Krankenhaus

Jag är inte särskilt impad av 2011 so far faktiskt. Try harder!

Just nu består min glammiga tillvaro av att försöka mota bort ett förkylningszombievirus och en gruvarbetarhosta, medan jag efter bästa förmåga filar på ett så kallat ”strategidokument” i min snoriga ”jobba hemifrån”-lyx. Ibland känner jag hur jag borde gråta av tacksamhet för att jag inte jobbar skift med att köra truck på ett lager. Då hade jag inte kunnat jobba hemifrån, och inte kunnat kräkshosta över mitt tangentbord fortfarande oklädd långt efter lunch. Jag hade inte kunnat ta en slumpmässig tv-paus och sörpla te för att liksom skölja ur den sötklibbiga hinnan av Vicks halstabletter ur munhålan. Jag hade inte kunnat gå och smyghutta av min knarkhostmedicin (dessutom hade jag förmodligen inte fått köra truck, det räknas ju som att vara drogpåverkad).
Jag hade dessutom varit tvungen att förevisa mitt härligt köttiga munsår (som kommer som ett brev på posten, eller mer som en blåsa i mungipan, varje gång jag blir förkyld) för världen, och se alla backa undan som i flykt från en leprasmittad.

Ändå hade jag hellre varit på jobbet, frisk. Vem hade kunnat ana att man skulle se det så? Att det vore peachy om man inte var sjuk, klen, defekt, krasslig, opasslig, dålig, kass eller sänkt så där ett par gånger i veckan. Undrar vad 2011 vill säga mig egentligen? ”Fuck you” kanske?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s