We are family


Vad är en familj? Jag började fundera på det för ett tag sen, och nu dök tanken upp igen. Erinrade mig nämligen en grej i ett samtal med några väninnor för ett bra tag sen. Konceptet familjerådgivning kom på tal, och jag minns nu inte de exakta detaljerna, men jag förstod det som att kommunen erbjöd denna tjänst gratis eller rabatterat för hågade familjer. Jag frågade då naivt om ”familj” i det fallet betydde att det bara var par med barn, eller om ett par utan barn också räknades som familj. Inte för att jag tänkte utnyttja tjänsten, utan mer för att jag spontant började fundera kring begreppet familj. De andra tre damerna (alla gifta och föräldrar) tittade på mig som om jag var helt bakom flötet och sa med eftertryck att det förstås bara gällde par med barn. En F-A-M-I-L-J. Typ som om nästa steg var att plocka upp små kardborrefigurer av ”mamman”, ”pappan” och ”barnet” (eller de genomsnittliga 1,9 barnen kanske?) och klistra upp på en filttavla framför mig och börja ljuda – F-A-M-I-L-J.

Jag ignorerade ”hello, pucko”-signalerna och insisterade.
Dels frågade jag om det verkligen var så omodernt tänkt och dels uttryckte jag  nåt slags vag tanke om att det kanske i så fall var typ…orättvist. Jag fick tillrättavisande upplysningar direkt. Familjerådgivning var ju givetvis för barnens skull, för att barn inte ska fara illa. Har man inga barn och har problem i sin relation så får man ju gå i parterapi privat, som man givetvis får betala själv. Alla tre höll med om detta, och verkade tycka att mitt lama argument om att ”jo, men om man till exempel är ett par som tänker skaffa barn och har problem i relationen så kanske det är ännu bättre om man löser dem innan. Då är det ju också för barnens skull. Då är det väl bra om par räknas in i begreppet familj och också kan få hjälp” var direkt idiotiskt. Jag kunde riktigt känna hur de tittade på varann med den där ”men herre gud, folk som inte har barn förstår ju iiiiiiingenting”-blicken. Jag låtsades inte se den. Det blir så jobbiga diskussioner om man hävdar att man faktiskt kan ha åsikter om familjer, barn, föräldraroll, barnomsorg, skola och liknande även om man inte har egna barn. Jag tycker saker om knark och prostitution och hundar också, fast jag inte har knarkat, sålt mig på gatan eller haft en egen hund. Men det brukar inte falla i god jord att man framställer det så.
Det blev mest besvärat tyst, och sen byttes det nog raskt ämne.

Jag minns att jag blev både provocerad och lite häpen över den på nåt sätt helt oreflekterade slutsatsen av vad en familj är. Inte för att jag egentligen hade några tankar kring hurvida familjerådgivning skulle subventioneras av kommunen eller inte (ingen kan väl se nån anledning att vara emot det?), utan just över det där nästan löjligt heteronormativa svensson-perspektivet. Mamma-pappa-barn. No more, no less.

Sen blev jag kanske lite, lite provocerad över det underförstådda i att subventionen för att stödja (kärn)familjens bevarande inte skulle relateras till familjens ekonomi. Välavlönad medelklass, om de har barn (en sk familj), skulle självklart gå i rådgivning för typ 150 spänn gången, bekostat av kommunen. Men fattiga par, utan barn (ingen sk familj), skulle självklart pröjsa 1500 spänn gången och söka hjälp privat. Ja, ingen sa det så klart rakt ut. Men det var ju på nåt sätt andemeningen i resonemanget.

Igår började jag av nån anledning fundera på det där igen. Vad anser andra egentligen är en familj? Jag tror inte mina väninnor egentligen är så konservativa kring begreppet familj, eller i alla fall inte vill framstå som det. Just därför var den där lilla spontana reaktionen så intressant. I alla fall för mig. Så intressant att jag sparade den i bakhuvudet hela den här tiden.

Men för att återgå till begreppet. Kan inte en familj vara egentligen nästan vilken konstellation av individer som helst, som lever ihop (eller för all del isär)? Förenade av blodsband eller inte släkt alls. Juridiskt sammalänkande, eller inte. Av samma kön eller olika kön. Med en eller flera vuxna. Med eller utan barn.

Det som är ”norm” idag var ju inte det för 50-60 år sen. När jag var liten och var hos mormor och morfar på deras gård så var ju den familjen inte bara de två. Mormor, morfar, morbror och hans fru, mina tre kusiner och min halvbror bodde där allihop. En storfamilj. En rest av det gamla bondesamhället. På gårdarna runt omkring var det samma sak – flera generationer i samma hushåll. Inget konstigt med det. Idag är det annorlunda. I alla fall här hos oss ”moderna människor”. Med viss förskräckelse ser vi på hur den definition av familj som vi så framgångsrikt lagt bakom oss fortfarande är norm i andra länder och andra kulturer. Vi skyggar inför den mentala bilden av ett kök ned stampat jordgolv där man hittar gamla tandlösa mormor, en get och ungar som bär omkring på yngre ungar som ett slags tripp-trapp-trull av ryska dockor. Har barnen inte egna rum i byarna i Burundi? Hur kan man leva så?
Från storfamilj till lillfamilj. Är det ett framsteg? Är enheten mamma-pappa-barn en svårerövrad samhällsreform vi måste värna om till varje pris? Döpa till ”verklighetens folk” och fjäska upp i brygga för att vinna politiska poänger?

Men är då inte jag och min man en familj? Är inte en ensamstående vuxen med ett eller flera barn en familj? Om två vuxna lever ihop, men inte har ett sexuellt förhållande, är de ”kompisar som bor ihop” eller kan de också vara en familj? Kan ett kollektiv vara en familj? Och hur är det med husdjuren, är de familjemedlemmar? (Jag brukar i alla fall få julkort och annat med hälsningar från såväl matte/husse som hundar och katter i hushållet. Dock brukar det ofta ersättas med barnens namn efter hand. ”När kärare kommer måste kärt vika”, som ordspråket säger.)

Om jag som vuxen och gift kvinna hänvisar till ”min familj” så betyder det alltså min mamma, min pappa och mina bröder, medan om jag får barn så kommer samma utsaga att automatiskt betyda min man och mina barn? Det gör mig lite konfunderad, samtidigt som jag förstår tänket.

***

Googlade lite, och det verkar faktiskt som om kommunens familjerådgivning omfattar även par utan barn. Hurvida hela cirkuskollektivet som tycker att de är en enda stor familj kan knalla in på kommunen och beställa en tid för samtalsstöd framgår inte. Lika lite som det framgår varför kommunen bryr sig om par/familjer som behöver terapi, medan enskilda personer väl får söka hjälp genom landsting = psykvården. Eller har jag missuppfattat?
Nu var det förvisso inte det mina funderingar primärt handlar om, utan ordet ”familj” och vad det kan tänkas betyda för olika personer.

***

Hittade dessutom denna förklaring som reder ut begreppen kring varför det heter familjeterapi:

Av tradition så kallas den typ av parterapi som kommunen erbjuder par som behöver arbeta med sin relation för familjerådgivning. Ordet familjerådgivning är lite missvisande och kommer från en svunnen tid när gifta makar behövde handfast rådgivning kring sin relation och det fortfarande var en stor skam att skilja sig. Kommunen parterapi är kraftigt kostnadsreducerat och det varierar från kommun till kommun hur många timmar varje par får gå, även väntetiderna kan vara mycket långa.

***

Sen så ställde jag denna fråga till mina bekanta på Facebook, bara för jag vill veta lite hur andra tänker:  ”Hur tolkar ni begreppet familj?” och fick intressanta svar. Jag citerar delar av dem olovligen, men anonymt, och tog bort eventuella nämnda namn (så jag hoppas de som eventuellt läser både här och där har överseende med detta upphovsrättsintrång. Om ni inte vill bli citerade så hojta).

”Mina gosedjur, gayikon-foton o husplantor”

”Familj är jag o L, en annan familj jag har är mina föräldrar inkluderade i, den tredje räknar jag in Ls närmaste.. .så jag tolkar det ganska fritt. Jag tycker man är en familj när man ”har ett liv tillsammans”, det behöver inte inkludera barn! Man har väl typ flera olika familjer isf :)”

”Mamma, syster, mormor. I nuläget. Därutöver har jag massa släkt jag gillar mer eller mindre skarpt. Och så mina vänner, som jag uteslutande gillar mer än skarpt.”

”Om jag lärt mig något från tecknade filmer (och Disney on ice) är det att ”Ohana means family. And family means nobody gets left behind. Or forgotten.”

”/—/Lite som en lök. Jag o min man som en kärna, och så bror och föräldrar, brors familj o kusin/vän o hennes familj. Och så svärfamiljen.”

”/–/Måste erkänna att jag kände att jag hade min egen familj, dvs skiljd från moderfamiljen, den dagen vi fick barn. Den känslan ökade med barn 2. Därmed inte sagt att jag anser att barn msåte finnas i bilden, men för mig kändes det så.”

”Min familj är förvisso mormor, mamma, pappa och dom de valt att leva med. Inget annat släktmässigt. /—/ Närmast är annars de jag själv valt att ha runt mig, mina vänner och dom de envisas att presentera för mig. Alla högtider förutom jul är det dom jag förlitar mig på till 100%. /–/”

”En grupp där man känner trygghet och stöd, liksom. Apropå lökliknelsen: ju mer man är tillsammans, desto lättare börjar man gråta…”

”/–/Jag räknar in sådana utan ”blodsband” och utesluter andra med”

Hur skulle du svara på den frågan? Vad är en familj? Vilka räknar du in i din familj?

***

Ordet familj kommer av latinets ”familia”, och betydde i romarriket mer ”hushåll”. Det inkluderade alla som ”ägdes” av husbonden och fanns under hans tak. Med andra ord slavar, kreatur och andra tillhörigheter som hans fru och hans barn. På vissa sätt går det ändå framåt i begreppsvärlden. Kanske dags att skaffa lite alternativa kardborrefigurer till den pedagogiska filttavlan? Så kan vi bygga nya familjer själva?

Jag föreslår att det i grundkitet ingår i alla fall följande saker: En pudel, två pappor, en plastmormor, ett älskat gudbarn, en yuccapalm som adopterats från soprummet, de sju andra i studentkorridoren (varav en utbytesstudent från Holland), en snäll farbror på en bänk, Tratten och Bongo-Bengt från den lokala Kina-krogen, assistenten som organiserar din garderob medan du modebloggar, Maria Montazami (med minst tre läppstift), en leguan, en GB-glassgubbe som du stal när du var full, en Nespressobryggare, tre 22-åriga playboy-modeller som blivit för gamla för Hugh Hefner, din hårddisk med nedladdade mp3-låtar, samt en långhårig hippie som säger att han är den nye Messias.

Vi kan kalla kitet för IKEA Family. (Obs! Det kan saknas skruvar).

Advertisements

7 reaktioner på ”We are family

  1. ang konstellationen så har jag ”talat” redan, men ville tillägga att jag varit på familjeterapi hos kommunen en gång och det fanns inga barn i bilden.. varken då el nu ;)

      • nä jag tror deras syn på familj inte behöver vara inkl. barn där iaf.. men nej, tyvärr gav det ingen valuta för pengarna ;) Han i fråga är lika hopplös än idag… (ja, jag kan säga det med gott samvete, för det var i det fallet inte jag som hade dom större problemen..)

  2. H skriver:

    Krukväxterna är mer som fångar på Death Row, kanske kan de räknas in i det romerska begreppet som slavar? Familj är man när man känner samhörighet, kan man inte känna samhörighet utan barn bör man söka hjälp, kanske klanterapi?

    • Du vet att det finns människor som faktiskt lyckas få krukväxter att överleva mer än en vecka va? Jag skulle nog kalla dem ”redshirts” mer än slavar…

      Det handlar inte om samhörighet, det handlar om vad man egentligen ska pyssla med en regnig söndag. När man varit bakis tillräckligt många gånger, åkt på nog med weekendresor, renoverat bostadsrättsköket måste man skaffa fler bitar till ”livspusslet”. Jag tycker primalskriksterapi har kommit lite i skymundan.

  3. Tina Sayed Nestius skriver:

    Min nuvarande man är definitivt familj, precis som hans barn. Hans syster med familj är också en del av familjen. Min mamma är min familj. Min släkt i utlandet (kusiner, mostrar, morbröder, cirkus 30 pers) är också min familj. Min exmans son är också min familj, även om vi inte ses särskilt ofta.
    Mina krukväxter är dock inte familj eftersom jag inte tar så bra hand om dem.

    Jag tycker i alla fall absolut att man är familj när man är ett par. Blir allergisk mot det där att man måste ha barn med i ekvationen för att relationen ska ”räknas”.

    • Tack för input. På nåt sätt blir det ju tydligt att ordet ”familj” är väldigt laddat med olika innebörd. Och att närheten i relationen i alla fall inte uteslutande är kopplad till närhet i släktskap. Men som sagt, det är tråkigt att så många automatiskt tänker på ”kärnfamiljen” (hur många lever egentligen i såna nu för tiden?)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s