Fascister eller gubbslem?

benito

Håhåjaja. Det är svårt att inte bara himla med ögonen och sucka när hela tyckareliten grupperar sig för att  stödja kandidat A eller kandidat B. Är du fascist eller gubbslem – välj nu!
Tyvärr tror jag att väldigt många människor tänker ”jag orkar inte, låt dem hållas” när debatter om viktiga ämnen bara spårar ur till sånt härmen han sa…” och ”men hon sa…”-tjafs. Så hamnar än en gång sakfrågorna och det som berör verkliga människor och verkliga problem i skuggan. Hela den här GRÄV-historian med Maria Sveland vs Janne Josefsson har nu gjort att alla personer med nåt slags sunt förnuft långsamt backar ur fokus och stänger dörren och låter det brinna tills syret tar slut. Det är liksom ingen idé. Folk klamrar sig fast vid vad de redan tycker och försvarar den ståndpunkt de redan bestämt sig för. Det finns inte längre möjligheten att säga ”jag tycker alltihop är pinsamt”, utan det är bara att positionera sig och hålla fortet oavsett. Välj team. Så som det alltid är i såna här lägen. Det finns ingen vuxen som kliver in och säger ”sansa er nu”. Det bara mals på.

Jag har läst, följt med och har min uppfattning om skeendet ganska klar. Men den här soppan behöver inte fler kockar. Sveland företräder inte samma åsiktsriktning som jag gör och det gör verkligen inte Janne Josefsson heller, men det betyder inte att jag inte kan ha en åsikt om deras sätt att ”ta debatt” på och hur folk runt omkring tar ställning för eller emot efteråt. Det är förolämpande att kalla någons åsikter för fascistiska och det är förolämpande att kalla någon gubbslem. Och det handlar inte om min personliga åsikt kring de orden och vad som är ”värst”, ”menat ironiskt”  eller vad man anser sig ha för moralisk rätt att säga så. Jag skulle inte bry mig ett skit om nån kallade mig nåt av det (fast gubbslem är lite svårt att ens relatera till – tantslem kanske?), men det är avsändarens avsikt som är det primära och i vilket sammanhang det sägs.

Det är möjligt att jag skulle känna mig lite påhoppad om jag vore inbjuden till en paneldiskussion och Janne Josefsson siktade in sig på min strupe och resten i panelen hängde på. Ganska troligt faktiskt. Lika mycket som jag troligen skulle bli glad om nån av åhörarna då sa ifrån att det var nog. Men det kan också vara så att det är naivt att tro att det ska bli kramkalas när man avfärdat ett debattprogram som Janne. J varit programledare för som ”skitprogram” och har skrivit i en bok att en dokumentär som hans SVT-kollegor gjort har bidragit till att antifeminism och rasism ökat i samhället. Jag tar inte ställning till om det är rimliga påståenden eller inte, bara att det kan ha varit en orsak till varför det spårade ur redan när man valde vilka som skulle sitta i panelen. Jag har som sagt var sett en PK-debatt (PK är alltså inte i detta fall en förkortning för ”politiskt korrekt” utan för Publicistklubben) mellan Jan Guillou och Janne Josefsson som var episkt obehaglig (eller roande, beroende på smak). Det var lite som att se två stora planeter kollidera. Universum höll på att implodera. Nu var det möjligen i det fallet en lite mer jämlik kamp eftersom det bara var två personer (av samma kaliber) inblandade, men den erfarenheten gör att jag inte ens höjer på ögonbrynen åt detta.

Jag minns inte om det var i den PK-debatten som Janne. J bad den kvinnliga moderatorn att ”hålla käften” när hon försökte lugna honom, men det kan ha varit nån annan debatt. Kanske den där han läxade upp unga journalister för att de inte var idealistiska nog? Nåväl, spelar roll. Hur som helst har jag sett Janne. J:s debatteknik förr och blev alltså inte så värst överraskad av det här. Det är hans stil. Han får säga precis vad han vill – för han är Janne. J och han har alltid rätt. Lite så.
Hur agitatorisk Sveland är live vet jag inte, men i text är hon ganska bra på att tvärsäkert avfärda saker och berätta hur det ligger till istället, och inte bry sig så värst om hon trampar på några tår (vilket hon knappast är ensam om som offentlig tyckare). Men som sagt, jag var inte där – och det var de flesta andra som tycker till om detta inte heller. Av de som sammanfattat sina intryck går beskrivningarna också isär (lustigt nog har Sveland och Josefsson olika uppfattning om vem som var skurken, liksom några andra ). Jag blev dock väldigt besviken på en del som var där och som utan att blinka tog ställning på ett sätt som jag personligen tycker rimmar illa med deras uppfattning i andra frågor. Det gör mig lite konfunderad faktiskt.

Det som gör mig ledsen (delvis kopplat till detta, men även i tidigare likartade fall) med det är att jag en gång kände en massa unga, tuffa, arga brudar som ville förändra saker och därför ville bli journalister. Nu är de äldre och uppenbarligen arga på andra saker (ska mina barn verkligen inte få LCHF-kost på förskolan? Ska det verkligen byggas fler hus i MITT område? Är det inte odemokratiskt att införa trängselavgifter? Inga av mina bekantas barn är fattiga så finns det verkligen fattiga barn?) fast många av dem sitter på positioner där de kan förändra saker. Det hade varit en sak om de bara tystnat för att ”livet kom i vägen”, men när de tvärtom börjat stödja strukturer de förut ifrågasatte eller bara ifrågasätter på mer ”ofarliga sätt” (”Du duger – utbrändhet suger”) blir jag djupt besviken. Jag tycker att det är mycket intressant, och förstås beklämmande, eftersom det får mig att undra om det är så det funkar. Om det är en naturlag. När man vill ”upp” gynnar det ens karriär att vara stridbar och ifrågasätta. Det beror troligen på att man i sak inte anses som ett hot av de som är etablerade. Man ses mer som en ”frisk fläkt” . Men så går åren och de här unga, arga tjejerna blir en del av strukturen. Ju längre upp de kommer i hierarkin desto mer har de att förlora. Makt, ryggdunkningar och grabbarnas gillande. Att bita den hand som föder en är inte särskilt smart. Det vet alla. Och kanske vänjer man sig vid den makt man fått och vill inte förlora den? Det är troligen mänskligt att reagera så. Att bli rädd att förlora de privilegier man fått serverade, kämpat sig till eller nått fram till. Om man får offra lite annat må det vara hänt. Eller?
När det är människor jag känner/kände, som troligen fortfarande tycker att de är starka kvinnliga förebilder, blir jag ändå berörd. Vad hände? För vem är de förebilder nu? Inte för några unga, arga i alla fall.

Visst kan jag se det smarta i att anpassa sig och konformera sig. Men det beror på vilka värden man vill uppnå. Det skrämmer mig att det jag trodde var visioner, ideologi och genuina känslor för rättvisa troligen mest var en språngbräda till personlig framgång. Det är något med det som jag finner djupt obehagligt. Troligen för att det betyder att de är människor som kan köpas, och det handlar inte ens alltid om pengar. När man alltid vänder kappan efter vinden för att ligga ”rätt”, har man då en moralisk kompass att ta till när saker blir fel på riktigt? Om man avsvär sig sitt ansvar som medmänniska för att vara lojal med den man för tillfället tjänar (eller det man för tillfället tjänar på), vad är man för slags människa då?

Jag tycker att det är feglorteri deluxe om det enda sätt man kan ta debatt är att skolfrökenaktigt säga ”ajabaja. det språket tycker inte jag att man ska använda” eller ”nu ska vi festa och mysa tillsammans och inte vara arga. Kramiz”.
Vad fan är det liksom? Jag blir riktigt, riktigt deppig av den attityden.
Jag vände mig om och vips var alla jag kände medelålders tanter och gubbar, utan ryggrad, som pratar som till barn om folk framför kritik.
Man ska inte slåss för saker man inte tror på. Man ska inte slåss i andras strider. Men man kanske ska fundera på vad och vem man försvarar och varför?
Eller så ska man bara stänga dörren och låta det brinna, och sen lägga ut en instagram-bild på sitt nyrenoverade  kök.

Det var inte som att nåt av det här var nytt för mig. Allt bara bekräftade saker jag redan visste.
Nu vänder vi blad och säger godnatt. Till massor av saker.

#48

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s