Skitprat

Ni vet det här med att små barn och husdjur är jättesöta? Jättejättesöta. Ni vet det här med att ni ääääälskar era barn och husdjur. Jag måste berätta en sak för er – deras bajs är precis lika äckligt som alla andra varelsers bajs. Så när ni lite casual pratar om, skrattar åt, småmyser och liksom delar med er av era älsklingars bajs i samtal IRL och på nätet så är det precis lika äckligt som om jag skulle sitta och skriva en lång utläggning om konsistensen på min avföring, berätta gulliga historier om när en fyllis sket på sig på bussen eller helt enkelt bara snacka diarré. Hur tänker ni? Det är väl superpraktiskt att ni inte blir äcklade av era egna barns och husdjurs bajs då det skulle bli jobbigt ur ett omvårdnadsperspektiv, men från att acceptera att man måste byta blöjor på sin bebis och plocka upp sin hunds skit eller göra rent kattlådan så måste det väl finnas nån nivå till att man ba ”Men jag tror jag byter blöja på min onge på ett cafébord bredvid några som fikar, för min bebis är så söt och det är inte så värst mycket bajs ju” eller måste delge andra människor anekdoter om bajjet. Din unge kan skita, men ännu inte torka sig i röven själv – grattis! Now move on.
Det är möjligt att det här också är en sån där grej som ”bara föräldrar förstår” och i så fall vill jag bara säga till er – det beror på att ni är avtrubbade och om ni kunde tidsresa framåt eller bakåt eller åt sidan (så ni kunde ser er själva utifrån) så skulle ni säga ”oj, shit (pun intended) det där är verkligen en väldigt frånstötande egenskap att envisas med att prata om detta” och tänka att de där avföringsberättelserna möjligen kan delas med de som är i samma psykostillstånd som ni, men helst inte med andra. Om ni tycker ert barns bajs är ett mirakel och mysigt och att det är en kul episod att barnet sket på er, pissade er i munnen eller kletade sin avföring över ditt och datt så säger jag bara – jag hoppas det är en fas.
Jag har ännu ett svårt trauma efter att min brorson i sina unga år (kanske 2?) passade på att mellan två blöjbyten blixtsnabbt huka sig på hallmattan och som man säger på bergmanskt vis ”göra ifrån sig”. Mamman suckade lite och rullade ihop mattan, ropade ”när har vi tvättstuga?” till pappan och vände sig sen bort från scenen.
Jag mumlade ”Jag måste köpa mjölk” och backade ut genom dörren.
Det var lite för mycket info för mig, om man säger så.

Jag vet faktiskt inte hur jag ska uttrycka det här på ett fint sätt, men  när det gäller såna där grejer så JUST STOP IT! Bajs är bajs. Om än i rosmönstrade pottor.
Jag orkar inte med alla ”det är såååååå naturligt”-människor som måste påtvinga andra sin avtrubbade inställning till kroppsfunktioner. Prata bajs med 4-åringar (de brukar uppskatta ämnet enormt), den som befruktade dig/den du befruktade och som är medansvarig till bajsmaskinens existens samt möjligen med läkare som frågar om du ”haft problem på toaletten” (jag ba ”jo, den här fogmassan i kaklet börjar luckras upp har du nåt tips på hur man snyggar till det?”).

Förresten, har jag berättat för er när jag på min första ”sova över-dejt” hos en snubbe bakfyllekräktes halvsmälta korvbitar i hans handfat så att det blev stopp i det?
Nej, just det. Det finns en orsak till det.

Varsågod. You’re welcome.
Jag är gift med den snubben nu. Men jag gissar att det inte har nåt samband med ovanstående.

Baj baj.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s