Twitter killed my love

Jag tänker ibland att denna nutida tillgänglighet dödar all magi. Alla är åtkomliga, avmystifierade, reducerade till dödlighet och vanlighet. Människor man beundrat för skarphet, kvicka formuleringar och ouppnåelig smartness är plötsligt vårdslöst banala. Yrvaket bimbo-trötta. Fjortispladdrande.
Människor från ett annat universum, en annan världsdel, en annan dimension är plötsligt nära nog för ett ”follow” och för att avslöja vad de åt till frukost eller vilka ord de inte kan stava. Hej Obama, smakade kaffet gott?

En del blir plötsligt så nakna av sitt slentrianmässiga vardagsmalande, sina interna kompissnickesnack-trådar och sina halvtänkta tankar. Borta är det där silade, filade, förfinade och nogsamt framvärkta. Den genomtänkta imagen. Kvar är bara en helt vanlig och banal människa, som lika gärna kunde ha varit jag. Och det får mig inte glad. Det gör mig besviken. Jag vill inte att alla ska vara som jag. Jag vill att en del ska vara lite bättre. Eller ganska mycket. Vad finns det annars att åtrå?

Twitter är en riktig killer. Nån som strippar dig in på bara skinnet. Vem som helst kan nå dig. Vem som helst kan få dig. Vem som helst kan tala till dig, som om ni vore jämlikar. Jag borde älska det. Jag ser att andra gör det. Men det gör inte jag. Jag vill inte att alla ska vara ett @ away, en # från min uppmärksamhet. Jag vill inte se den där glitchen mellan > och <. Jag vill inte se den där barnsliga narcissismen som gör att så många offentliga personer tror att bara för att det är just de som säger nån meningslös trivialitet så är det plötsligt intressant. Det iskallt avslöjande lysrörsskenet över dina dåligt brukade 140 tecken. Du är aldrig smartare än din senaste tweet. Inför det är vi alla lika. Det är ett statement. Varje gång. Vi andra ser allt. Det gör att du säger att ditt mest banala ändå är viktigt nog för oss andra att se, läsa, ta del av. Sorry, men det är inte good enough. Du är ditt varumärke, och är raskt på väg att dumpa det i rea-lådan.

Jag vill att vissa människor ska vara untouchable. Och anno 2011 är nästan ingen det. Alla faller för frestelsen att ”vara sig själva”. Alla faller för frestelsen att bjuda ut sig, alldeles gratis. Göra sig tillgängliga. Vara som folk. Småprata om sina livstrauman i lördagsunderhållningssoffan, vika ut sitt innersta på fem minuter blankt och i retur belönas med skrattsalvor av Skavlans empatistörda studiopublik, twittra som om det vore nåt slags kompischatt som ingen annan ser, blogga på ett sätt som avslöjar alla banala tankar, stavfel, torftiga vardagslivsbekymmer.
Jag vill inte se er be om det, fiska efter det, kråma er för det. Jag vill inte att ni ska dansa för pengarna. Jag vill inte att ni ska vara som jag. Jag vill inte vara projektionsyta för ert ”se mig, älska mig, se mig, köp mig”.
I’m not going down on my knees, begging you to adore me.
Jag hatar det. You down on your knees, begging us to adore you. Det är jag som ska vilja ha er. Och inte få. Komma. Tillräckligt. Nära.
Det är kärlek. As I know it.

You killed my love.
Alla ska inte få påsar. Alla ska inte få dig.

Annonser

2 reaktioner på ”Twitter killed my love

  1. jag kan bara hålla med! det är faktiskt rena döden. en kommentar är lätt att slänga ur sig, man behöver inte lägga ner nån energi på det och vips har man nergraderat sig till att berätta hur ens kopp kaffe smakade på Wayne´s.. men vi i synthlobbyn har väl iaf ett syfte, även om jag själv känner att jag åker snålskjuts på youtube väldigt mycket!

    • evilbunny skriver:

      Fast just den här texten handlar ju om kända människor som twittrar, typ ”idoler”. Att vanliga människor skriver banala grejer är kanske inte så intressant, men stör mig inte på det sättet.

      Det är väl lite svårt att Twittra om musik utan att länka till en video eller en playlist eller en artikel? På 140 tkn hinner man ju inte direkt med en recension eller en analys. Jag har inga högre ambitioner med Synthlobbyn än att ge musiktips, festivaltips, konserttips och länka till synthrelaterade saker. Ska man ha nån större ambition än så får man nog skriva i en blogg eller en tidning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s