Om att få sig nåt

Jag undrar lite, varför är det en så vanligt förekommande förolämpning att säga till feminister att de är sura för att de ”inte fått sig nåt på länge”?  Jag personligen tror att det beror på ett slags missförstånd och hopblandning av begrepp. Man förväxlar feminister och såna som gått i kloster. N-U-N-N-O-R kallas de. De brukar ha avlagt ett så kallat kyskhetslöfte. Det betyder att de helt frivilligt har bestämt sig för att inte ”få sig nåt på länge”. Nunnorna alltså… Nunnor är också lite mer för patriarkal underkastelse än genomsnittsfeministen. ”Kristi brud” och allt sånt där (ej att förväxla med den vulgariserade frikyrkliga referensen, de psykokristnas drottningmoder i Knutby, aka The Bride of Chucky). Det är alltså den största skillnaden mellan nunnor och feminister. Kyskhetslöfte och platonisk polygami. Skönt, nu har vi rett ut det missförståndet.

Eller kanske har jag missat nåt?
Det kanske finns nån vetenskaplig undersökning där man har kunnat säkerställa en korrelation mellan önskan om jämlikhet mellan könen och brist på sexuell aktivitet? Finns det i så fall i den studien en aspekt där man mäter humöret på de som önskar jämlikhet mellan könen samt har en lägre sexuell aktivitet än genomsnittsbefolkningen och jämför detta med humöret och fuckability hos de som är för patriarkalt förtryck? Om den här studien inte finns så kanske det sitter nån doktorand i genusvetenskap där ute som kan ta sig an detta. Det låter ju sjukt intressant.

Det finns ju så många ingångsvinklar här, särskilt om man utgår från de ”sanningar” om feminism som är omlopp (och säkerligen är helt vetenskapligt belagda).
Kan det vara så att feminister, även om de hatar män, kan tänka sig att ha sex med dem? Det kanske till och med kan ses som extra jämställt att ha sex med en man utan att vara förälskad i och/eller gift med honom (det ena behöver som bekant inte innefatta det andra)?
Om det är så, kan det vara så att även vissa män kan tänka sig att ha sex med en kvinna som inte rakar sig under armarna och att det därför inte föreligger nåt slags absolut sexembargo för feminister?
Om man ändå utgår ifrån att de manshatande feministerna inte kan nedlåta sig till sex med män betyder det då att de inte kan ha nån annan sorts sex? Eller är det så att den enda sex som kan höja en kvinnas humör är den med en man?
Om man då tänker sig det abnormt onaturliga att det finns manliga feminister, hur är deras möjlighet till att få ligga? Och är humörpåverkan större eller mindre hos dem om de inte ”får sig nåt”?

Sen undrar man förstås över själva grundpremissen, orsakssambandet mellan att man inte ”får nåt” (som man i alla fall helt uppenbart inte har bett den humöranalyserande parten om) och påtagligt dåligt humör.

Det är ju väldigt många som inte får sig nåt. Vegetarianer till exempel (”du har inte fått kött på länge va? höhö”) och nykterister (”vet du vad du behöver? En ordentlig jävla fylla”). Laktosintoleranta (”det är klart du går runt och är på dåligt humör när du inte fått smaka glasspinne på en evighet”) och såna som inte prenumererar på DN (”har det inte varit lite tomt i brevlådan ett tag?”).
Det här kan egentligen appliceras på nästan allting. Allting beror på att folk inte fått sig nåt.

Fan vad du är på dåligt humör då. Är du från Burma eller? Vet du vad som är ditt problem? Du har inte fått delta i ett riktigt, ordentligt demokratiskt val på länge. Jag tror du skulle tagga ner lite om du fick känna på lite ordentlig valurna. Yeah baby...[infoga valfri obscen tungrullning].

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s