Frusna drömmar uti monarkin


Expressens gamla högerspöke Ulf Nilson gjorde sig populär i veckan genom att i en av sina krönikor orera osammanhängande kring åsikter som får Sverigedemokraterna att framstå som nyanserade. Jag blev lite förvånad över den häftiga reaktionen. Jag förstod redan i mellanstadieåldern att hans åsikter var lika rumsrena som en femveckors hundvalp. Men, men…alla kan ju inte ha en sån näsa för snedseglare som jag har.

Ett av de ord som han trumpetade ut i sin ”vi är i krig med de militanta muslimerna”-pamflett och som fick flest att gå i taket var ”pursvensk”.  Trots att begreppet i sig mest väckte frågor om hur många generationers inavlat blod och kopluerande med dalahäst som krävs  för att vara ”pur”, så avfärdades begreppet förstås som nationalistisk smörja. Jag vill härmed reclaima ordet. Jag tycker det har en förtroendeingivande klang som inte bör förslösas på rappakalja. Jag tycker att det hellre kan appliceras som ett kvalitetsmärke på saker vi anser som typiskt ”svenska”, och vill saluföra som exotism utomlands. Absolut Vodka, knäckebröd, Ingmar Bergman, jäst strömming och att sortera sina plastkassar.

Men det mest pursvenska jag kan tänka mig är ändå Monica Törnell som sjunger ”En vintersaga”. Man förleds lätt att tro att det är en klämkäck visa om Jenny Nyström-tomtar, långfärdsskidor, gnistrande snö, slädfärder, domherrar, skare och varm choklad med vispgrädde. Men istället hamnar man i en isvak av ångest. Precis så är det att vara svensk. Man har på en och samma gång känslan av att man lever i det bästa landet i världen och att det ändå är ett jävla skitland där all gråslaskig snömodd en dag kommer att driva en till ”en överdos på Skärholmens station”.

Varsågod, jag ger er den absolut mest pursvenska låten ever.

En kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken.
Ett träningspass på Ullevi i dis.
Gränsstationen i Torneå, en gumma på en spark.
Landsorts fyr där snöstormen drar in.
Tät snö som gloppar i Mariabergets backar.
Hett och svett på Statt i Härnösand.
En tradare i snörök mellan Kiruna och fjärran
flämtande ljus i Visby hamn

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.

I Malmö rispas dimman av färjornas sirener
Och på andra sidan sundet börjar världen.
En ensam Volvo sliter i motvinden på Tjörnbron
Bion i Pajala ger ”Den sista färden”
Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten
Gårdarna släcker sina ljus
Ett stormpiskat Marstrand ber sitt Pater Noster
Stockholm city svajar i sitt rus

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.

Tradarfik i Docksta i motorvägens skugga
En överdos på Skärholmens station
Insnöade vägar nånstans på Österlen
Och fyllan växer till på Mommas krog
Frusen törst i kön till stadspuben i Luleå
Frusna drömmar uti monarkin
Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen
Kärleken går på billigt vin

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.

Advertisements

En reaktion på ”Frusna drömmar uti monarkin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s