Casualties of war


Men det var väl trevligt. Reinfeldt utlovar ytterligare skattesänkningar på inkomstskatten för yrkesarbetande, och därtill halvering av restaurangmomsen. Ja, alltså om ”ekonomiskt utrymme finns”. Jag gissar att man fortsätter skaffa detta ekonomiska utrymme på samma sätt som förut, genom nedskärningar i socialförsäkringssystemet och andra onödiga trygghetssystem. Vad man ”har råd med” och inte råd med är ju en fråga om perspektiv…

Grattis än en gång till alla oss som redan har! Det blir gott med några hundra till i plånkan, och att det blir billigare att gå ut och käka på restaurang. Med andra ord tillgodoses de mest skriande behoven i samhället genom dessa viktiga reformer! Härligt! Vilken stolthet jag känner som medborgare!

Vi måste förstås komma ihåg att spara lite växelpengarna till flickan med svavelstickorna som står utanför och trycker näsan mot fönstret till restaurangen! Eller förresten, varför ska vi det? Hon kan väl sälja sig till gubbar på internet istället. Det lär ju generera mer cash. Var och en sin egen lyckas smed, som man brukar säga. Lite sund företagaranda och ”egoboost” på det så ordnar det sig för alla. Och gör det inte det så är det vad man brukar kalla casualties of war. Lite svinn får man räkna med. I ett samhälle som vårt…

”Den enes olivciabatta (bakad på surdeg) – den andres torra formfranska”, eller ”Om folket vill ha bröd – ge dem GI-muffins (för de borde inte äta så mycket kolhydrater)”.

Men borde man inte höja RUT-avdraget lite till? Det är ändå viktigt att man inte bara skyndsamt monterar ner hela trygghetssystemet, utan samtidigt tar ett sunt kliv bakåt i tiden till då det var skillnad på folk och folk. Herremän och tjänstefolk. Klassamhället är så underskattat! Inget gör en så ödmjuk som att veta att det alltid finns folk som är tvingade att utföra ens skitjobb för att de inte har nåt val, och man själv har råd att betala för det. Cash is king. Och tronen är din. Because you’re worth it…

Inte för att jag tror att nån orkar bry sig om den lilla petitessen, men kanske ska man i allt sitt välmående nån gång ibland stanna upp och ta sig en liten funderare på vad som händer när man skapar en underklass som absolut inte har nånting mer att förlora. Det finns inte murar höga nog ens i ditt gated community för att hålla den ilskan ute. Men den dagen, den sorgen. Eller hur? Det kanske inte ens blir du som får ta smällen, utan dina barn. Jamendåså.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s