This tooth shall pass

shallpass

Jag har ont i munnen idag. Vsg för info.

Man skulle kunna tro att nån som tyckte att jag var lite för stor i käften givit mig en snyting, men som så ofta när jag har råkat ut för saker som påminner om misshandel handlar det om att tandvården har gjort sitt.
Denna gång klarade jag mig helskinnad och relativt ekonomiskt oskadd från tandläkaren, men fick punga ut med stora summor pengar för att få avnjuta hela två sessioner av grävande i tandköttet. Jag är som ni vet en mycket känslig liten blomma och om man ska hitta nån riktigt öm punkt så är det inte tårna man ska leta bland utan munnen man ska satsa på (förlåt, det där lät inte bra) eller rättare sagt tandköttet. Det kaskadblöder väldigt lätt, så skoja inte att det var som nåt slags massaker när den gladlynta tandhygienisten tog fram sina tortyrinstrument och skulle bända loss lite tandsten.
Jag hade så mycket going on förra året, med andra kroppsdelar, att jag tänkte att det väl inte var nån brådska med att springa dit. Jag borstar ju ändå tänderna och gurglar och flossar och har mig. Men två år utan att nån sticker sina små metallkroksågvinkelslip-verktyg mellan ens tänder är (i alla fall i mitt fall) lite för länge. Nu blev det plågsamt. Fast mest så här efteråt. Själva tortyrsessionen innehöll bara några få svimningsframkallande smärtpeakar. Jag hade fått bedövningssalva i hela käften så det var mest att det kittlade dödsobehagligt i gapet. Men vid några tillfällen ryckte jag till lite så där spastiskt (naturligtvis på ett oerhört återhållet sätt då man inser det riskfyllda med att kränga för mycket när någon använder verktyg inuti ens mun) av plötsligt obehag, men det gick förvånansvärt bra.
En timme senare när jag skulle äta en surdegsmacka (hej hipster!) insåg jag däremot att munnen var lite som en autobahn av köttfärs. Det gör helt enkelt obeskrivligt ont att göra den där tugg-grejen man blivit så van att ta för given. Man vill inte att nånting ska nudda tandköttet om man säger så. Nu är det knappast så att jag kommer att avlida av svält på grund av detta, men det är ändå lite begränsande.
På grund av min masochistiska personlighet kan jag inte heller låta bli att lite nonchalant släntra in i badrummet, ta en tandborste och gnugga lite lätt där det gör som ondast. Jajjemen, det blöder fortfarande, konstaterar jag när handfatet ser ut som en genomsnittlig vardagsrumsvägg i ett CSI-avsnitt.

Jag tror det blir risifrutti till middag idag.
Hejpåer.

#27

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s