Ryktet om bloggens död är överdrivet

Den stora bloggdöden verkar ha drabbat många jag känner eller följer. Eller känner och följer. Bloggar läggs ned till förmån för Twitter. Det uppdateras sporadiskt eller inte alls. Det skrivs kortare inlägg. Jag vet inte om det är en trend eller en slump, men det känns lite som att nu har även de mest långlivade och engagerade bloggarna börjar tackla av efter både stora och små bloggdödsepidemier genom åren.

Jag tror fortfarande att bloggar har en funktion. Mitt sug efter att läsa bloggar har inte minskat i samma takt som andras behov av att skriva blogginlägg. 140 tecken på Twitter, en länk på G+ eller dagens lunch på Facebook ersätter inte en lång, reflekterande text, åsikter som beläggs med argument, ett resonemang i flera led eller småputtriga lite-av-varje-inlägg.  Det är ett komplement. Olika saker för olika funktioner, och situationer. Jag håller på bloggarna. Fortfarande. Det är där man oftast får färdigtänkta tankar, eller ofärdigtänkta tankar som får en att tänka vidare själv. Facebook och Twitter har sällan den funktionen. Inte för mig i alla fall. Det är för mycket oneliners och chattande för att riktigt gripa tag så där som en längre text kan göra.

Den här bloggen är inte heller död, bara lite trött och seg.
Orsakerna till att jag inte orkar blogga är en blandning av för lite tid, för lite ork och för lite lust. Och kanske framför allt att jag skriver ganska så många inlägg som  jag sen väljer att inte publicera. Det kanske är ett friskhetstecken att jag (ibland) tänker ett varv till innan jag trycker på ”publicera”? Jag vet inte. Det kan vara feghet också.  Jag inser ofta att dessa inlägg är mer av karaktären ”saker jag vill få ur mig”  än ”saker jag vill få ut till nån annan”. Det är skillnad. Förut tyckte jag inte det. Ibland tycker jag inte det nu heller. Det varierar. Det är så mycket tråkigare att vara självmedveten på det sättet. Kalkylera. Fundera på vem som läser, och vad de ska dra för slutsatser om mig och vem jag är utifrån det. Jag är många saker. På olika platser. Men det kanske inte är så enkelt att förstå.

Sen har jag börjat tänka mycket mer på vad nån (minns inte vem, förlåt) sa angående bloggandet. Det var nåt i stil med: ”Jag tänker mig alltid att den personen jag tycker minst om läser det jag skriver och utifrån det väljer jag vad jag vill dela med mig av”. Då blir det blankt för mig. Jag vill inte dela med mig ett skit av nåt till folk jag inte gillar. Fast jag tänker förstås som vanligt att varför skulle nån som jag inte gillar & som inte gillar mig (i nio fall av tio matchar de grupperna varann) ödsla sin tid på att läsa min blogg? Men vad vet jag, världen är full av sjuka människor. Uppenbarligen läser folk Kissies blogg för att störa sig (men nu ska ungjäveln operera näsan också….) och ser på ”Outsiders” för att förfasa sig över alla crazy människor (det där avsnittet om hon som tillverkar bebisdockor som vuxna människor sen låtsas är deras riktiga barn, såg ni det?). Sjuka människor. Men sjukast är jag. Hela den här bloggen heter ju ”fem minuter du aldrig får tillbaks”. Jag stjäl tid. Kallt och beräknande. Utan pardon. Varje gång nån läser här så försvinner en bit av deras liv, som de aldrig får igen. Tid som kunde ha lagts på nåt viktigt. Det är en fantastiskt subtil  hämnd mot människor som jag ogillar (ponerat att de skulle läsa här). Er andra kan jag bara be om ursäkt. Jag kompenserar er i livet efter detta. Jag bjuder på en omgång i baren over the rainbow.

Jag är verkligen bra på att sälja in mig själv. Världsklass nästan.

Annonser

2 reaktioner på ”Ryktet om bloggens död är överdrivet

  1. Egentligen håller jag förstås med dig vad gäller bloggtexter – och den sortens bloggtexter som du beskriver, mer eller mindre genomreflekterade och personliga texter om saker som betyder något… Men de har blivit svårare att hitta, och det är lite sorgligt.

    Och samtidigt verkar jag inte själv kunna få ihop sådana texter längre – så vem är jag att kasta sten i glashuset. Men jag önskar att jag kunde, hade fokus nog… Men mitt fokus är upptaget av plugg just nu – och hur kul är det att läsa om? En och annan tweet, möjligen (om ens det).

    Men jag blev glad när jag såg Fem minuter highlightat i bloggläsaren. DU får mig att tänka vidare – även när det är tankegångar jag redan varit och nosat på!

    • evilbunny skriver:

      Egentligen är det lite som att lite allmänt säga att ”tidningar” eller ”tv-program” är si eller så, bra eller dåligt, inne eller ute. Blogg är ju bara ett format, som kan varieras i oändlighet. Vad det finns för innehåll och vad man själv vill ta del av för sorts innehåll har egentligen inget med formen att göra. Om man nu inte t ex tycker att 1-3 meningar är ”lagom” som läsformat.

      Inom alla områden har utbudet på samma gång blivit större och mindre. Det finns mer att välja på, men det betyder generellt sett inte en genomsnittligt högre kvalitet. Tycker jag. Att hitta det man själv vill ha kräver mer jobb, men det betyder kanske inte att formen i sig ska dömas ut eller att det inte finns att hitta. Men det krävs mer nu än förut. Eller så kan man ju själv ha ändrat smak. Jag läste massor av inredningsbloggar och ”baka muffins och fota sin second hand-klänning”-bloggar förut och tyckte det var kul. Nu gör jag det sällan. Men jag har inte orkat ersätta dem med några som tar upp ämnen som jag hellre vill läsa om. Men det kan jag ju knappast klandra bloggformatet för, eller de bloggar som jag förut läste.

      Sen undrar jag om trenden i stort verkligen är att folk slutar blogga? I min krets är det ganska många som slutat blogga det senaste året, samtidigt som jag själv bloggar mindre och läser allt färre bloggar. Men när jag väl kollar runt så tycker jag inte att varken inläggsfrekvens eller antal bloggare generellt har minskat särskilt drastiskt. Jag tycker mig att se att de som valt andra format eller slutat blogga gjort det mer till följd av förändrar livssituation & andra prioriteringar än för att de medvetet dissat blogg som koncept. Det är lite skillnad tycker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s