The shame

Idag fick jag skämmas på jobbet. Och tro mig, skäms gör jag sällan, nånstans. I alla fall inte för egen del.
Jag tyckte själv att jag varit lite slug som inte låtsas om att jag snart fyller år. Och nu ska jag ju vara ledig ett tag också. Jag tänkte bara smita iväg och inte påtala den där händelsen i annat än mycket vaga ordalag, och sen skulle det liksom vara klart när jag kom tillbaks. Visst, min chef hintade för ett tag sen lite om att det är brukligt med nåt slags fika när man har en sån där extra fyllig födelsedag, men jag var inte alls sugen. På fika. Eller att nån ska veta att jag är så gammal. Just den dagen när hon hintade om det var jag tjurigare än vanligt och ville verkligen inte fika alls. Nånsin. Med nån. Och inte fylla några fler år.

Men idag kom kollegorna (under ledning av Bloggkungen) plötsligt och radade upp sig och överlämnade en present. Jag blev verkligen paff och till mitt förtret lite rörd. Och så skämdes jag. Men det är bra för mig att skämmas lite, då hålls jag på mattan. Jag hastade genast iväg och köpte en tårta som jag trugade på dem på fikat, bara för att släta över alltihop. Trugade tydligen i mig själv en ansenlig mängd också, för nu är jag i nåt slags tårtkoma.

Men det är ändå väldigt fint att folk mestadels är mycket snällare mot en än man förtjänar.
Det är konstigt, men det har säkert hänt förr under historiens lopp, men ändå.

Undrar om Caligulas kollegor samlade ihop till nåt fint när han fyllde år. Kanske en kohort med slavar som kunde bli fina gladiatorer. ”Men inte skulle ni väl ha…men det är ju alldeles för mycket”, sa han säkert.
Och Hitler, jag kan bara tänka mig vad han sa när Albert Speer & de andra killarna hade byggt en modell av Welthauptstadt Germania åt honom. ”Men så fint ni har gjort!” tjoade han säkert och slog ihop händerna i förtjusning.
Och Stalin, när han fick en mustaschtrimmer av politbyrån! Stalin rynkar pannan och ser barsk ut. Nån kollega, darrande: ”Det finns kvitto, om du vill byta!”.

Jag sa nog inget vettigt alls. Jag blev alldeles tårögd och konstig. Särskilt när jag tänkte på hur mycket Body Shop-kräm man kan få för de där pengarna.

***

Usch, nu lät det som att jag är ond på riktigt och att jag anser att mina kollegor är politbyrån. Jag är verkligen inte bra på att säga ”tack, vad fint!”.  Men det var det jag menade.

Annonser

En reaktion på ”The shame

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s