The End

Jag funderar på om folk verkligen läser böcker från början till slutet, utan att tjyvkolla på de sista sidorna. Det gör aldrig jag. Jag läser en liten bit in i boken och sen kollar jag slumpmässigt på nån av de sista fem sidorna och läser en kort bit.
Oftast fattar jag inget alls.
Sen läser jag vidare från början, fullt sysselsatt med att fundera hur berättelsen skall arta sig för att komma till den slutpunkten. Så tycker jag om att läsa böcker. Slutet är egentligen inte det intressanta, utan hur man kommer dit. Slut suger för övrigt. Jag gillar inte slut.

***

Det här inlägget handlade egentligen om livet. Och döden. Det var en så kallad litterär metafor.
Nej, det här inlägget handlade om att jag fuskar när jag läser böcker. Jag gör inte som man ska göra. Jag är obstinat och bångstyrig. Jag gör fel. Jag är en rebell.

***

Jag tycker att om man väntar väldigt länge med att skriva ett nytt blogginlägg måste det vara riktigt bra. Vasst, genomtänkt, fullt av banbrytande tankar.
Det här är inte det inlägget.
Uppenbarligen.

 

Advertisements

2 reaktioner på ”The End

  1. Men jag gillade den. Jag inser att jag kanske därmed påstår mig gilla något betydligt mer existentiellt än bara en text om att läsa böcker, men bortsett från det, tyckte jag att det här var en fin text. Rent av banbrytande, faktiskt.

    Jag hoppas att den handlar mest om böcker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s