Working girl

Första dagen tillbaks på jobbet. Det kändes extremt skumt. Så klart fick jag en mindre hjärnblödning när jag inte ens fanns med i telefonboken längre. Va fan, konsulter som varit inne och jobbat en kvart finns kvar i rullorna i åratal efteråt, men jag går på toa och så är jag inte längre nån att räkna med (telefonmässigt alltså). Inte för att jag svarade i telefon alls de sista månaderna på jobbet. Det var ändå ingen som ville säga nåt trevligt, plus att det ju alltid finns mail. Varför prata när man kan skriva? Det är mer principen. Att söka på sig själv i telefonboken och förnimma ett slags trygghet när man ser den där bilden där man ler efterblivet och veta att ”Ja, jag finns. Jag jobbar här”. Ibland när man är vilsen i livet kan ju så enkla saker kännas bra. Jag finns. Jag jobbar här.

Det är väl bara att hoppas på att det snart blir nån jobbpub eller nåt, så  jag kan göra ett outplånligt intryck. Igen. Reklejma min plats. Alltså, orka hänga vid kaffeautomaten och mucka. Knuffa lite på kofttanter från andra våningsplan och spänna ögonen i små IT-konsulter medan jag tuggar tuggummi och väser ”Don’t you know who I am?”.  Nej, även om det är lockande så jobbar jag inte på det sättet.

Min krukväxt lever och frodas i alla fall. Bloggkungen har tydligen skämt bort den med uppmärksamhet, och vatten. Två saker den inte är så van med. Och Fru P ordnade en ny namnskylt till mig på stört. Tur att det finns nån som minns ens fornstora dagar och visar en respekt. Har jag tur kanske nån av de yngre förmågorna kommer att fråga mig om ”tant vill ha en kaka”. Du, jag käkade cookies till frukost innan du slutat med bröstmjölk, ska jag säga då. Eller kanske inte…

Så fort jag börjar få lite möten inbokade i outlook samt har ett gäng to do-uppgifter på olikfärgade post it-lappar fastsatta på datorn, så kommer allt att kännas sweet igen.

Långsiktig strategi – få tillbaks min dator och de där två skärmarna jag tjatade mig till (och få tillgång till mina privata mappar som jag reglementsvidrigt hade lagt lokalt på ”min” dator), få frottera mig med en (eller flera) konsult(er) i pikétröja som låtsas bry sig om mina (yrkesrelaterade) problem samt – förstås – stå med i telefonboken igen (gärna med mitt nya namn). Kortsiktig strategi – bjuda kollegorna på bullar, ge alla komplimanger hela tiden samt låtsas som om jag tycker att det är ok att de ändrat på allt jag gjort (tills jag får en inloggning och kan ställa allt som är fel till rätta igen).

Jag känner att jag ändå kvicknade till lite av arbetslivet. De får fan bända den trådlösa musen ur min kalla, döda hand. It ain’t over ‘til the fat lady sings. Och tro mig, det gör hon inte ens i duschen.

Annonser

5 reaktioner på ”Working girl

  1. Mmmm – du LÅTER i alla fall som en DH i toppform…! Jag ler från öra till öra, förstås. I love it when you talk dirty (especially in the office)…! ;-)

    • Haha. Ja, jag blev lite upplivad av att få träffa folk faktiskt. Men du vet hur det är, jag sitter där tyst och försagd och sen går jag hem och bloggar styggt. ;-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s