Är du tillräckligt bra, lilla vän?

lonsam
Idag bjuder jag på en liten intervju med mig själv (fanns ingen annan i närheten som kunde ställa upp) med anledning av deltagandet i #blogg100.
Jag blev lite inspirerad av ett blogginlägg jag råkade läsa. Det handlade om att #blogg100 mest verkar vara för amatörer som inte, likt bloggaren i fråga, jobbade professionellt med skrivandet.  Hens åsikt var att den som skriver varje dag inte behöver vara med i utmaningen eftersom det då är en barnlek att lyckas prångla ur sig en, eller flera, bra texter om dagen. Däremot verkade hen bekymrad över att andra skriver så himla dåligt, och ofta (typ ett inlägg om dagen i hundra dagar). Rubriken var ”Allt är inte bra nog för att publiceras”. Jag håller helt med. Om saker som publiceras offentligt alltså. I fråga om #blogg100 vet jag inte. Jag läser de bloggar jag brukar läsa, har inte listat mig som deltagare, är inte med i nån Facebookgrupp anknutet till detta, twittrar inte ut att ”nu har jag skrivit ett #blogg100-inlägg” och är på ett irriterande sätt helt upptagen av mig själv, som alltid.
Jag antar att en del skriver bra blogginlägg (i min smak) och en del inte (enligt samma enväldiga smakdomare), och det har väl rätt lite med själva grundkonceptet att göra? Jag har snubblat över bloggar där det inte finns ett enda (i mitt tycke) intressant inlägg, oavsett frekvensen på bloggeriet. Att be folk ha lite mer självkritik kring vad de släpper ur sig på nätet kanske inte heller alltid handlar om just hur de stavar eller formulerar sig, utan även om de åsikter man saluför? Bara en spontan tanke där.

Frågan som intresserar mig i detta är mest vem som ska avgöra vad som är bra nog att publicera. Jag tycker att det är den som driver bloggen som avgör det. Om hen sen inte når det mål hen har med sitt bloggande (i antal besökare, i respons, i varumärkesbyggande, i omnämnande i andra kanaler eller vad man nu är ute efter) och tror det beror på bloggens upplägg (val av ämne, frekvens av uppdatering, stil, språk och tonalitet osv) är det en annan sak. Att lite allmänt säga att de flesta som deltar i #blogg100 skriver för kasst tycker jag ärligt talat är ett ganska drygt och snobbigt utspel. Och lite så där besserwissrigt glädjedödande on top. Men jag vet inte motivet bakom texten. Kanske är det bara en liten smalbensspark till kotteriet runt, inte till alla som deltar. När saker blir för haussade kan man bli lite matt ibland (särskilt när det inte var man själv som kläckte idén). Det här är inte som att nån upptäckt ett vaccin mot mjältbrand, om man säger så. Men det behöver allting inte vara heller. En del saker kan vara bara för kul.
I grunden tycker jag att det är trist att dissa folk som vill och försöker skriva. Av de jag känner och läser som kör #blogg100 är alla professionella skribenter, så jag tror faktiskt inte så mycket på att de flesta som hoppat på är amatörer som tröttbloggar för sakens skull, eller för att på ett krångligt sätt förverkliga sina författardrömmar.

Eftersom bloggaren som inspirerade mig till det här ämnesvalet hade en säljande presentationssida om sig själv som hen skrivit i tredje person så antar jag att hen inte skulle se några hinder för nån som intervjuar sig själv heller. Inga konstigheter. Sånt proffsiga skribenter klarar av. Varje dag. Flera gånger om dagen till och med. Riktiga proffs kanske kan intervjua andra också.

Hej, evilbunny! Så kul att du ville svara på mina frågor. Du som ändå är en så upptagen bloggare och en, på alla sätt, viktig person.
– Jag försöker att alltid ställa upp för mig själv. Jag vill nämligen gärna ge nånting tillbaka till mig själv. Inte bara sitta här själv i en liten bubbla och tycka.

Anser du att varje inlägg du postar måste ha en djupare mening, vara ett strategiskt beslut i främjandet av ditt varumärke eller leva upp till kvalitetskriterier som nån annan hittat på?
– Min uppdragsgivare (jag) tycker att jag bygger, och raserar, mitt varumärke finfint genom att bara vara mig själv. Det gör jag genom att posta lite vad som faller mig in. Eftersom jag också är kvalitetsredaktör här så godkänner jag alla mina inlägg själv och säger att de är bra nog. Ibland säger jag att de är JÄTTEBRA. Det är möjligt att jag skarvar lite ibland, men jag tycker att det är viktigt att uppmuntra den kreativa processen. Heja mig!

Är inte meningen med #blogg100 att alla som deltar varje dag ska skriva en text som är så bra att alla som läser den nästan kissar på sig av lycka över att få ta del av nåt så fantastiskt?
– Kissa på sig-texter kan bara riktiga proffs skriva. Urologer kanske.  Hela #blogg100 handlar troligen för många om helt andra saker än bloggandet i sig (se gårdagens inlägg), och för en del är det bara en kul grej, en inspiration eller en spark i baken för det egna skrivandet. Och i vissa andras fall är det då tydligen mer av en nagel i ögat att andra deltar. För mig handlar det primärt om att jag ska tycka att det jag postar är kul eller intressant. Jag utgår från att de som väljer att läsa min blogg tycker det också, annars är det synd om dem.

Vad är en bra blogg för dig?
– En som jag återvänder till och vill läsa mer i. Varför jag vill det kan bero på många olika saker. Det finns inte ett enda koncept som tilltalar mig, utan många olika. Men de allra flesta bloggare jag följer skriver om många ämnen, inte bara inom en sfär. Jag kan läsa såna bloggar också, men då gör jag det mer sällan. Mer när jag är sugen på just det ämnet (design, teknikprylar, böcker, film, upphovsrättsfrågor, recept, kaniner, serier). De jag läser regelbundet är såna som kan blogga om lite av varje. Jag gillar det, att det kan komma ett politiskt utspel, ett recept, en nördig t-shirt, en bokrecension, en bild på en fin blomma, en arg rant om nåt vardagsbekymmer, en filosofisk betraktelse, en rolig video, en nostalgisk tillbakablick, en reseskildring eller ibland nåt lite sömnigt slentrianinlägg. För sånt är livet. Såna är människor. Sånt gillar jag. Jag tror att många människor som bara lever sitt liv i samma damm på nätet kanske glömmer bort att vissa inte är där för att positionera sig, bygga ett varumärke eller sälja in nåt ( till exempel sig själva). De kanske bara ser det som ett sätt att vara. Och för mig är det gott nog. Allas sätt att uttrycka sitt varande på nätet är inte intressant för mig, precis som alla människor som jag möter AFK (ni vet, nu säger vi inte IRL – nu säger vi AFK. Peter Sunde-style) inte är intressanta för mig. Det betyder inte att jag säger åt dem att ”existera lite bättre” enligt min smak. (Hmm, nu när jag tänker efter så kanske det inte är en så dum idé ändå…)

Hur blir man duktig på att skriva?
– Åhhh, det måste du fråga nån annan om. Inte ska väl jag…Jo, det ska jag. Jag kan ju läsa. Och skriva.
Att kunna stava rätt, formulera meningar korrekt och vara bra på att producera text under press betyder tyvärr inte att det man skriver blir intressant eller läsvärt. Varje dag på jobbet ”levererar” jag små och stora texter. Det är inga konstigheter. Det är mitt jobb. Det är sånt jag har gjort hela mitt yrkesverksamma liv. Att jag kan informera, beskriva saker i ord och presentera fakta kring olika ämnen är inte samma sak som att jag privat utger mig för att kunna skriva bättre än såna som inte jobbar med skrivandet till vardags. En del författare har en bakgrund som journalister eller informatörer, men det stora flertalet kommer förstås från andra områden. Kreativt skrivande är inte samma sak som journalistiskt skrivande. Det kan vara det, men är det påfallande sällan.
Alla människor kan inte skriva bra, men de flesta kan skriva. Den färdigheten har litet samband med förmågan att fånga en läsare eller att kunna bygga en berättelse. Alla som kan noter kan inte skriva en hitlåt. Jag förstår inte riktigt konceptet att klappa andra på huvudet och säga  ”lilla vän, du skriver nog inte tillräckligt bra på din blogg. Blogga mindre”. Det är bara drygt. Dessutom, vem ska avgöra om nåt är bra nog? Handlar det om kommatecken och ordföljd? Handlar det om att skriva korrekt svenska? Nej, det gör ju inte det. Handlar det om korta eller långa inlägg? Inte det heller. Handlar det om hur ofta man postar ett inlägg? Troligen inte. Handlar det om tycke och smak? Ja.

Är du en glad amatör som behöver #blogg100 som utmaning för att öva på att skriva?
– Jag är en amatör på många sätt, men jag är inte glad. Jag är lite tjurig just nu. Jag övar inte på att skriva i min blogg. Om jag hade som ambition att skriva en bok skulle jag (öva på) att skriva en bok. Om jag hade som ambition att skriva en journalistisk text skulle jag skriva en journalistisk text. På andra ställen skriver jag på andra saker, om andra saker, med andra syften. Jag använder inte samma språk, uttryck, ordval och sätt att skriva när jag gör det på jobbet exempelvis. Där anpassar jag mig efter min arbetsgivares önskemål. I min blogg anpassar jag mig inte för nån. Bara för mig.
Min drivkraft för att vara med i #blogg100 är att kicka igång min blogg som tyvärr (enligt mig) lämnats vind för våg. Utmaningen är inte att öva på att skriva, utan att blogga regelbundet. Att komma ihåg bloggen. För att det är en sak som jag tycker är kul. Skriver gör jag varje dag. Alltid. Har alltid gjort. Vad andra har för drivkrafter intresserar inte mig särskilt mycket. Däremot intresserar det mig att de uppdaterar sina bloggar lite oftare.

Är det viktigt att man korrläser sina blogginlägg?
– Ja. Men inte det viktigaste. Jag skriver ofta sent på kvällen och ganska intensivt, publicerar ut inlägget, läser igenom det och korrar lite snabbt. Dagen efter brukar jag läsa igenom texten igen och korrigera ytterligare om jag ser några oklara formuleringar eller missar. Ibland slinker det igenom såna saker ändå. Hittar jag dem senare kan jag även uppdatera gamla inlägg. För mig är min blogg nåt levande.
Om jag ser att ett äldre inlägg plötsligt börjar driva trafik till bloggen så brukar jag läsa det och ibland göra nåt tillägg längst ned och skriver ”update”. Det kan vara att jag ändrat åsikt i frågan eller att jag skrivit nåt nyare inlägg i samma ämne som jag tycker de som googlat sig dit kan passa på att läsa också. De som redan har läst ett inlägg går troligen inte tillbaks och läser det igen, alltså rättar jag stavfelet för en tänkt ny läsare. Eftersom jag ser webben (och min blogg) som ett rörligt media så är inte en text som är publicerad klar för att jag skickat upp den. Den är klar för stunden, men den behöver inte vara klar för alltid. Det är hela meningen för mig. Så jag ser inte en webbtext som statisk. Inte ens i min blogg. Därmed tycker jag (nu för tiden) inte att texten måste vara perfekt innan jag publicerar den.

Jag tycker att det är viktigt att jag får flow när jag skriver. Att jag hör orden i mitt huvud medan jag skriver. Om jag pillar för mycket bryts mitt flow. Så funkar det när jag skriver. Det är min stil. Jag gillar fria associationer och vill att min text ska vara direkt. Det jag tänkte på först. De ord som kom först. Det bästa vore om jag automatiskt skrev allt korrekt från början, men det gör jag inte. Jag skriver på flera stycken samtidigt. Sen fogar jag ihop dem på slutet. Jag tycker om växlande tempo. Korta meningar. Och jättelånga med många bisatser och många ord, beskrivningar, utvikningar, krumbukter och utfyllnader, som man säkert kunde ha varit utan och sluppit, och dragit ifrån. Och att ofta börja meningar precis så här, som man lärt sig att man inte får. Med ”och” och ”men”. Jag älskar små ord, som ”ju” och ”så”. Och jag älskar överdrifter, konstiga liknelser, egna ord, svengelska uttryck och för mycket av allting. Jag vill inte döda mina darlings. Jag vill inte ens småstrypa mina sillar. Om jag inte måste. Här måste jag inte. Lasta på bara. Internet är oändligt. Det är min svada också.

Det är förargligt med stavfel och slarvfel, men det här är ingen skoluppsats eller nåt som ska gå till tryck. Personligen tycker jag att det är en fördel om folk behärskar språket, har ett rikt ordförråd och inte skriver allt för slarvigt. Men jag dumförklarar inte  nån som i en lång text stavar ett ord fel, har gjort ett meningsbyggnadsfel eller tappat tråden lite. Är hen tråkig (mer än tillfälligtvis) finns däremot ingen som helst pardon. Skäms!

Är det ett bra sätt att uppmuntra andras skrivande genom att tala om att de förmodligen inte borde publicera sina blogginlägg?
– Troligen inte. Om man har som syfte att rent generellt hjälpa andra med deras skrivande skulle jag rekommendera att man listar några allmänna saker som man kan tänka på. Om någon ber om hjälp att spetsa till sina texter eller råd om hur de blir bättre skribenter så kan man ge konkreta tips kring deras texter. I övrigt tycker jag bara att man ska låta andra hålla på med sin grej och om man inte gillar hur de skriver, deras ämnesval, deras stil eller deras språk så är det väl allra bäst om man väljer bort att läsa de bloggarna. Man kanske inte ens behöver upplysa dem om att man gör det?

Läser du bara bra bloggar där folk stavar rätt och skriver genomtänkta inlägg?
– Nej, jag läser faktiskt ibland en del riktigt irriterande bloggar där folk skriver halvkasst, och där jag inte egentligen ens gillar bloggaren ifråga. Jag kallar det ”provokationsbloggar”. Ibland tycker jag att saker blir lite väl bekväma, så då vill jag gärna gå en sväng utanför min lilla trivselbox. Då tar jag en runda i utmarkerna. Där finns några högprofilbloggare (nu menar jag inte såna som har cred hos tyckareliten) som stavar rätt illa, tycker konstiga saker, lever i märkliga världar och har konstiga sätt att se på andra människor. Allt enligt min smak. Jag brukar bli rätt mätt efter en halvtimme eller så. Varför jag gör det vet jag inte riktigt. Det kanske är som när man blir sugen på chips och svullar i sig en halv påse innan man inser att det inte var så gott. Men man blir mätt. På ett lite ofräscht sätt.

Bilden längst upp är  Peter Tillbergs kända tavla ”Blir du lönsam, lille vän?”

#33

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s