Gothfjortis

Nästa gång jag fyller år vill jag ha Diary of Dreams i present.
All of them.
Ni vet när man var fjorton och ville stå längst fram på en konsert och hoppades få nudda vid en artist. Så man kunde skrika ”ihhhhhh”. Så känner jag inför Diary of Dreams. Så där lite oskyldigt och kyskt tillbedjande.

Eller, när jag tänker efter.
Kanske inte.
Mer skyldigt & okyskt tillbedjande.
Fast bara till just 2004 års version av bandet. Som de såg ut på sin ”Nine in numbers”-turné alltså.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s