LÄS-kigt

bokhogFulblogg som sagt. I meningen skriva utan mening, skriva för att skriva, skriva för att komma igång igen.
Just nu jobbar jag nämligen med att få nåt slags styrsel på mitt liv som (halv)död. Jag andas, och jag är och jag gör. Men inte så mycket mer. Allting är liksom lagt på is. Jag har tappat lusten. Min coach (vi kallar det så, det är för komplicerat för ett fulblogginlägg) säger att jag ska göra saker jag brukade ha lust med, saker som brukade göra mig glad och saker som brukade kännas bra. Som om man kan lura sig själv till att verkligen börja känna så igen. Fake it til you make it. Jag vet inte om det funkar, men jag är alltid väldigt lydig. När jag är desperat i alla fall. Annars är jag mest obstinat.
Så nu har jag bestämt att jag ska börja blogga här igen. Det brukade jag tycka var väldigt roligt. Jag brukade också tycka att jag var väldigt rolig. Nu tycker jag att jag är väldigt tråkig. Jag är typ Edvard Munchs ”Skriet” (möjligen lite mindre grönton). Men nog om det.

En annan sak som jag brukade tycka mycket om var att läsa böcker. Det gör jag fortfarande. Jag gör det bara inte. Läser alltså. Själva tyckom-andet är det inget problem med. Problemet är att jag fortfarande beter mig som en person som läser böcker. Jag lånar böcker på biblioteket. Jag läser bokrecensioner och bokbloggar. Jag ser på litteraturprogram på TV. Jag köper böcker. Jag önskar mig böcker i present. Jag bläddrar i böcker i affären. Jag bär nästan alltid med mig en bok i min väska. Jag köper alltid en ny pocket när jag är på en tågstation eller en flygplats – en resebok. Och framför allt så öppnar jag böcker, läser två sidor och lägger dem sedan på den hög som jag intalar mig är ”böcker jag läser just nu”. Den högen har jag på mitt sängbord. När högen blir för stor skyfflar jag ner några böcker i lådorna. När lådorna blir fulla flyttar jag en och en till en hylla i bokhyllan där böcker jag ”ska läsa snart” finns. För att vara nån som läser typ ingenting lägger jag väldigt mycket tid på böcker. Den kunde jag kanske ha ägnat åt att läsa istället, tänker man. Eller åt att rädda världen. Eller att skriva näsvisheter i sociala medier (next best thing).

Men nu ska jag börja läsa igen. Frågan är bara var jag ska börja. Bokhögen är skrämmande stor och avskräcker bara den.
Oftast brukar jag lösa dilemmat kring vilken bok jag ska välja genom att istället gå och låna böcker på biblioteket. Då finns det i alla fall en deadline kring när den måste vara läst och tillbakalämnad. Oftast hjälper inte denna påtryckningsmetod. Istället lånar jag om böckerna jag inte öppnat, och har dem en månad till utan att läsa dem. Bara för att.
Men häromdagen när jag fick en påminnelse om att det var dags att lämna tillbaks den en gång redan omlånade ”Kast med liten kniv” av Sara Kadefors blev jag förbannad på mig själv. Hur svårt kan det vara? Nä, inte så svårt egentligen.Särskilt just precis nu när jag har massor av tid, fast det är ju för att jag har oerhört lite ork. Det är ett nollsummespel eftersom det innebär att all tid jag har inte kan brukas. En väldigt konstig situation. En jag aldrig hade kunnat föreställa mig förut. Men det är så mycket man aldrig kan föreställa sig innan man själv upplevt det. Även om man har en mycket livlig fantasi – som jag har.
Hur som helst. Jag läste boken på några timmar. Det var ju inte direkt som att plöja alla band i Nationalencykolpedin. But still…
Sen satt jag där med boken färdigläst och hopslagen, gråthulkande över livets hopplöshet (om än just då i fiktionen) , men ändå nöjd över att ha läst en bok.
Blandade känslor tror jag man kallar sinnesstämningen. Nu är det här ingen bokrecension, men jag gillar Sara Kadefors. Lustigt nog kommer jag ihåg att när jag läste både ”Fågelbovägen 32” och ”Borta bäst” så tänkte jag att själva berättelserna kraschade lite av de omotiverade  ”allt ordnar sig på slutet”-greppet. Som en medioker Hollywoodfilm. Men ”Kast med liten kniv” kan inte beskyllas för det. Ingenting ordnar sig det minsta faktiskt. Det är mer som en fransk film.

Nåja, jag bläddrar igenom bokhögen och funderar på vad som ska bli nästa läsprojekt. Att börja läsa, eller att läsa klart eller att läsa om. Och när jag kollar igenom högen så stannar jag upp och blir lite fascinerad över urvalet av böcker. Hur mycket jag det är. På olika sätt. Vad de säger om mig. Urvalet av böcker. Titlarna. Författarna. Eller bara typen av bok. Det är nästan som ett slags installation i sig.

Shaun Tan – Borttappad
(Ett slags surrealistisk bilderbok. Är den för vuxna eller barn? Det är svårt att avgöra. Spelar det nån roll? Jag tycker att hans ”Ankomsten” är en av de finaste böcker jag läst, så jag ska ge den här en chans också, även om den är i en helt annan stil. Julklappsbok)
Sara BeisherJag ska egentligen inte jobba här
(Här tror jag att det var titeln jag fastnade för. En känsla jag kan sympatisera med. Fast boken handlar om en tjej som jobbar inom äldrevården medan hon försöker förverkliga sina teaterdrömmar. Resebok)
Alexander McCall SmithRätt inställning till regn
(Älskar hans serie om den afrikanska motsvarigheten till Miss Marple i Damernas detektivbyrå. Konstigt då jag inte brukar gilla trivsellitteratur, men alla har väl sina soft sports. Så jag tänkte att jag skulle ge Isabel Dalhousie en chans också. Bokreabok)
Jonas GardellTorka aldrig tårar utan handskar
(Ja alltså, precis när jag börjat läsa boken så kom TV-serien. Så nu är jag liksom redan klar med den här berättelsen. Lite synd. Dessutom var jag troligen den enda som såg TV-serien som hade några som helst invändningar mot den. Blev nästan lynchad när jag framhöll att det bitvis väldigt stolpiga skådespeleriet och bögklyschkavalkaden samt lite andra berättartekniska grejer sänkte storyn. Folk har tydligen svår att skilja på kritik mot utförande och kritik mot AIDS-sjuka bögar. Spontanshoppad i bokhandel)
Paul RolandNazisterna och det ockulta
(Ehhh….min omfattande samling av böcker om andra världskriget och nazister har fått ett tillskott. Till mitt försvar vill jag säga att det var en julklappsbok!)
Ann Heberlein – En liten bok om ondska
(Vad är ondska? Jag vet inte om Ann Heberlein vet, men jag vill gärna veta.  AdLibris-shoppad)
Micael Dahlén – Monster
(På samma tema. En professor i ekonomi har intervjuat fem seriemördare. För att anknyta till boken innan. Ni ser ett tema? Resebok)
Henrik Ennart & Mats-Eric Nilsson – Döden i grytan
(Man skulle kunna tro att den också handlar om ondska. Och det kanske den gör på sätt och vis. Den handlar om vår förkärlek för mat med tillsatser och vår rädsla för råvaror och hemlagad mat. Jag fick den som premie vid en tidningsprenumeration)
Dorothy Koomson – Marshmallows till frukost
(Jag inbillar mig att den här boken inte handlar om matvanor och tillsatser i maten dock. Det är mest troligt nån typ av chick lit. Jag fick den nämligen tillsammans med en damtidning jag köpte)

Haruki Murakami – Kafka på stranden
(Jag älskar Murakami. Även om det är medelklasshipster att göra det. Jag förstår ingenting av det han skriver, eller rättare sagt vet jag inte om jag förstår eller om jag ska förstå. Och det är så det ska vara. Inga konstigheter. Eller tvärtom. Men det är krävande att läsa en Murakamibok. Den ska helst läsas i ett flow, som en surrealistisk dikt. Och varje gång jag gjort en paus vill jag börja från början, så jag blir aldrig klar med den här boken. AdLibrisshoppad)
Bodil Malmsten – De från norr kommande leoparderna
(Jag älskar även Bodil Malmsten, även om hennes loggböcker bara bitvis speglar hennes genialitet. Jag slår bara upp den nånstans och läser några lösryckta stycken och sen lägger jag ifrån mig den igen. Det känns som det är så den ska läsas. Som att ta del av brottstycken av någon annans tankar. Dessutom är det en väldigt fin inbunden bok med en sån där snodd som finns på vissa anteckningsböcker och en insytt bokmärkestråd. En bokreabok)
Ransom Riggs – Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
(Jag tror att det här är en ungdomsbok och att genren är fantasy, men jag vet inte riktigt. Jag fick den i julklapp efter att ha fotat av omslaget som är mycket märkligt och visat det för min man och sagt att det verkar vara en fantastisk bok. Jag håller fast vid den tanken tills motsatsen bevisats)
Erin Morgenstern – The Night Circus
(Ännu en juklappsbok i fantasygenren. Av beskrivningen att döma är det som om Harry Potter möter David Lynch. Men jag får se. Är förstås lite jobbigt att den är på engelska. Jag läser mycket långsammare på engelska och brukar därför ha svårt att komma igång med att läsa engelska böcker. Men svägerskan kommer säkert att fråga om jag läst den nästa gång vi ses så jag får skärpa mig)
Erlend Loe – Fvonk
(Jisses vad mycket böcker jag får i julklapp! Min norske favoritförfattares senaste alster. Även här är surrealism ett ledord. Det verkar som om att den handlar om när den norske statsministern plötsligt blir inneboende hos Fvonk. En sån premiss kan bara förekomma i en bok av Loe)

Sandra Aamodt & Sam Wang – Välkommen till din hjärna
(Jag vet precis vad jag tänkte när jag köpte den här. ”Man måste lära känna sin fiende för att kunna överlista den”. Vid det tillfället upplevde jag det som om min hjärna inte riktigt spelade på mitt lag. Det känner jag fortfarande, men jag tror ingen bok kan trösta mig i det kriget. Men den kanske är läsvärd i alla fall? AdLibrisshoppad)
Catrin Träff & Richard Levi – Ett sista tabu? En bok om MS och kognition
(Jag skulle vilja berätta vad den här handlar om. Men jag har glömt. Skoja’ ba’. Jag önskar jag kunde tvinga alla jag känner att läsa den här boken, för den förklarar ju ett och annat. Som att MS är som om det blivit en seriekrock på E18 i din hjärna, och alla signaler måste köra en flera mil lång omväg på knaggliga småvägar för att komma fram rätt. Det vore så skönt att kunna säga det när jag sitter och stammar, inte kommer på vad saker heter och inte kan min portkod eller mitt mobilnummer utantill. ”DET ÄR FÖR FAN TRAFIKSTOCKNING I MIN HJÄRNA!”. Jag känner att jag behöver läsa den här då och då för att påminna mig om att jag inte är en idiot – jag är bara lite ”sjuk i huvudet”. Fick den på sjukhuset)
Geneen Roth – Women Food God
(Jag läste några kapitel och tänkte att den här boken om mat, vikt och beroende kommer att förändra mitt liv. Det var i alla fall hur Oprah framställde det när hon intervjuade Geneena Roth i sin show. Jag antar att jag sen kände att jag inte ville förändra mitt liv ändå, så jag lade den underst i läshögen. Adlibrisshoppad)

Henrik Berggren – Underbara dagar framför oss
(Palme-biografi som jag var enormt sugen på att äga & läsa. Köpte, bläddrade i och sen la åt sidan. Den är sjukt tung och tjock, och varje gång jag tittar på den får jag prestationsångest. Minns faktiskt inte när, var, hur jag skaffade denna. Var väl som i nåt slags Palme-feber)
Strage – Text
(Blandade texter av journalisten Fredrik Strage. Han är ju lite av en favorit sen länge. Jag har läst hela, men jag tycker om att läsa om vissa av textena. Jag gillar hans nyfikna fascination för olika fenomen och hans uppriktiga vilja att dela den med sina läsare. Plus att han är enormt rolig. Och träffsäker.)
Bengt Rahm – Den svenska synthen
(Så klart ett måste i min bokhög. Har nostalgibläddrat, men trots att jag i grunden tycker att det är en intressant bok så känns upplägget inte riktigt engagerande för djupläsning. Köpt direkt ur författarens hand)
Steve Malins – Depeche Mode: en biografi
(Jag har ingen aning om var den här biografin över en av mina favoritsynthgrupper genom tiderna hamnar i skalan seriös-oseriös. Jag gissar att jag hittade den i en hög på bokrean nåt år och ignorerade att jag aldrig nånsin tyckt att nån biografi om nån artist har varit särskilt intressant att läsa)
Wolfgang Flür – Kraftwerk – I was a robot
(Även här ett standardverk för den lille syntharen. Konstigt nog har jag inte heller läst hela den här. Vilket förstås är lite som att vara kristen och säga att man inte läst Bibeln. Fast den har jag faktiskt läst…AdLibrisshoppad)

Sen har jag en hög deckare och liknande reseböcker som jag påbörjat, men inte orkat fortsätta läsa. Och varje gång jag ska åka nånstans måste jag köpa en ny bok. Det hör till. Så de förökar sig.
Marie Hermansson – Himmelsdalen
Maria Ernestam – Alltid hos dig
Karin Fossum – Jag kan se i mörkret
Roslund & Hellstrand – Tre sekunder
Marianne Cedervall -Svinhugg
Åsa Larsson – Till dess din vrede upphör

Nu har jag i alla fall lyckats minska högen till fem böcker.
Lite verklig ondska, lite fiktiv ondska, lite synth, lite norsk absurdism och ungdomsfantasy.
Det känns bra att ha en plan. Och en mindre bokhög.

***

Jag började alltså med ett kort litet inlägg för att bevisa att jag kan skriva kort….

#2

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s