When you work as a…

Idag var en så himla konstig dag på jobbet.
Alla mina saker är nedpackade i kartonger och mina skåp och lådor är tomma och urstädade. Jag skrev en massa överlämningsmail och kastade alla listor med avprickade to do-saker. Jag tidrapporterade fast det är i början på månaden och jag tog hem kassar med saker.
En kollega gav mig en present, min chef klappade mig på axeln och önskade mig lycka till, en annan kramade mig och alla pratade med mig med sina snällaste röster hela dagen. Och så var det avfirningstårta förstås.
När porten föll igen bakom mig kände jag en stor lättnad.

Man skulle kunna tro att jag sagt upp mig.
Eller ska dö.
En av sakerna vet jag säkert inte är orsaken. Den andra får vi se.
Men nedpackningen & städningen beror på att vi ska flytta till en annan våning i huset, avfirningstårtan på att en annan kollega slutar och allt det andra på att jag ska vara borta några veckor på grund av att min kropp ska bli skuren i och det då är lite svårt att jobba samtidigt (men som chefen sa ”Du ska absolut inte jobba. Men du kanske kan läsa dina mail och svara på dem och delta i diskussioner och så”. Absolut! Då är det inte längre jobb, utan bara en obetald hobby).
Den där dealen med att en kollega gav mig choklad är däremot ett mysterium. Av fler anledningar än en. Men jag blev glad ändå.
Det sista jag gjorde innan jag gick var att sätta en flyttlapp på min kaninmugg. Jag ville liksom inte packa ner den i en kartong (min vas och mina fruktskålar la jag däremot glatt mellan kontorsmaterial och tusen pärmar i en kartong som säkert kommer att behandlas omilt). Ska bli spännande att se om någon förstår humorn eller bara tror att jag är övernitisk som vanligt. Jag har satt flyttlappar på typ allting.  Jag tycker att det är sjukt kul då det är en vecka kvar till flytt och alla kommer att tvingas att snubbla på mina flyttkartonger och glo på mina irriterande lappar fram tills dess.

Förutom att jag har haft sjukt mycket att göra den senaste veckan (och veckan innan. Och veckan innan det. Och den innan också…) så har det varit den bästa veckan på länge. Enbart för att jag visste att jag snart ska vara borta ett tag. Konstigt hur lätt till sinnes det gör mig.
Eller så beror lättheten på nåt annat. Att jag inte åt nån semla på fettisdagen och inte åt nån prinsesstårta idag kanske?

För att påminna mig och alla andra om hur kul det är att jobba bjuder jag på fem favoritvideos om arbetslivet:



#7

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s