Mobil terror

Jag slutar aldrig fascineras över vad folk kan med att prata om i sina mobiler även i offentliga miljöer. Nu senast en snubbe som knallade omkring inne i snabbköpet, med barnvagn och unge i 3-årsåldern i släptåg, och högt samspråkade med någon om hur jävla sur han var över att hans ”affärsbekant” skickat torpeder på honom. Låt mig säga så här, av samtalet att döma var affärerna av det slaget att han nog inte ville gå till polisen och anmäla besöket. Dessutom verkade han mest irriterad, som om det var en sån där sur vardagshändelse som att ha missat bussen. Eller möjligen nåt litet etikettsbrott av typen att bära bruna skor efter klockan 18. ”Så jäääävla dålig stil asså”. Magdalena Ribbing hade säkert haft en del att säga om att man skickar torpeder på sina affärskontakter.

Andra spännande samtal som jag tvingats tvångslyssna på (då räknar jag inte alla som bara är allmänt ointressanta och annoying).

  • På tunnelbaneperrongen: Kvinna avhandlar sin vårdnadstvist via mobilen. Hotar motparten med att han aldrig ska få se sina barn mer. Hotar med att ringa mannens hyresvärd och säga  nåt som får honom vräkt. Är mycket psychoelak på den nivån att man undrar om hon verkligen är lämpad att ta hand om en unge. Toppar sina okvädningsord med med att säga att hon inte älskar honom längre. (Could never have guessed…)
  • På bussen: Ung man  har ett samtal med sin övervakare och meddelar att han nog ändå vill ha juridisk hjälp under rättegången. Obs! Detta var inte Mats Alm.
  • På bussen: Kvinna med solglasögon berättar detaljerat om hur hennes karl misshandlat henne under natten. Gråter. Säger att hon inte kan gå hem och inte har nånstans att ta vägen. Absurditetsbonus: en annan passagerare går fram till henne och ber henne dämpa sig eftersom hon stör alla andra med sitt gråtande och jämmer. Jag är en ond människa och erbjuder varken husrum eller näsduk.
  • På tunnelbanan (fullsatt, knäpptyst vagn, vardagsmorgon): Ung tjej berättar med vällust om hur någon kille/man/gubbe erbjudit henne en massa pengar för att städa hans lägenhet iklädd bikini. Största motståndet tycks ha varit att den ekonomiska ersättningen inte var tillräckligt lockande. Hon berättar även om andra saker hon gjort mot betalning. Fjortisfnissar under hela samtalet. Medelålders manliga medresenärer dreglar bakom sina ”Metro” och glor diskret på the teen slut.
  • På tunnelbanan: Man (framstår av flera anledningar som en person som tillhör den samhällsgrupp som då och då sammanträffar med vänner på parkbänk i centrum) har ett samtal med en vän kring hur han upplever att hans granne är oerhört tänd på honom. Han berättar ingående om varför han tror att hon är ”sugen på ett knull” och använder det fantastiska ordet ”fittöppnare” i samband med funderingar om att bjuda över henne på vin. Blinkar skälmskt mot mig när jag råkar stirra på honom. Går hem och skrubbar mig med klorin. I ögonen.

Känns ändå som om jag förträngt de mest koko/privata samtalen jag hört. Om folk inte pratade så högt och helt uppenbart inte ens försöker vara diskreta så hade man ju kunnat liksom ”koppla bort det”, men av nån anledning så brukar ljudnivån på samtalet stå i direkt proportion till hur irriterande och ointressant det är för andra att lyssna på. Ju högre prat desto mer puckad människa. Ändå nåt slags logik…

Annonser

En reaktion på ”Mobil terror

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s