Grattis alla svartsynt(h)a(re)!


Idag är det en stor dag. Att låtsas som om man inte fattar vad det är för högtid vi alla bör fira idag är ju bara töntigt. Självklart är det lika viktigt att fira ”International EBM Day” som att fira Marie Bebådelsedag och Kladdkakans dag. För den som har grava brister i sin allmänbildning klipper jag här in en pedagogisk förklaring från webbplatsen internationalebmday.org

What is EBM Day?

Ever since Front 242 started up in 1981 the number 242 has held a special position in the numerology of Electronic Body Music. Using the date format often used in Europe (dd/mm = 24/2) it’s fairly obvious why the International EBM day is celebrated on february 24. Though people over the world probably have celebrated this day before along with their friends, it has never been an official celebration day before. But from now on, every year on february the 24th; it’s International EBM day! Its only purpose is that all EBM fans over the world now have a special day when they can get together and listen to, or dance to, or party to, Electronic Body Music.

Jag firar denna dag med att lyssna på lite extra mycket EBM. Jag kunde ju ha gjort nån käck playlist på Spotify, men orka…Dessutom är nästan alla mina playlists där ju redan fulla med sån musik.

Meningarna går ju dessutom lite isär om vad EBM egentligen är, eller rättare sagt vilka grupper som är företrädare för genren. En del tycker att all stygg synthmusik kan kallas EBM, men så är det förstås inte. Jag anser till exempel inte att Skinny Puppy är EBM och inte Suicide Commando heller, och definitivt inte Covenant. Vill man använda svepande musikbeteckningar får man ju i alla fall mumla nåt om industrial eller synthmusik, då kan det ju vara allt från Kraftwerk till Rabia Sorda. Men alltså, det skulle förstås inte falla mig in att vara elitistisk kring synthmusik…eller nåt annat…men det vet ni ju redan. Folk får säga precis vad de vill. Men det är ju inte rätt…

(I mitt tycke är old school-EBM det man kallar EBM. Det är en väldigt enkel ljudbild, ren och avskalad. Band som Skinny Puppy, Front Line Assembly, Haujobb, Die Form mfl kallar jag däremot electro-industrial. De banden har ofta en mer skitig och brötig ljudbild och lite mer flummiga influenser. De betyder ju inte att de inte kan göra body, men det är ett annat sound. Suicide Commando hör till grupperna jag kallar hellectro/aggrotech/terror-EBM. De särskiljer sig genom att ha mycket mer influenser från techno, ha hårdare beat, ofta ha distad sång och tematiskt röra sig i en begränsad symbolvärld. Väldigt mycket som synthens black metal, men utan en massa störande instrument som gitarr och high hat. Så, nu har vi rett ut det. Kanske ska jag damma av min pedagogiska synthskola som jag bloggade om i en annan blogg? Men risken finns ju att nån förståsigpåare som tycker nåt annat kommer och slår mig på fingrarna med sina maraccas eller nåt).

Jag föreslår att man håller sig till band som Front 242, DAF, Nitzer Ebb, Sturm café, Autodafeh, Spark!, Spetsnaz, Jäger 90, Pouppé Fabrikk, Turnbull AC’s och Cabaret Voltaire till exempel.

Come on katten, det svänger ju!

Advertisements

4 reaktioner på ”Grattis alla svartsynt(h)a(re)!

  1. Du har så bra koll på alla subgenrer… jag har inte lyckats reda ut begreppen riktigt, därför säger jag kort o gott ”synth” så jag inte gör bort mej ;)

  2. Du har rätt i att skinny, SC och inte är renodlad EBM. Men det måste understrykas att alla de banden har gjort låtar som definitivt är grymt ”bodü”.

    Själv har jag dagen till ära pundat sorgligt undervärderade Pankow!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s