From me to me with love

chansJag vet att vi knappt hunnit lägga januari bakom oss, men jag har redan börjat tänka på julen 2013.
Jag har nämligen bestämt vad jag skall ge mig själv i julklapp.
Ett lavemang och tvåtusen dvärgar som petar på mig med vassa käppar!
Neeej.
Jag ska överraska mig själv.

Jag ska skriva ett brev där jag beskriver vilken underbar, förtjusande och intelligent person jag är. Fullt med överdrivna och svulstiga komplimanger ska brevet vara. Gärna i lätt servil ton, typ ”jag vet att jag icke är värdig att beträda marken du går på, men ändock vill jag nedteckna dessa ord som ett tecken på min ändlösa beundran för din gärning – att du finns till och förgyller världen med din blotta närvaro”.
Jag ska förstås också skriva att jag beundrat mig själv på avstånd ett tag. Gärna med några episoder där jag beskriver fantastiska saker jag gjort och med vilken finess, charm och imponerande skicklighet detta utförts. Kanske har jag väntat på bussen, klämt på tomater i grönsaksdisken på Konsum, suttit i  väntrummet på Vårdcentralen eller snubblat och ramlat raklång på gatan.
Jag ska säga att jag på avstånd trängtat efter att få  en blick, ett leende eller åtminstone få en irriterad suck skickad åt  mitt håll, från mig.
Varje tecken på att jag noterat min existens skulle vara en sån lycka och så hedrande. Skulle jag skriva. Till mig själv.
Jag ska även antyda nåt slags förälskelse, eller i alla fall en vag kättja. Som en extra krydda till den där allmänt okritiska och smöriga tillbedjan. Som för att säga att jag förstår att denna ynnest förstås aldrig skulle beredas mig, men att jag ändå lite drömmer om det. På ett tillbörligt respektfullt sätt förstås.

Det kan tänka sig att jag lägger nån liten present i brevet också. Kanske en karamell. Eller en slant. Eller ett bokmärke föreställande en ängel med glitter på.  Eller en bild på min…Nej, förresten. Det skulle jag inte gå på.

Jag ska skriva detta brev på datorn och sen printa ut det. Namnteckningen ska jag skriva för hand, med vänsterhanden, så den blir alldeles oläslig och mitt namn och min adress ska jag klistra på kuvertet med bokstäver jag klippt ur tidningar. Jag ska sen frankera kuvertet och lägga det på brevlådan inuti ett annat kuvert som jag adresserar till tomten @ nordpolen. Inuti det brevet ska jag lägga en post it-lapp med instruktioner om att det ska postas så det kommer fram lagom till jul.

Eftersom jag är så otroligt senil nu för tiden kommer jag att glömma att det är jag själv som skrivit brevet och när det kommer fram & jag öppnar det på julafton kommer jag att bli så himla, himla glad. Rörd till tårar. Helt överlycklig. Jag kommer att sitta där och tro att jag har en okänd beundrade, en tillbedjare, en alldeles egen psykotisk stalker.

Vilken julklapp va?
Men en pånny går förstås också bra.

Nu när jag funderat igenom det här ett tag så inser jag att det inte är nån bra idé. Tänk om jag skulle bli kär i mig själv? Så olyckligt.
Jag tror jag överraskar mig själv genom att skriva en lagom lång önskelista till min man och bara glömma bort vad som står på den.

#6

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s