Kungen av Tylösand

Det är väl lika bra att avverka kungaskandalen också.

Jag har inte läst den så omskrivna skandalboken (”Den ofrivillige monarken”) och kommer mest troligt inte att göra det heller. Det jag läst och hört om boken den senaste veckan väcker inte mitt intresse. Det verkar mest vara gammalt skvaller. Vilket inte är det sämsta om man nu är inne på skvaller. Jag moraliserar inte över det.

Det intressanta är förstås att det äntligen är några som ställt upp (om än mestadels anonymt) för att bekräfta flera av dessa rykten som varit i rotation i många år. Ännu mer intressant är att han själv höll ett mycket förvirrat och nästan debilt tal under sin årliga jakt-presskonferens där han i princip förmedlade ”Jag har inte läst boken för jag är kung och då hinner man inte sitta och läsa böcker hela dagarna. Jag vill inte säga nåt om den. Men jag har pratat med min familj. Och Silvia. Och det där är länge sen, så nu vänder vi blad”. Dagen efter kom nyheten att kungahuset inte kommer att stämma förlaget och kungen inte kommer att kommentera detta mer. Med andra ord, det som står i boken är förmodligen till stora/vissa delar sant. Annars skulle de inte lägga sig så platt.

Är det som står i boken sant?
Förmodligen. Se ovan.

Är det som står i boken intressant?
Det beror på vem man frågar. Vad jag förstår är ju resten av boken en mer traditionell biografi som berättar om hans uppväxt och barndom, och citerar officiella källor. Det är väl inte så kittlande för varken nån kungavän eller kungafiende. Framför allt verkar det finnas få nyheter att komma med där. Sen kan man fråga sig om det här som nu outas som kittlande nyheter verkligen är så skandalöst. Eller nytt.
Kungen är (var…för det mesta av det här verkar ju ha 20 år på nacken) en festprisse som gillar snygga (unga) damer, gubbsjukt rajtantajtan fixat av andra högdjur med dåligt omdöme och  taskig kvinnosyn. Kungen har mest troligt bedragit sin fru ett antal gånger och är möjligen i så fall även buksvåger med Stakka Bo. Han har med andra ord partajat med folk som kanske inte riktigt skulle bli bjudna på Nobelmiddagen och det i miljöer där förmodligen nån maffiasnubbe haft ett och annat att säga till om.

Bör man vara upprörd över ”skandalen”?
Passar det här avslöjandet med bilden av vår timide, trevlige och stiffe myskung? Hedersknyffeln som det är lite synd om. Nej, och det verkar vara det som gör folk upprörda. Folk vill inte veta. Den starkaste reaktionen verkar inte vara ”fy fan vilken gubbtjyv, störta monarken, bränn slottet, avskaffa kungahuset”, utan antingen ”Camilla Henemark…det var lite otippat” eller ”lämna den stackaren ifred”. Så mycket för den skandalen. Och det i sig är väl lite anmärkningsvärt. Vi tycker inte att den typen av dåligt omdöme och tveksamt agerande egentligen är nåt att bråka om. Hans agerande är inte ovanligt varken bland de kungliga eller bland kända män. Så avtrubbade är vi.

Vem är skurken?
Tvärtom blir man lite putt på de här författarna, och givetvis journalisterna som skriver om boken och de händelser som skildras i boken. Gamar! ropar man. Man tycker att det är respektlöst mot kungen och hans familj. Men är det inte respektlöst av en offentlig person med ett offentligt ämbete, vår statschef, som representerar vårt land både här och utomlands att bete sig på ett sätt som inte passar en man i hans ställning?

Det är inte synd om kungen. Om han deltar i den typen av tillställningar under de premisserna är det faktiskt inte hans ensak. Inte främst på grund av ”kaffeflickorna” (det känns bara väldigt…omodernt) utan på grund av de risker som det utsätter honom för som statschef. Han gör sig själv löjlig, sitt ämbete löjligt och sitt land löjligt. Dvs han pissar lite på sina undersåtar. Det känns inte så ok.

Får man granska kungahuset?
Det debatten borde handla om är inte om flicka A, flicka B och Camilla Henemark har festat med kungen och eventuellt betjänat honom på andra undersåtliga sätt, utan varför vi så starkt håller fast vid en slags tystnadskultur runt de kungliga. Det ska bockas, nigas, nias, fjäskas, tystas ned och de ska inte stå för sina handlingar eller bli synades i sömmarna fast de tillhör samhällstoppen och är avlönade av skattebetalarna. Jag tycker det är orimligt att inta en så undfallande attityd mot de kungliga. Kanske är inte kungens partyvanor eller utomäktenskapliga affärer det som är mest intressant att granska. Det kanske faktiskt bara är värt ett höjt ögonbryn och en slags förvåning över bristen på klass. För min del skulle jag önska att det fanns en större skillnad mellan den officiella symbolen för vårt land och Kungarna av Tylösand. Men det finns säkert betydligt mer intressanta saker att gräva i, som rör hur de kungliga hanterar sina ekonomiska medel och sin straffrättsliga immunitet till exempel. Eller kanske bara en granskning av hur de sköter sina åtaganden, som vi betalar dem för. Eller vad de omger sig med för människor och hur deras socialiserande och kontaktnät påverkar landets maktsfär. Men vi vill bara veta (alternativt inte veta) om han stuckit näsan mellan några Army of lovers-tuttar. Det tycker jag är ett mycket grunt (beroende på vilken Army of lovers-donna man avser) perspektiv för granskning.

För övrigt tycker jag att kungens valspråk ”För Sverige – i tiden” känns riktigt modernt. Han anpassar sig helt enkelt till den rådande kulturen där trashiga dokusåpor är så populära. Kungen, en kille i tiden.

Dagen, och kungen, till ära bjuder jag på en passande musikstund:


Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s