Fyrkant i ett hål

Jag börjar ju inse mer och mer att jag är en fyrkant som inte passar i det där hålet hur mycket man än sitter och bankar med sin träklubba på bankbrädan där det bara gjorts plats för vissa geometriska former. It doesn’t fit. Nu anser jag väl kanske att jag är mer av en oktagon eller en tromb…oj sorry, romb…sorry, ett parallellogram…eller jag vet inte, jag var inte så med på matte-lektionerna…nåt annat, kanske en pellefant, som inte passar i det stipulerade fyrkantiga hålet. En rätvinklig fyrkant är ju nåt skittrist och förväntat. Jag är kanske skittrist, men jag är helt uppenbarligen inte det förväntade. Om man inte förväntar sig ett konstant motstånd eller konstant missnöje förstås.

Jag börjar tänka att då kanske man helt enkelt ska inse att man hör till en annan leksaks-moj. Man är en kloss som hamnat vilse och ligger där mitt på modelljärnvägen som a damsell in distress. Eller för att stjäla metaforen från tidigare inlägg – jag kanske har hamnat i fel pusselask. Jag är en svart bit som försöker passa in i ”Snöbollskrig i Sibirien, 1000 bitar” när jag egentligen hör till ”Fetish leather night, 5000 bitar”. Det lite mer komplexa pusslet. Också nyanslöst, men på ett helt annat sätt.

Ändå kan jag inte helt släppa tanken på att jag är ganska duktig på vissa saker. Bara inte på nån av de saker som är särskilt intressanta eller premieras där jag är just nu.
Det gör ingen glad att sitta och banka på bultbrädan dagarna i ända.
Det gör inte mig glad, eftersom jag alltid tycks ha ett hörn för mycket och en rät vinkel för lite, och alltid ska få höra det på nåt mindre subtilt sätt av nån som har det här med raka streck, trianglar (i flera skikt) och rektangulära kuvert i blodet.
Det gör inte de omkring mig glada. Jag bankar, hamrar och kastar klossar vilt omkring mig, utan pardon. Och mumlar ”det passar inte, det passar inte, det passar inte” hela tiden. Inte så kul att höra på.
Det gör inte den som ska koordinera alla kuber, trianglar och cirklar och fylla alla de små hålen, glad. Var stoppar man den här biten? Var som helst där det finns ett hål, tydligen. Vi våldar ner den här geometriskt olyckliga figuren i ett hål som är gjort för nån annan, baföratt…
Ingen är glad.
Jag är väldigt icke-glad. Ju mer jag inser det här, desto mindre glad blir jag.

Alla bara väntar på att jag ska fatta själv att jag är fel person på fel plats, och göra nåt åt det.
Men jag är så sjukt (!) envis. Det ska gå! Askungens systrar fick ju fötterna i glasskon till sist, eller hur? Allt handlar om vilja. Viljan att få nåt att passa in på en plats där det inte är menat. Inser just att det gick åt helvete för Askungens systrar. Metaforkollaps. Igen.

De där taggarna kan förresten lika gärna vara hörnen på en stjärna eller hornet på en extremt sällsynt dark horse, typ en svart enhörning. Men det är ingen jävel som tänker på det. Det man undrar är ju varför angry panda bear gick in i den här snårskogen av kontorsstolar och dokumenthantering från början. Ponnyn kunde ju ha varit nån helt annan stans idag. Kanske vadande i utlasningsträsket,. Kanske ringandes kändisenkäter frågandes vem Camilla Henemark vill korsfästa i påsk. Kanske stolt bärare av det kollektiva stigmat som ”nakenchock” och ”vi har hela listan”  trycksvärtar av sig på alla som vidrör en ”EXTRA”-löpsedel.

Men det här är ju inte ”Sliding doors” precis. Det handlar väl bara om att få tummen ur. För övrigt är det ju ett tveksamt uttryck. Jag har då aldrig min tumme i några håligheter att tala om. Varken egna eller andras. Men som sagt, vad vet jag om sånt. Jag skrev just ett inlägg om att jag inte lyckas passa in ens hela mig själv i ett gigantiskt kontorslandskap, så jag är nog ingen expert på…(ja…nu ville jag ju skriva ”fitting” eftersom jag har nåt slags Dolph Lundgren-tick som ni märkt. Kan man säga det på svengelska blir det alltid roligare. Oklart varför. När jag pratar så säger jag aldrig ”The win” och ”brace for impact”. Knappt ens ”brothers never last”) inpassning (finns det ens ett sånt ord på svenska?).

Nej, nu är jag trött. På det här. Igen. Hejsvejs.

***

(Update: Jag är ju helt lost när det gäller leksaker för små människor. Jag tänkte helt uppenbart på en ”plocklåda” (jag tycker iofs att det låter som nåt slags färdig delikatess-mix köpt på Östermalmshallen av ett stressat Solsidan-par som behöver lite snacks till fördrinken, alt en extrabillig fyndlåda på ”Ullared”) och inte en bultbräda. Ni visste det säkert redan. Men annars A = bultbräda, B = plocklåda. Alltså menar jag en korsning, en anomali. En bultplockbräda. Typiskt mig…)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s