Nybokat

Men så hände det här igen. Smash and grab på bokrean. Boksuget slog till. Så nu är boktornet orimligt högt igen. Men boys and girls – jag har tydligen börjat läsa. Som fan!
Den här gången slet jag åt mig Katrine Kielos ”Våldtäkt och romantik, Hannes Råstams ”Fallet Thomas Quick, Inger Edelfeldts ”Samtal med djävulen” och Jessica Schiefauers ”Pojkarna”. Och så ”Kalla mig Paddington” då.
Den schizofreni det signalerar är helt ok för mig.

Katrine Kielos är ledarskribent på Aftonbladet och verkar så där outhärdligt smart, snygg och ambitiös. Och skriver dessutom nästan alltid bra och tänkvärda saker. Så nu ska jag läsa den här boken om politik och våldtäkt och se om jag fortfarande tycker att hon är plågsamt begåvad efter det. När jag säger outhärdligt och plågsamt så menar jag förstås ”beundransvärd”. ”Våldtäkt och romantik” alltså.

Journalisten Hannes Råstam dog i cancer för ett drygt år sedan, medan han fortfarande höll på med sin bok om en av Sveriges största rättsskandaler. Dels tycker jag att fallet är intressant – hur kunde så många olika personer bestämma sig för och hålla fast vid påståendet att Thomas Quick var en seriemördare när så många saker pekade på att det var falska erkännanden? Dels tycker jag att Hannes Råstam är en intressant person. Han skickade ett mail till mig en gång när jag skrivit en text om ”Lilja 4 ever” och dokumentären som han och Janne Josefsson gjorde om 16-åriga Dangoule från Litauen. Hon vars liv, och död, Lukas Moodysons film egentligen skildrar. Jag minns faktiskt inte vad han skrev, men detta att en känd och etablerad journalist tog sig tiden att tacka mig för nåt jag som nykläckt journalist hade skrivit var stort. Jag kommer också ihåg tillfället när han var och föreläste på journalisthögskolan om vad hans jobb som researcher innebar, och berättade en massa om hur han och Janne. J jobbat med Osmo Vallo-fallet. Janne intervjuade och konfronterade. Hannes satt bakom med hundra pärmar och järnkoll på alla fakta. Porträttet  ”Grävarens testamente” som Mattias Göransson (som också var den som färdigställde boken ”Fallet Thomas Quick”) skrev om Hannes Råstam efter hans död verkar ge ungefär samma bild av hans personlighet.

Inger Edelfeldts ”Samtal med djävulen” har jag inga direkta förväntningar på. Jag har tidigare läst några av hennes ungdomsböcker, några serieromaner och en roman som heter ”Svarta lådan” som jag blev oväntat förtjust i. Dessutom grämde jag mig nyligen över att jag missat hennes utställning av Tolkien-illustrationer (naturligtvis är kvinnan multibegåvad och kan inte bara skriva romaner i alla genrer, utan också göra illustrationer i världsklass), så jag hade henne liksom lite i huvudet. Och bokens plot, att två åldrade kusiner träffas på ett tåg och ska reda ut en traumatisk händelser i det förflutna, kan ju leda till en hur bra eller dålig berättelse som helst. Hur som helst är boken hyfsat tunn, så jag kan ha den med i väskan utan att få gamnacke = större chans att den blir läst.

Jessica Schiefauers ”Pojkarna” är en ungdomsbok som jag läste om i Bonnier Carlsens katalog över kommande utgivningar för nåt år sen och tänkte direkt att jag ville läsa. Det är svårt att sätta fingret på varför man känner så inför vissa böcker. Vad det är som lockar. Men den stack ut väldigt mycket och väckte min fantasi. Beskrivningen antydde nåt slags förvandling. En rent fysisk. Om att vara flicka i ett pojkland. Dessutom sa hon att hon inspirerats av Joyce Carol Oates. Boken vann sen Augustpriset för bästa ungdomsbok, så jag antar att min känsla att det var en bok som höjde sig lite över mängden var rätt. Nu ska jag läsa bara den också. Stort plus för väldigt snyggt omslag, som ett slags gammal biologiplansch i mix med en antydan till fantasy.

”Kalla mig Paddington”. Jag har fått en liten nostalgicrush på björnen Paddington sen vi var i London senast. Och boken var så himla fin. Jag tänkte att nåt snällt barn jag känner (ni vet ett sånt där som lyder sina föräldrar och sitter tyst på en liten stol och dinglar med benen och ser bedårande ut….eller kanske bara ett som gillar böcker) ska få den. Eller så får nåt vuxet styggt barn behålla den. För att hon vill ha den själv. Simple as that.

bocker2 böcker

#44

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s