Kinesiska lergubbar från underjorden

Sista dagen de kinesiska lergubbarna var i stan hastade vi dit för att beglo dessa underverk som nåt hybrismonster till kejsare tvingat slavarbetare att pyssla ihop till hans ära, så att han slapp ligga där i sin grav utan sällskap. Nu är ju jag ingen expert på livet efter detta, men terrakotta är det verkligen det material man vill bygga sin eviga armé av? Jag ska begravas med en armé av trädgårdstomtar i självlysande plast. Å andra sidan, de där gubbarna verkade ju vara vid hyfsad vigör så här 2200 år senare så kanske visste kejsarna nåt som vi inte vet om hållbar design och ekologiskt beständiga värden.

Man fick naturligtvis inte fotografera där inne. Så jag gjorde som jag brukade, gav de idioter som inte respekterade reglerna onda ögat och kom med menande kommentarer om att folk tydligen har svårt att läsa innantill. När detta inte gav nån som helst respons tog jag upp min mobilkamera för att plåta lite och samla in bevis på överträdelsen. Tyvärr råkade det vara nån sån där lergubbe i vägen hela tiden. Ibland en hel posse. Typiskt!

Jag vet inte riktigt om jag föll in i nåt slags andlös trans och vördnad vid anblicken av fler tusen år gamla gravfynd, men med tanke på att vi här i Norden under samma tid samlade ihop lite benbitar från gravbål och la dem i en urna av näver som vi la ner i en grop i marken så måste man säga att kineserna ändå låg lite i framkant när det gäller Fonus-features. Bara det förtjänar en andlös suck, liksom den detaljrikedom som varenda litet anletsdrag, klädveck och hårstrå hade skapats med.

Man fick se hela åtta av de där full size-gubbarna och en hel drös av de lite mindre gubbar som efterföljande kejsare med mer begränsad gravkammarbudget hade fått nöja sig med. Plus en massa annat smått och gott. Jadefigurer, vapen, mynt, stenbitar och lerdjur (i fall den (o)döde kejsaren skulle bli hungrig eller vilja ha nåt litet husdjur att klappa) samt en hel Mc Donalds-restaurang i terrakotta, komplett med drive in-lucka. Eller nej förresten, det var kanske en annan utställning…

Jag lärde mig i alla fall följande saker:

  • Gôbbarna var färglagda från början, inte alls så musigt dammfärgade som nu. Orutinerat att inte fernissa med ett par lager klarlack…
  • Gôbbarna gjordes medvetet lite större än verkliga genomsnittliga kinesiska soldater (dvs kineserna var alltså inte 190 centimeter långa ens på 200-talet f Kr)
  • Kejsaren tog inte bara med sig sin armé, utan det fanns även terrakottagubbar som skulle sköta administrationen. De mindre kända terrakottastatstjänstemännen.
  • Vissa av minisoldaterna man fick se var ärmlösa och nakna. Det var inte alls meningen. De hade ursprungligen kläder av tyg och armar av trä eller läder. Men tidens tand har gnagt dem rena och där stod de nu som näckade Barbie-dockor utan nåt att skyla sig med. Jag är förvånad över att ”lex manga” inte tillämpats här. Var är pedofilpolisen när de behövs? De hade behövt göra en razzia och åtalat Östasiatiska för spridning av barnpornografisk skildring. Eftersom lerfigurerna är nakna, inte har några bröst, är små till växten (bara 1/4 så långa som de ”vuxna” krigarna), har släta kinder (att vuxna män skulle kunna vara hårlösa i ansiktet för att de rakar sig är förstås en abnormitet som man rent juridiskt inte kan förhålla sig till) och därtill har typisk småflicksfrisyrer som hästsvans, måste man rimligen dra slutsatsen att den konstnärliga framställningen egentligen syftar till att skapa sexuell upphetsning inför värnlösa icke könsmogna terrakottagossar. Lerfigurernas blotta existens kan alltså vara ett potentiellt övergrepp på allas barndom. På tal om det…
  • 99 procent av alla barn som tvingats med till utställningen av sina föräldrar hade samma blanka ansiktsuttryck och döda ögon som terrakottasoldaterna. Några av de små gjorde dock revolt. En gallskrek ”jag viiiiiiill inte” och sprattlade med hela kroppen (men mamma hade ju köat i kylan och betalat 150 pix i inträde så ungdjäveln skulle tydligen glo på gravfynd oavsett vad han ville) och en annan suckade, sparkade lite på montrarna och undrade om ”det inte är färdigt snart, för det är tråkigt”. Tacka vet jag de föräldrar som pedagogiskt berättar om döden för sina små avkommor för att liva upp det hela: ”Jo du förstår att den här kejsaren kanske var rädd att han skulle begravas levande och sen vakna upp där nere helt ensam i sin grav” (grattis, nu kommer ett livslångt dödsångesttrauma att få sin början, och sängvätning, nattlampa och mardrömmar bli utdelningen för detta försök till memento mori-bildning)
  • Flytta aldrig på dig för att släppa fram små barn så att de kan se bättre, då kommer det bara nån medelålders hipster och tränger sig framför dem (och dig) för att fota med sin iPhone. Godhet lönar sig inte.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s