Snart är vi i nazityskland

Jag har tidigare bloggat lite om politik, och utöver rena sakfrågor även tagit upp min förvåning över det massiva och kompakta hat som riktar sig mot socialdemokratin och partiledaren Mona Sahlin. Jag är helt med på att man kan ha olika politiska åsikter och företräda olika ideologier. Det är sunt och demokratiskt. Liksom att kritisera de åsikter man inte håller med om och de förslag som inte stämmer med ens egen politiska syn. Där utöver tycker jag att det är vettigt att bedriva opinion och debatt genom att diskutera dessa frågor i olika forum.

Men med stigande förvåning noterar jag att trots att sossarna inte kan ha anses ha fått annat än en demokratiskt utdelad rådiss (väljarna sa sitt om partiet på ett väldigt entydigt vis), Mona Sahlin har meddelat sin avgång och partiet på alla sätt har signalerat utåt att de inser att förnyelse behövs för att vinna tillbaks förtroende hos sina gamla kärnväljare (& kanske även andra grupper), så fortsätter det bara slentriandissas.

Fine, det finns fortfarande betonghäck att kicka och få saker (utom att kissa på sig möjligen) värmer bättre än skadeglädje. Men jag tycker som vanligt att folk är så jävla grunda i sina åsiktsyttringar och egentligen bara rapar upp sånt som är ganska trött. Det finns massor av saker inom socialdemokratin att hugga på, som har nån relevans och substans ( tex Morgan Johanssons FRA-utspel), men nej, det man går loss på är vad den avgående partiledaren använde för ordvändningar under valrörelsen. Men allvarligt, är det DET som är hotet mot demokratin? Det är tydligen inte SD i sig, deras politik, deras väljares åsikter där ute i det vardagliga livet…det är vad Mona sa om dem innan de valdes in i riksdagen…
Ummm, Hello earth!

Som idag, upprörda röster lite överallt  på nätet kring att S i Socialutskottet röstat mot regeringen i en fråga kring bemanningsregler inom demensvården. Istället för att stödja regeringens förslag röstade de alltså för Vänsterpartiets och SVERIGEDEMOKRATERNAS förslag (som handlade om att Socialstyrelsen bör sätta upp nationella riktlinjer för bemanning på demensboenden). Genast blir det liv i luckan! Hur var det nu – sa inte Socialdemokraterna (läs: Mona Sahlin) under valrörelsen att de aldrig på nåt sätt ens skulle stödja ett förslag från de nedriga rasisterna SD? Va? Va? Gotcha, Mona Sahlin! Nu tjoade inte medieröster allt för mycket om detta då de ju inte kunde dräma till med ”Mona Sahlin – avgå!”  (det har hon ju redan annonserat att hon ska) eller ”Sveket mot väljarna!” (det körde de ju redan vid talmansvalet då sveket bestod i att de lanserade en egen kandidat och då indirekt gav avgörandet i frågan till SD), så de flesta utspel kom på Twitter, på Fejjan och i bloggar.

Merparten av de som verkar jävligt upprörda över detta är helt uppenbart inte varken besvikna gamla sossar eller såna som röstade på dem i senaste valet, därför höjer jag lite på ögonbrynen över indignationen. Det sker tydligen genom ombud, för ärligt talat har jag inte hört nån uttalad sosse oja sig.
Missförstå mig rätt, jag tycker fortfarande att SD inte har i riksdagen att göra, att deras åsikter är djupt osympatiska och att Jimmie Åkesson & co är farliga för demokratin. MEN de är folkvalda i ett demokratiskt val. Hur mycket jag än ogillar allt de står för så sitter de nu i riksdagen, har för många röster för att kunna ignoreras som en maktfaktor och deltar som aktörer i det parlamentariska spelet. Face it! För det verkar deras kollegor ha gjort. Alltså börjat förhålla sig till dem rent faktiskt i det dagliga arbetet. Tyvärr är det en förutsättning för att demokratin ska fungera att man accepterar även meningsmotståndares roll. Det är inte ens i närheten av att ”böja sig” för SD:s i många fall uppenbart främlingsfientliga politik.

Några konkreta funderingar kring dagens pinsamma åsiktskollaps:

1. Om några ska vara jävligt upprörda i detta är det väl i så fall socialdemokratiska väljare? Det är väl de som röstade på sossarna, och gjorde det i huvudsak för att Mona Sahlin ett flertal gånger intygade att partiet aldrig skulle samarbeta med SD eller stödja deras förslag, som eventuellt ska vara arga nu? Eller? (Nu tycker jag att den ilskan i så fall grundar sig på tämligen märkliga slutsatser hur som helst, men mer om det under följande punkter).
Jag har även mycket svårt att tänka mig att särskilt många väljare faktiskt röstade på sossarna baserat på exakt vilka ord Mona Sahlin använde när hon markerade avstånd från Sverigedemokraternas syn på invandring och integration. Ett åsiktsmässigt avstånd, som så vitt jag förstått, inte ändrats en millimeter. Och var det den enda, eller den huvudsakliga, fråga man brann för så kunde man ha lagt rösten på valfritt annat riksdagsparti eftersom alla uttalade samma avståndstagande gentemot SD. Med andra ord, röstade du inte på S förstår jag inte varför du ska vara upprörd alls. Röstade du på S finns det betydligt mer angelägna frågor att uppröras över.

I slutändan handlar det om ordvrängeri med en tydlig agenda – sossediss, eftersom alla andra partiledare egentligen sa samma saker om Sverigedemokraterna. Oavsett ordval. Vi vill inte ha nåt med dem att göra. Vi vill inte samarbeta med dem. Vi stödjer inte deras åsikter. Vi vill inte ha in dem i riksdagen. Om alliansen får SD-stöd för sina förslag eller skulle stödja en SD-motion i en fråga som rör ett ”neutralt” område (dvs inte innehåller retorik kring särbehandling av människor på grund av ursprung) så är det uppenbarligen inget moraliskt problem att ens vidröra. Och det handlar inte om nån utebliven indignation över att de skulle dra nytta av SD:s ”oönskade röster” eller att genom att ”ge dem makt” legitimera deras främlingsfientlighet. Nej, det handlar i så fall om att de i alla fall inte sa ”vi ska aldrig stödja”. Men det gjorde Mona. Därför ska sossarna ha skit. Det är det som allt handlar om nu.
Helt ärligt tycker jag att det är en så töntig och pseudo retorik att jag blir riktigt jävla beklämd. Har man inget av mer substans att komma med i sin kritik av socialdemokratin? Jag kan ge lite tips…som handlar om den politik de faktiskt företräder.

2. Förslaget gällde DEMENSVÅRD! Hur man än vrider och vänder på det så kan man ju knappast få det till att sossarna understödjer en politik eller åsikter de inte själva har, eller främjar Sverigedemokraternas kärnåsikter. Det som hänt är alltså att alla allianspartier reserverade sig mot förslaget att Socialstyrelsens riktlinjer för demensvård skulle kompletteras med nationella riktlinjer även för bemanningsnivån inom denna åldringsomsorg. Förslaget innehöll två motioner med likartat innehåll – den ena 2010/11:So521 var lagd av Sverigedemokraternas Per Ramhorn, den andra 2010/11:So580 var lagd av Vänsterpartiets Eva Olofsson. Båda hänvisar till en rapport från Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum som heter ”Lämplig bemanning i boende särskilt avsedd för personer med demenssjukdom”. Alltså var majoriteten i utskottet – SD, V, S och Mp för detta förslag. Kan nån förklara lite mer ingående för mig hur detta skeende kommer att handla om att ”socialdemokraterna stödjer SD:s förslag” och på vilket sätt sosseväljare eller andra borde känna sig väldigt kränkta, upprörda och svikna av detta? Fy fan, de där jävla rasistunderstödjarna vill att det ska finnas mer personal som tar hand om senila mormor på hemmet. Hur kunde de? Sveket, sveket!

Vill man läsa motionerna så finns de på Riksdagen.se. Om man till exempel skulle vara intresserad av politik på riktigt så hålls debatten och omröstningen om ”Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg m.m” i kammaren den 17:e december. Bara att bänka sig alltså, och se demokratins gråa små raggsockor trampa. Eller så kan man ju vara upprörd över demokratins förfall, och tycka att det manifesterades genom sossarnas val att rösta för bättre demenssjukvård.

3. Regeringen har redan blivit fälld i en fråga, angående anslagen till regeringskansliet. Då stödde Sverigedemokraterna de rödgrönas förslag, och det var det som fällde avgörandet. Med de tuffa tonerna i diverse inlägg om skeendet i Socialutskottet är jag förundrad över att inte det var en kioskvältare också. De rödgröna drog ju nytta av SD:s röster! Utan dem hade regeringens förslag stått pall. Sveket, sveket! Snart är vi nazityskland!

4. Mp röstade också för SD:s (och Vänsterns) motioner i Socialutskottet. Mp var också väldigt kategoriska kring sin syn på SD under valrörelsen. Men Maria Wetterstrand är en vinnare, inte en förlorare. Och hon sa ju inte flera gånger ”vi kommer ALDRIG att stödja nåt förslag från SD”. Alltså behöver man inte skriva ”Mp stödjer Sverigedemokraternas förslag”, fast de gör det precis lika mycket…eller lite…som S. Men, men….saklighet är ju inte så spännande. Plus att Mona fan ska ha det. Eller hur? Vi ger oss inte förrän hon slutat med politik och flyttat till en koja i skogen. Keep it coming.

5. Om man nu anser att inga andra partier ska ha nåt som helst samröre med SD i riksdagen, och att man ger deras övriga åsikter legitimitet om deras röster fäller nåt avgörande i nån fråga,  så finns det bara ETT sätt att stoppa det. De andra partierna måste i så fall i samtliga frågor samarbeta över blockgränserna. Det är förstås ett alternativ, men det kräver ju att man sätter det målet före sitt eget partis politik i alla lägen. Vilket i sig faktiskt blir att göra SD till en oändligt mycket större maktfaktor än de behöver vara. Men visst, det vore ju det bästa om de övriga kunde kompromissa sig fram till en samsyn. Men när detta inte sker så finns det en syndabock. Och inte fan är det SD. Ska vi gissa vilket parti som är skurkarna. Alla med en mun nu : S-O-S-S-A-R-N-A! Surprise. Om man ska vara lite objektiv…(men vem fan är det?)…på vilket sätt verkar det logiskt att det dominerande oppositionspartiet har som uppgift att lägga sig platt för att ”rädda demokratin” medan partierna i regeringsställning eller de andra oppositionspartierna inte har det? Igen, det ringer inga plingelingklockor här kring en realistisk politisk orientering? Nähä…vilket parti röstade du på nu igen?
Det är väl lika bra/dåligt/konstigt/politiskt efterblivet/naturligt/logiskt/whatever att inte driva sin politik alls som att försöka driva sina frågor och ibland få SD-röster för att få igenom dem? Jag gissar på en och annan ”sveket mot sosseväljarna”-rubrik om de skulle lägga sig platt för regeringen i alla frågor också. Damned if you do, damned if you don’t. Vi kanske bara kan konstatera att sossarna är losers. De kan inte vinna. De har svarte petter på hand (nej, det var inget dolt rasistbudskap i det).

6. Ett politiskt parti tummar på sitt vallöfte. Booo-hooo. Det var ju verkligen första gången. Inte för att det i sig är nåt särskilt bra argument, men seriöst…perspektiv någon? Vad är det som sossarna egentligen har gjort? Har de samarbetat med SD? Har de röstat på interneringsläger för invandrare? Nej, de har tillsammans med resten av oppositionen uttryckt sitt stöd för två motioner om ett tillägg i föreskrifter om hur demenssjuka ska få en tryggare vård. Fy fan va illa, fy fan vilket svek. Eller hur?

Blä, säger jag. Och återgår till min depression över vad folk tycker är viktigt och oviktigt. Och för att förtydliga, det handlar inte om sossarna i sig, utan om nivån och retoriken i debatten. Lågt.

Vad säger du? Nej, säg inget – låt mig gissa…”Men Mona SA faktiskt….!!!”. Grattis, du är anledningen till varför jag undrar vad det är för mening med demokrati.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s