The gift that keeps on giving

Jag har nu varit fru i drygt fem månader. Det går bra hittills tycker jag. Förutom att jag i natt drömde att vi skulle skilja oss på grund av att han bestämde sig för att åka på en flera månader lång semester till Spanien tillsammans med ett gäng bikinibrudar. Seriöst, varför drömmer man nåt sånt? Som om jag skulle ta ut skilsmässa på grund av nåt så banalt? HA! Jag drömde även att en kompis sade upp bekantskapen för att jag var ”sjuk, tråkig och för tjock för att göra roliga saker”.  Minns tydligt att jag i drömmen upprört sa ”jag är inte SÅ tjock!”. Jag vet inte riktigt vad det var för roliga grejer som hon ville göra som jag var för tjock för. My Man föreslog ”kräla i hemliga Viet Cong-tunnlar” när jag berättade om drömmen för honom. Jag vet inte om det baseras på hans idé om roliga saker, eller hans idé om vad han tror hon tycker är roliga saker, eller om det var en äkta makes försök att säga att jag inte är för tjock för nåt annat än att vara med i en underjordisk (ha!) motståndsrörelse. Förmodligen var han bara glad över att ämnet kom förflyttades från hans spanska episod. Jag tänkte en stund, och sa sedan ”Nej, det var inte det!”. Jag får ringa henne och fråga. Nu i vaket tillstånd kan jag även tycka att det där med sjuk och tråkig var ganska onödigt sagt. Funderar på att bara skicka ett argt sms: ”Det kan du vara själv!”.

My Man undrade pedagogiskt om jag förstod att det inte är andras fel när jag drömmer om att de är elaka mot mig. Jag bara stirrar på honom när han säger sånt. Seriöst, folk får väl ta ansvar för sina handlingar. Även om det råkar vara I MITT UNDERMEDVETNA!!! Jag är fortfarande lite pissed off över det här. Under dagen har jag några gånger lite menande väst ”Spanien” till honom för att se hur han reagerar. Man vet ju aldrig. Jag frågade också ”men varför Spanien?”. Han kunde inte svara på det. Han påstod att även det var baserat på fria fantasier från min sida och att han inte alls var särskilt sugen på semester i Spanien. Om han vore det så är jag säker på att nåt hemskt skulle hända i Spanien, bara han tänker tanken att åka dit. Orsaken till det kommer jag till senare.

Idag blev vi även antastade av en galen tant som skrek upprepade arga ”HALLÅÅÅÅ!!!” efter oss på gatan tills vi stannade och lommade tillbaks, övertygade om att vi råkat trampa på hennes mops eller att hon bara var ett av psykreformens olycksbarn som sökte kontakt. Det visade sig dock vara vår vigselförrättare. Vilket för en oinvigd skulle kunna te sig som nästan samma sak som det där sista. De som bevittnade vår vigsel kan mycket väl ha uppfattat det så i alla fall. Men osäkerheten kring hennes mentala status gav lite extra krydda åt den stora dagen. Även denna gång fick vi intrycket av att hon antingen är en barsk, färgstark och excentrisk kvinna, eller bara helt koko. Ibland behöver man inte veta sånt. Gifta blev vi ju hur som helst.

En av de roligaste sakerna med att vara gift är (förutom nytt efternamn och fin ring, och att man får säga ”min man” då och då) är att man fick en massa fina presenter, och att det är såna där saker som man liksom kan spara och liva upp tillvaron med efter hand. Vi fick ett par flaskor skumpa som vi knäckt vid lämpliga tillfällen sen dess. Vi fick flera sorters presentkort, för både shopping och upplevelser, som vi ännu inte använt. Idag kom vi dock på att vi skulle använda presentkortet på thinkgeek.com. Vilken fest! Är alldeles exalterad fortfarande. Även över alla saker vi inte köpte. Som Bazinga-lunchlådan med Sheldon Cooper i bollhavet (om ni inte sett ”Big Bang Theory” än är det dags). Alla dessa fina nördsaker. Det blev robotar, dinosaurier, Conan-citat och html-humor. Jag vet just nu inte varför jag avstyrde inköp av både en zombieträdgårdstomte och en kakburk formad som Death Star. Inte heller ville jag ha doftljus som doftar ”sizzling bacon” eller ett ”Blade Runner-paraply

Ytterligare en innestående present är bidraget till bröllopsresan. Vi har fortfarande inte riktigt kommit loss med att planera den, men det beror också lite på att vi verkar ha nån typ av bad karma. Från början hade vi tänkt att åka till Egypten. I januari. Vi hade inte bokat eller så, men pratat om det. Och ja, ni vet ju alla vad som hänt där. Nästa förslag var en vårresa till Japan…ja, ni vet ju vad som hänt där…
Vi funderar nu på att säga att vi ska åka till Skövde, för att avleda uppmärksamheten (sorry Skövde!) och bara skriva önskade resmål med osynligt bläck på små lappar som vi gömmer nånstans, samt referera till dessa genom epitetet ”platsen som inte kan nämnas vid namn” (i vanliga fall torde det vara Nordstan i Göteborg veckan innan jul).

Jag intygar igen, för nytillkomna läsare, att jag är en vuxen kvinna. Jag har bara en modern syn på vad en vuxen människa ska kunna ha för intressesfärer. Mina är sex, våld, kaniner, kängor, synth, mat och nörderi. Förlåt det var sju. Och våld vet jag inte förresten. Jag skrev det mest för att verka tuff, och för att ingen ska mucka med mig. Jag vill dessutom poängtera att jag genomskådat vissa jämnårigas alibi. Skitsmart det där med barn. Minst 10-12 år till som man kan göra barnsliga saker och påstå att ”barnen vill det”, eller ”jag köper det till mina barn”. Ja, eller hur? Gotcha!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s