Att vara med honom är som att slicka på en lyktstolpe och inte fastna med tungan

Tänk om jag flyttat söderut så fort jag känt mig hatad och missförstådd av världen. Shit, jag hade fått flytta en gång i veckan. Minst. Och geografiskt hade jag nog rundat sydpolen många gånger om. Men ändå kommit hem till middag, som Lotta på Bråkmakargatan när hon rymmer hemifrån.

Det fina med min lilla, lilla värld av tistlar är att min antipati mot ditt och datt, och min frekvent förekommande åsikt att alla andra är idioter och att doom-dagen är nära brukar gå över lika hastigt som den kom. Som en sån där förkylning man vaknar med på morgonen som sedan försvinner under dagen. Lite slem i halsen är allt som minner om gryningens opasslighet. Ungefär så är det med verkliga och inbillade oförrätter också. Lite slem får man leva med. ”Orka!” tänker jag. Ofta efter att jag ”orkat” ganska mycket. Tycka till alltså. Även om jag inser att en del människor verkligen är idioter. När jag tänkt på det länge nog kommer jag ofta fram till att det är ju jag också. Men en idiot med ett annat perspektiv. Idioter är vi allihopa. Konstigt nog finner jag det trösterikt.

Nåt som också är trösterikt är My Man. Att han finns. Att han är min. Att han säger att jag är bra, även när jag inte är det. Att han aldrig är en idiot. Även om alla andra är det. Även om jag är det. Jag tycker att det är som hela poängen med allt. Det trösterika i att det finns nån som han. En vandrande idiot-fri zon. Som jag får komma hem till. Lucky me!

***

Alltså, titeln på Alex Schulmans nya bok, vad ska man säga om den? ”Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött”. Vad betyder det? Är det nåt bra? Är det nåt dåligt? Är det ironi? Är det romantik? Är det ett tecken på att man har bra kondis? Är det kanske litteraturens mest pretentiösa boktitel?

Jag som tänkte att ”Bär ditt barn som den sista droppen vatten”, ”Hur man närmar sig ett träd” och ”Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät”  var toppnoteringarna i grenen. Jag tycker om boktitlar som är korta och kärnfulla. ”Bibeln” och ”Excel 2007”,  till exempel. Eller poetiska, som ”Förensligandet i det egentliga Västerbotten”, ”Hanteringen av odöda” och ”Ajöss och tack för fisken”.
Men det kanske bara är jag – ”Idioten”.

Annonser

4 reaktioner på ”Att vara med honom är som att slicka på en lyktstolpe och inte fastna med tungan

  1. Fru P skriver:

    men har grabben alldrig varit på en äng+ där finns inga uppförsbackar , en äng med backe heter något annat. kanske har han bara varit vid Hammarbybacken sommartid?

  2. tinsaynes skriver:

    Alltså dina rubriker är bara så bra att jag storknar. Du skriver visserligen fantastiskt bra, formulerar dig skarpt men jag tror det är rubrikerna som verkligen är pricken över i:et.
    Bara så du vet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s