Vit flagg

Känns i kroppen att den nya dosen monoklonala antikroppar arbetar för fullt. Återvänder till sängen, yr och varm, och tänker att för en gångs skull känns det ok att vara här och inte där jag borde ha varit idag. Vill inte bli sämre, och jag kan inte tänka mig nåt sämre än att vara fysiskt totalsänkt och plåga kroppen ytterligare bara för att belönas med att bli mentalt totalsänkt. Kanske bestämde kroppen nånting klokt åt mig idag. Brukar inte gilla att den bestämmer över vad jag ska eller inte, men just idag kapitulerade jag väldigt snabbt.

Tänker att just idag orkar jag inte världskrig på två fronter. Det är säkert illojalt. Jag retirerar till min säng. Ägnar mig åt andra krig. Som jag inte heller kan vinna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s