Don’t spread yourself too thin

Har en handfull opostade blogginlägg, men känner inte riktigt  för’t. Har som vanligt mycket åsikter, om allt möjligt. Stort och smått. Men just nu är det ett blogginlägg om just att ha åsikter som jag funderar mest på. Har en massa vagt formulerade tankar som jag försöker koka ner till nåt hyfsat begripligt i ämnet. Men eftersom flera av infallsvinklarna väcker stark irritation (som så mycket av de saker jag vill skriva nåt seriöst om) så vill jag tänka några varv till. Vad är det egentligen jag vill säga, och till vem? Kanske är det just det jag borde fundera på lite oftare – ibåde detta ämne, och i alla andra ämnen. Istället för att bara blurpa ur mig saker i tid och otid, i alla befintliga forum, borde jag kanske backa bandet och fundera på vem jag pratar med egentligen. Vad förväntar jag mig? Vad är min input och vad är det tänkta utfallet? Jag tänker aldrig i såna termer. Jag tänker aldrig särskilt mycket kring konsekvensen av en viss åsikt. (Givetvis gör jag det i nån omedveten grad. Självklart genomgår även mina åsikter nåt slags filter där jag värderar vad som är lämpligt och inte att formulera i ord och vad som är ok att säga högt och inte är det. Det är nåt slags grundinställning som jag tror de allra flesta har och använder per automatik). Men efter den första gallringen tänker jag sällan på vem som är mottagare eller på vilket sätt mottagaren ska reagera.

Kanske slösar jag bort mitt åsiktskapital i fel forum, till fel målgrupp, på fel sätt och med fel inställning? Kanske ödslar jag även min energi på att ta strider som är helt meningslösa, på att positionera mig i lägen där det är till ren nackdel för mig att göra det och på att tala med människor som varken är intresserade av mina åsikter (eller andras än sina egna)? Varför ska jag försvara mig eller mina åsikter, utveckla dem eller ens exponera dem för vem som helst? Eller för människor jag  1) på förhand vet inte delar åsikterna  2) inte är intresserad av att skapa åsiktsgemenskap med 3) inte kommer att känna tillför mig nån kunskap, känsla eller insikt som kan vara till nytta för mig.
Jag tänker aldrig så. Har aldrig tänkt så. Förrän nu. Konstigt nog.

Jag inser att min hårdnackade vägran att böja mig för petitesser som vad andra eventuellt ska tycka om mig (och mina åsikter) yrkesmässigt, socialt och privat kanske på allvar skadar mig. På olika plan. Min främsta farhåga är inte att råka ut för repressalier (även om jag börjar inse att det inte är nåt scifi-scenario, utan en realitet om man säger fel sak på fel ställe) utan att jag ska dränera mig själv på en energi jag så väl behöver till annat.

Tyckandet kräver ju nånting. Även om jag inte tror att så många ser det så, att yttrande av åsikter är en ansträngning, så är det helt klart så för mig. Jag lägger energi på mitt tyckande. Kraft, tid och engagemang. Både intellektuellt och mentalt kräver det ju en energi och en insats som jag kunde ha valt att lägga på nåt annat. Jag har alltid tänkt att åsiktskontot liksom aldrig kan övertrasseras. Man kan aldrig slösa för mycket med sitt åsiktskapital. Det är en självpåfyllande inre kraft som laddas bara genom att man tar del av världen runt omkring – kunskap och tankar och intryck. Men är det verkligen så? Kan man inte fiska ut sina åsiktsvatten? Utrota sina åsikts-torskar?

Man kanske måste ha en strategi, ett mål och en plan för sitt tyckande? Det kanske måste generera nånting för att ha ett värde? Jag kanske är nåt slags svanktatuerad Lyxfällan-deltagare som är oansvarig och omogen när det gäller min åsiktsekonomi? Slösaktig intill dumdristighet. Nonchalant oförstående inför de naturlagar som andra tvingas underkasta sig? Åsikter kanske är som obesvarad kärlek? Det är destruktivt att hela tiden bara ha relationer där man är den enda som älskar. Det kanske krävs nåt slags respons för att det ska vara givande?

En annan farhåga är att mitt ropande ut i intet ska göra att jag blir nåt slags snedseglare som går runt och mumlar för mig själv eller startar jihad mot världen i stort. Obrydd om vilka som egentligen är neutrala och oskyldiga offer, och vilka som är motståndare. Friskt fläktande mot allt som rör sig, från väderkvarnar till gräsklippare.
Jag oroar mig för att bristen på respons ska skapa en oöverstiglig känsla av mental alienation gentemot alla dem som inte känner samma behov som jag av att manifestera sina åsikter i ett offentligt samtal. Eller de som i yrkesmässiga sammanhang kan yttra en åsikt till mig privat, men aldrig står för den när det väl gäller.

Min ilska över saker som jag finner orättvisa, människor jag tycker missbrukar sin makt eller saker som inte fungerar börjar allt oftare omfatta alla som (i alla fall utåt) inte står för nåt, inte engagerar sig och inte orkar reagera. Jag inser givetvis att det inte är särskilt positivt att bygga upp en sån allmänt riktad aversion, eftersom det oundvikligen leder till att man prioriterar umgänge med människor som tycker exakt som man själv (och hur utvecklande är det?) eller undviker alla typer av ämnen som man verkligen bryr sig om i samtal med majoriteten av de man omger sig med (och då blir man för en betraktare exakt den typen av person som man själv stör sig på). No-win.

Ändå kan jag inte riktigt komma fram till vad som är problemet. Eller lösningen. Är allt detta bara ett slags projektion av rädslan för att vara/bli en person som inte orkar bry sig? Det kanske är jag som inte brinner tillräckligt, engagerar mig nog eller reagerar tillräckligt kraftfullt mot det som helt uppenbart är fel? Och istället för att hantera det blir jag arg på andras liknöjdhet och val att låsa in sig i sin egen trygga värld. Jag är ju inte på barrikaderna. Jag står inte på nåt torg med en megafon. Jag är inte i Somalia och desarmerar minor. Jag öppnar inte mitt hem för papperslösa flyktingar. Jag är inte bättre än nån annan. Vad har jag för rätt att bli arg på att andra inte ens vill prata om saker? Vad har jag för rätt att projicera min maktlöshet på andra som åtminstone är ärliga och uppriktiga i vad de upplever sig ha makt över och intresse för?

Eller är jag som vanligt bara i osynk med min omgivning? Är jag som alltid på ett annat ställe i livet än mina gelikar? (Om det är steget efter eller steget före beror på perspektiv). Om jag inte behöver brottas med samma typ av ”livspussel” som merparten av mina jämnåriga kanske det skapar ett behov av mening som de inte längre söker? För att de inte har tid, eller för att de anser att den biologiska fortplantningen är både frågan och svaret på allt, och därmed både känslomässigt och intellektuellt har fyllt de hål som behöver fyllas.

Handlar det om min tillvaro? Kanske att jag inte får utlopp för mina behov av intellektuell stimulans i de sammanhang jag vistas nu? Att jag inte känner att jag lär mig något, går framåt eller utmanas. I så fall, vad håller mig tillbaks? Varför söker jag inte sammanhang där jag har nån chans att bli mätt? Varför nöjer jag mig med ”Dagens rätt”? Ska jag klandra de som inte hungrar, för att jag gör det?

Jag vet inte. Men jag bekymrar mig för att jag ödslar min energi på fel saker, och att alla de där välmenta goda råden jag fått i alla år, och viftat bort som ett för cyniskt och beräknande sätt att se på sig själv och andra, ändå är det rätta. Man kanske alltid ska fundera på utdelning i förhållande till investering? Alltså bör man inte slösa på sina åsikter om det inte är i ett forum där nån som har makten kan låta sig påverkas. Man är en lobbyist med en egen agenda, och man spelar alltid med dolda kort om man inte är säker på att motsatsen skulle ge bättre utdelning. Jag kallar det att vara manipulativ. De som givit mig råd har kallat det smart och taktiskt. Naturligtvis har dessa råd mest kommit i yrkesmässiga sammanhang, men de borde även vara applicerbara på resten av tillvaron. Kalkyl. Hållbar ekonomi. Möjlighet till ökad avkastning. Riskoptimering.

Jag vet inte hur man översätter uttrycket ”don’t spread yourself too thin”, eller om det ens finns nåt motsvarande på svenska, men det är hur jag börjar känna det. Jag vill för mycket, gör för lite, och gör det på för många ställen. Jag vill göra nån skillnad för nån annan, och för mig själv. Jag vill befinna mig i ett sammanhang där mina åsikter är en tillgång, en tankeväckare, en part i ett pågående samtal som har ett syfte. Jag vill inte alltid känna mig som den som säger nånting som andra inte orkar lyssna på, inte vill tycka nåt om och inte tycker är särskilt viktigt. Alltså har jag misslyckats. Alltså måste jag tänka om. Eller kanske ladda om?

Tills dess kanske mer inlägg om kaniner, tv-program och musik. Eller nåt annat oförargligt.

***

Tänkte just på ironin i att det gått mode i att positionera sig geografiskt (Facebook places, Gowalla och likande) och alltid tala om var man står, rent bokstavligt och fysiskt. Samtidigt som det verkar väldigt omodernt att tala om var man står, åsiktsmässigt.

Advertisements

7 reaktioner på ”Don’t spread yourself too thin

  1. Jag får lite dåligt samvete, för jag inser att jag också bidrar till det vakuum du skriver om. (Jag vet att du inte skriver det här för att peka ut någon, eller för att någon ska ta åt sig. Jag fattar – men jag har faktiskt tänkt på det här redan innan du skrev, så det så!)

    Så ofta jag läser och tar med mig det du formulerar in i egna tankar och tänker att det här ska jag skriva en replik på… Och sen hinner jag inte, eller kanske snarare – jag har inte ro att ”tratta ner” mina tankar och intryck. Förr struntade jag i det där och skrev ändå – men… Hm, det blev ju som det blev då. Jag vill inte skriva så mer – utan genomtänkt och konkretiserat. Begripligt. Men då tar det mer tid. Och den tiden infinner sig inte alltid.

    MEN – även om debatten uteblir (och som bloggare vet jag ju också hur surt det är när man ägnar tid, möda och energi åt att skriva något man tycker är viktigt, och sen är det inte en jävel som verkar intresserad… Ofta tycker jag – som du, misstänker jag? – att det är lättare att få många kommentarer på foto- eller pysselinlägg än på textinlägg som faktiskt handlar om något…!) så måste ju inte texten nödvändigtvis ha varit bortkastat. Det är du som skribent som inte får något kvitto på att din text gjort skillnad. För mig har de ofta gjort det – åtminstone genom att väcka eftertanke och någon slags medvetenhet.

    Och egentligen är ju det vad en text KAN syfta till – eller? Att väcka något hos den som läser, kanske bara föda en egen tanke någonstans? Och det är ju egentligen inte så himla illa – även om det som sagt inte är mycket till kvitto…

    • evilbunny skriver:

      Fast det handlar inte om bloggen i sig eller kommenterar här. Det handlar om alla sorters kommunikation, alla kanaler, alla samtal. Och i sak spelar det mig ingen roll om jag får en kommentar till ett inlägg om müsli eller tio kring nåt jag själv tycker är viktig(are). Det handlar inte om kvitton på att nån läser, för det ser jag ju att nån gör, på andra sätt. Det handlar om att jag (kanske) vill göra nån skillnad som känns och syns, för mig och för nån mer. Då måste jag funderar på vad åsikterna kan användas till, konkret. Och då är inte det sätt jag kommunicerar mina åsikter på idag särskilt givande ur det perspektivet.

      • Okej. I så fall handlade min kommentar kanske mer om min egen frustration att aldrig hinna/kunna göra något av allt intressant du skriver här – inte ens en replik eller en kommentar… Basåruvet. Som kvitto, liksom. ;-)

      • evilbunny skriver:

        Det där är nåt jag tror alla känner som läser saker här och där, man skulle vilja ge mer respons (iaf på det man reagerar på, gillar eller tycker nåt om), men det är kanske en annan sida av ”Don’t spread yourself too thin”. Man måste fokusera sin energi där också. Det kräver ju också tid, engagemang och en insats att ge kommentarer och repliker.

        Och självklart så är det mer givande, både när man bloggar och när man kommunicerar på andra sätt, att nån kommenterar. Så det var inte så jag menade, att det inte spelar nån roll. Mer att jag inte hade den sidan av saken i åtanke i min text. Men kvitton är mer än välkomna, oavsett när eller hur de kommer :-)

  2. Du låter frustrerad. Du har åsikter och energi och vill påverka världen omkring dig i riktningar som du tror på, och det kan vara något mycket positivt.

    Dock håller jag delvis med om de råd du fått; Du är rädd att bli kall och manipulativ om du tänker mer på vilken publik du talar till, men fullt så cyniskt beräknande är det självklart inte meningen att du skall bli. Det handlar inte om allt eller inget, utan bara om att åtminstone ibland vara lite mer fokuserad på vilken publik du vänder/vill vända dig till. Det tror jag är något som kännetecknar så gott som alla världsförbättrare du kan tänkas ha som förebilder. Tänk till exempel på valfri grundare av biståndsorganisationer, barnhem, demokratikämpar, politiska rörelser etc – de nöjde sig knappast med att sitta på puben och prata med sina polare, utan var troligtvis något mer målinriktade än så.

    Våga tro på din förmåga och dina åsikter. Våga tro på att du duger, och våga finna rätt samarbetspartners/kanaler för att få ut det budskapet. :)

    • evilbunny skriver:

      Ja, jag är frustrerad. Men jag ärligt talat inte om det är för att jag vill påverka, men inte kan, eller om det är för att jag bara vill lufta mina åsikter och ingen är särskilt intresserad av att lyssna på dem, eller prata om sina…;-)

      Får fundera lite på det. Vissa av åsikterna är ju politiska i nån mån, och då skulle de rimligen kunna kanaliseras i ett konkret arbete. Andra åsikter är ju inte av den karaktären, och de vete tusan vad man ska ha till eller yttra i för form och för forum. Eller om man ska yttra alls.

      Men du har nog rätt i att fokus och att vara målinriktad, oavsett om man vill rädda världen eller bara få omgivningen att engagera sig i viktiga frågor, är en bra början.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s