En av tjejerna

Idag är jag inte alls nöjd. Karln är i Göteborg för att leka Metal Night med sina kompisar. Och jag är hemma. Nåja, vad är en bal på slottet? Eller gigantiska hamburgare, massor av öl, roliga värmlänningar och allsångsskrän till Judas Priest halv fyra på morgonen. Även om jag inte direkt kan erkänna mig till de mest ihärdiga anhängarna av just denna musiktyp så är det ju alltid roligt med nörderi. Särskilt om det kombineras med alkohol och nitläder. Men nu blev det inte så i år, av flera skäl. Jag får se mitt gästspel förra året som ett så kallat ”one-shot”. Dessutom dansade jag ju till ”It’s raining men” på jobbefesten igår med en burk Staropramen i ena näven och popcorn i den andra. Klockan var minst halv elva innan jag var hemma. Man är ju lite av ett party animal! Så jag har liksom fått mitt.

Eftersom jag nu ändå ansträngde mig för att göra en lista enligt de förutbestämda kriterierna så presenterar jag den här (istället för live under jubel = mummel och nådigt metal-nickande, eller spott & spe = skanderande ”skamdusch! skamdusch!”). För ingående beskrivning av evenemanget i fråga rekommenderar jag texten En av grabbarna.

1. Judge the metal by its cover
In Flames – ”Come clarity”

Att hitta ett omslag på en hårdrocksplatta som är snyggt är ju som en självmotsägelse. Jag tycker generellt att metalestetiken inte är så classy. Det är mest tecknad skräckfantasy med dödskallar, blod, yxor, halvöppna kistor och muterade undergångsmonster. Och en och annan brynhildeyppig tuttdonna i harnesk-bikini. Men jag valde  In Flames-plattan ”Come clarity” som jag ändå tycker har nåt slags lite sparsmakad hårdrocksdesign. En metal-tolkning av kärleksvånda kanske? Nu hör jag bara Celine Dion-klassikern ”My heart will go on” i huvudet. Not good. Not metal. Förlåt.
Låt: ”Take this life

Bubblare:
Slayers ”Divine Invention” (”Serenity in murder”)
Gorgoroths ”Quantos Possunt Ad Satanitatem Trahunt” (”Prayer”)
Kvelertaks ”Kvelertak” (”Ulvetid”)
The Kovenants ”SETI” (”Cyberthrash”)

Jag måste säga att skelettgrejen är det enda som impar lite på mig. Slayer-omslaget är ju som nåt slags dörrkläpp hos The Osbournes. Mysigt som en medeltida krypta under digerdöden. Gorgoroth-omslaget är ju ett under av återhållen skull-estetik. Men det passar bra till det gurglande satansmässandet. Jag får nästan lite creeps när jag lyssnar på den plattan. Som när man lekte anden i glaset på lågstadiet och nån flyttade glaset till 6-6-6. Man bara ”men åhhhh…sluta skoja nu, det är faktiskt inte roligt…”. Kvelertaks-omslaget har skön Hans Arnold-vibb, och är mer snyggt än läskigt. Fast ugglor är ju lite creepy. Att ta med Kovenant är förstås lite fusk. Det omslaget är ju snyggt på riktigt. Dessutom är de ju en industrial metal-grupp, och därför är det ju mer min härad av musik hur som helst. Ett typiskt omslag i den genren. Det otäckaste som man kan tänka sig är onda mekaniska robotdockor.


2. Metal Night Unplugged
Korn: ”Creep”

Det här var ju skitsvårt. Hur kan hårdrock vara unplugged? Det är ju som att spela EBM på mungiga. Rejva på dragspel. Jazza med en xylofon. Jag förstår inte konceptet. Jag ville så klart spontant ta nån Guns N’ Roses-låt med svulstiga gitarrsolon av Slash, men det kändes så himla klockrent ”skamdusch”, så jag gick bananas och bestämde mig för att hårda Korn som gör en cover på RadioheadsCreep” på MTV Unplugged var precis vad som menades.

3. Drums please!
Grimfist – ”The ashes of the Gods”

Ännu ett huvudbry. Jag bad om en förklaring. Det är väl trummor i all hårdrock? Fick svaret att det skulle vara ”sköna trummor”. Det var ju som att säga ”kdgljgighdhgdbkk”. Ingen hjälp alls. Metal skall väl inte vara ”skönt”? Det verkar helt ologiskt. För mig är trummaskin ”sköna trummor”. Eller så tänker jag mig nån ”skön” kille i dreads som sitter och spelar bongos och sjunger nasalt om Jamaica. Men jag bestämde att sköna trummor i detta fall måste vara nån som spelar trummor snabbt. Fick fråga maken om det kunde vara kosher, och han sa ”Rens är aldrig fel!”. Jahapp, ”rens”….där ser man. Är inte det innanmätet i fisk? Om trummorna låter som tarmarna på en strömming så är det metal. Men då så. Nu är jag med. Grimfist måste ju med den logiken vara inälvorna på en val.

Fast jag måste ändå pusha lite för vad jag tycker är sköna trummor  – på riktigt, och då blir det ett band som låter lite som ett påtänt Rammstein (vilket ju skulle kunna hända när som helst under en konsert med tanke på alla eldkastare och pyroteknik som Til och grabbarna brukar showa med). Jag är inte jätteförtjust i bandnamnet, Sturmgeist, det låter lite vit makt så där. Men det är ju typiskt band som spelar industrial, EBM och synth att ha lite misstänkta namn med logos i fraktur-stril (nån dag ska jag skriva en längre text om hur bra jag är på att se på ett bands namn ungefär hur de låter, i alla fall när det gäller synth och hårdrock). The  KovenantsJihad” är också ett exempel på ”sköna trummor” enligt mig.

Bubblare:
Sturmgeist: ”Party über alles”
The Kovenant: ”Jihad”

4. Best of the big four
Anthtax  – ”I am the law”

The big four? Ja, jag fick googla vilka det är. Det hade ju kunnat vara de fyra största skivbolagen – Warner, EMI, Sony Music och Universal. Det hade också kunnat vara de fyra länder som direktkvalificeras till Eurovision varje år – Tyskland, Frankrike, Spanien och Storbritannien. Men i detta fall är det förstås Metallica, Slayer,  Megadeth och Anthrax. Alla utgår förstås ifrån att jag skall välja nåt från Metallicas svarta och göra bort mig. Men jag är slugare än så. Det måste bli Anthrax.

Bubblare (de andra tre):
Megadeth – ”Lucretia”
Slayer – ”Bloodline”
Och eftersom Metallica är dumma i huvudet och vägrar Spotify. Synthbandet In Strict Confidences cover på ”Sad but true”.

5. Not just oldies are goldies
Stahlmann: ”Hass Mich…lieb mich”

Här är det meningen att man ska bidra med nåt ”nytt”, och det är då jag kanske kan få hållas med mina industrial metal-låtar. Som en frisk fläkt av Rammstein anno 1997 presenterar jag tyska Stahlmann. Som förstås har legat på Deutschen Alternative Charts.

Bubblare:
Mortiis: ”Closer to the end”
Finns inte på Spotify, så vill man lyssna kan man göra det på Mortiis hemsida
(Nya plattan ”Perfectly Defect” släpptes för örvigt 101010 vilket ju måste anses som nån typ av tecken…)

Det var det. Nu ska jag ta mig ett glas dödsglögg med metalrussin och satanistmandlar, och lyssna på ”Also Spracht Zarathustra”.

Listan med ovan nämnda låtar finns förstås på Spotify. Enjoy! Eller lid.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s