer sin kundvagn tvärsöver gången i snabbköpet så att de hindrar andra från att ta sig fram eller att man släpper dörren i ansiktet på den som kommer efter. Man är helt uppe i sitt eget och tycker att det som är bekvämt för en själv är nummer ett.
Det är ouppfostrat och ego.
För mig är det så jag ser på den saken – att amma vid matbordet på en restaurang är en fråga om att inte ta hänsyn till miljön man är i och andra som är där.
Jag får inga men av att se det, vara med om det eller att andra människor tycker att det är naturligt och bekvämt för dem eller ens av att de skriver rasande debattartiklar om att det borde vara helt självklart för alla att tycka precis som dem. Jag tycker bara att den personen är respektlös, och i Underbara Claras fall argumenterar på ett clueless sätt.

Men som sagt, det är jag som får finna mig. För de som inte fattar min ståndpunkt kring att man, när det gäller vissa saker, faktiskt har ett val och att deras beteende är en del av nån annans miljö och att man därför måste visa hänsyn även om man inte håller med, så finns det inget sätt att förklara det här. De som fattar blänger inte surt på en när man säger ”ursäkta” när de ställt nåt i vägen. De bara ”oj, det finns andra människor som jag måste samsas med i den här miljön”, inte ”va fan fick du luft ifrån. Jag står här och jag vill stå här och det känns bra för mig att stå här”.
Det är så jag ser på det här. De som inte fattar att andra kan tycka att det är awkward att inte vara diskret när man ammar på en sån plats kommer att blänga surt på den här texten.
De som fattar är redan diskreta. Och ofta för att de själva valt det och är bekväma med det, och inte tycker att det är en uppoffring. Utan tycker att DET är naturligt.

Och btw, jag tycker att alla som vistas i det offentliga rummet har rätt att ha en åsikt kring detta. Även män. Så även där har den inte alltid så underbara Clara och jag olika åsikt.

Att jag skriver det här igen, fast jag ventilerat det förut, är faktiskt för att jag hoppas att nån som rasar över de med min åsikt i alla fall ska tänka ”jahaaaa, hon menar så”, även om de inte håller med. Det räcker för mig.

Jag skulle gärna ha en (sansad) diskussion med nån meningsmotståndare i det här ämnet.
Jag tycker på riktigt att det vore intressant att veta hur nån som jag delar värderingar med i övrigt, och som känner mig (och därför inte klistrar på mig en massa epitet som inte stämmer), skulle framföra sina argument i frågan. Jag skulle faktiskt vilja höra det som jag tror är det mest ärliga ”Jag fattar vad du menar, men jag skiter i den åsikten för i det fallet går min bekvämlighet först och om jag vill äta, fika, umgås medan jag ammar så är det bästa dealen för mig. Och ja, jag tyckte som du innan jag själv ammade”.
Men det är som att man aldrig, aldrig skulle erkänna det (om man inte är Blondinbella, och att hon och jag delar åsikt i detta skrämmer mig oändligt mycket). Utan man gör det till en fråga om förtryck, moral, sexualisering och inskränkthet. För då kan man få rasa och kalla folk idioter utan att ta minsta eget ansvar för det man faktiskt kan påverka själv.

Alltid retar det här någon. Men det skulle jag tycka var en tråkig effekt.
Min avsikt är faktiskt den omvända.

#43

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s