Det är mitt eget fel

Jag önskar att valet var över. Det har gått för långt. Jag kan typ inte se människor i ögonen som röstar på Moderaterna, och måste sluta läsa bloggar där folk skriver om att de baserar sitt politiska ställningstagande på att Mona Sahlin är en otäck bitch och sånt. Det är så mycket haters. Det är som en vägg av ilska och förakt.

Sen kanske jag inte behöver konfronteras med det där varje dag i alla fall. I alla fall inte från alla håll. Mer kanske från tillämparna av aktuell politik på vardagsbasis.

Jag skäms över min naiva inställning vid förra valet. Visserligen röstade jag enligt min ideologiska övertygelse då också, och det var inte med min kraft sosse-skutan gick på grund, men jag kände ingen oro. Jag böjde min nacke för demokratins principer och tänkte ”folket har talat”. Jag kände att det var dags för Göran.P att kliva av och att det kunde vara uppfriskande med maktskifte, för alla parter. Skaka liv i liket och kom igen nu, liksom. Men min obekymrade inställning till fyra års regeringsbyte har successivt förbytts i oro och funderingar på var det här ska sluta.

Jag är inte säker på att Alliansens politik på nåt sätt är ensamma skapare av det samhälle vi har nu, det är en lång process som lett hit, byggd av ny normer, syn på vem som har skulden för dåliga tider och ilska mot en lång tid av en politik som lett till individens passivisering. Skillnaden är bara att jag är väldigt tveksam till att människors förmåga till att resa sig och ta tag i sina liv förbättras av den nya politiken. Det är helt enkelt bara två dåliga sidor av samma mynt. Nu hårddrar jag det givetvis, men det jag ser som jag tycker är fel både med ”det gamla” och” det nya” är:

  • Om du står utanför arbetsmarknaden (arbetslös/sjuk/andra problem) sätts du antingen på nåt bidrag/i nån åtgärd och får ingen egentlig hjälp att komma vidare och ta dig ur situationen när byråkratins sega kvarnar maler år ut och år in. Tvärtom motarbetas  du av regelverket när du försöker ta egna initiativ. Du är redan stämplad som sjuk eller onyttig. Till slut köper du själv att du inte är en önskvärd resurs i samhället och passiviseras att tro att det är den enda lösningen. Någon som ska leva ”vid sidan av”. Ingen mår bra av att hamna där.
    (Det sämsta scenariot ur ”det gamla systemet”)
  • Eller så tittar nån på klockan och säger ”så här dags borde du vara frisk, så nu ska du ut! Good luck with that!” *pang, dörren stängs*. Ja, en del var säkert redo för att knuffas ur boet, men kanske kunde det ha skett med mer omsorg och verktyg för personen ifråga att hantera sina vingar efter att i flera år suttit på en pinne och vetat varesig ut eller in. Andra är såna som inte är redo för egen flygning och rasar mot marken stutsande mellan några glesa grenar på vägen ner. Ytterligare några hinner nog knappt ur ägget innan de knuffas ur. De kraschar bara totalt. Och när det gäller arbete så finns det arbete att få för alla som vill. Har du inget är du lat eller har dig själv att skylla. Alla kan flytta till Stockholm, alla kan dela ut tidningar. Det är bara en fråga om attityd. Kan du inte leva på din arbetslöshetsersättning kommer du att bli ”mer motiverad” att få ett nytt jobb. Den som är tillräckligt hungrig ser till att få mat på bordet..
    (Det sämsta ur ”det nya systemet”)

Inget av systemen är särskilt bra eller människovärdigt. Men ett av dem kostar initialt mer pengar. På lång sikt däremot är jag tveksam till om vinsten är särskilt stor. De sjuka människor som nu inte har den goda smaken att antingen gå och dö eller har folk i sin omgivning som kan försörja dem, kommer ju förr eller senare tillbaks in i systemet. Kan man inte arbeta så kan man inte. Man blir inte friskare för att man inte får nåt (ekonomiskt) stöd av samhället.

Jag försöker liksom förstå hur de som röstar på Alliansen tänker att sjukförsäkringen ska fungera. Men finns ingen som vill förklara för mig. ”Nej, men så ska det ju inte vara. Det är bara enstaka människor som hamnat i kläm. I stort fungerar det jättebra. Vi har mindre sjukskrivna nu” säger en och ”Självklart ska det vara så! Jag kan ju inte betala för alla som är sjuka år efter år. Man får ha en egen sjukförsäkring, och se till och komma tillbaks till arbetslivet och tjäna sina egna pengar”, säger en annan.
Jaha…ok…men…
Sen orkar jag inte längre.

Det är väl inte ”enstaka personer” – det är ju massor. Det är väl inte ett misstag att de hamnar där, det är ju tillämpning av den politik som förs, det regelverk som satts upp?
Men om man är kroniskt sjuk, eller har dödlig cancer och inte har den goda smaken att dö tillräckligt snabbt, typ innan man blir utförsäkrad eller om ens sjukdom inte stämmer med Försäkringskassans tidsplan för ersättning vad gör man då? Om inte alla har ett brutet ben som tar si eller så lång tid att läka? Om man behöver mer tid, men piskas ut till Arbetsförmedlingen fast man kanske redan har ett jobb som man skulle kunna komma tillbaks till efter mer rehab? Istället ska man säga upp sig och söka en typ av deltidsjobb som inte ens finns på marknaden. Och om ditt barn föds med en sjukdom, då kommer han/hon aldrig att få teckna en sjukförsäkring?

Jag orkar inte. Jag förstår inte. Jag bara…jaha, ok.

Jag blir typ rädd på riktigt och känner mig väldigt stressad över att det en dag här efter valet ska komma en Allianspatrull och hämta mig sin lilla övertäckta lastbil och köra ut mig till nån soptipp där oliktänkande och tärande samhällsmedborgare dumpas.
Nej, ok det gör jag kanske inte. Men jag känner mig väldigt obekväm över den människosyn som direkt och indirekt kommer upp till ytan i det här ställningstagandet (eller bristen på ett).

Jag är obsessed. Jag tar det personligt. Jag mår dåligt över det.
Det är mitt eget fel.
Se där, jag har redan anpassat mig till rådande norm. Jag ska nog kunna vara en duktig medborgare även i det här samhället. Agera enligt de premisser som ålagts mig och lydigt ta emot min lilla etikett.

Hur svårt kan det vara? Jag måste tänka mig att det ordnar sig för MIG, och det är huvudsaken. Och ordnar det sig inte för mig så är jag ändå inte kvar här och ser det särskilt länge. Mycket enkelt. Nu kan jag slappna av igen.

Annonser

7 reaktioner på ”Det är mitt eget fel

  1. Mr Y skriver:

    Artiklar. Ja, vad är sanning? Kolla den här. Från förra mandatperioden. Observera svaret.

    http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=67&doktyp=fr&rm=2005/06&bet=907&dok_id=GT11907

    Staten har utgifter på ca 829 miljarder kronor för år 2010. Så pengar finns det gott om.

    Vad jag menar med min kompis, som jag inte skrev, var att han uppenbarligen inte ansåg att alliansens politik var ättestupa. Och nej, han har inte fett med cash eller anledning att känna sig ”safe” annat än att han upplever sig tryggad i samhället. Givet att behandlingarna går som de ska.

    Att jag skulle underkänna din oro är något jag tycker du försöker skriva mig på näsan för att sortera in åsikterna i ett visst fack.

    Jag har inga synpunkter på vad du bestämmer dig för att rösta på. Det finns gott om giltiga anledningar att välja det ena eller det andra. Däremot tycker jag att det ibland blir vulgärdebatt bara för att visa hur mer ”rätt” någon viss sida är över den andre. Och för att det verkligen ska vara övertydligt kanske man vrider lite på argumenten.

    Till sist: Ja, jag tycker man ska få vara sjuk och erhålla behandling och ersättning på samhällets bekostnad. Nej, jag tycker inte det är bra att man slänger in arbetslösa i sjukförsäkringen för att snygga till arbetslöshetssiffrorna. Och det tycker nog varken Moderaterna eller Socialdemokraterna. Vägen dit skiljer sig nog och jag tycker inte det är så svart-vitt vilken väg som är bäst.

    • Om saker bara var svarta och vita hade det varit enkelt eller hur?

      Vulgärdebatt är det att prata om samhället som en tankekonstruktion utan verkliga människor och att underkänna berättelser från de som konkret och faktiskt får leva med konsekvensen av politiska beslut. Vulgärdebatt är att tala om människor som ”närande” och ”tärande”, utan att fundera på vad det skapar för människosyn. Alliansens huvudbudskap är ju ”vill du ha mer pengar i plånboken eller vill du att andra ska leva på bidrag?”. Om inte det är vulgärnivå så vet inte jag vad som är det…

      Ja, det finns pengar. Frågan är hur de ska fördelas. Det är väl det som allt handlar om? Jag tycker kanske inte att nåns lettiska städerska eller medelklassens husrenoveringar ska subventioneras av staten. De som har råd med det har, de som inte har inte. Sånt kan man betala med egna pengar. Sånt som handlar om överlevnad, basala funktioner i samhället – vård och omsorg, utbildning, infrastruktur och bostäder t ex – är det skattepengarna ska läggas på. Det är min åsikt. Det är därför jag skriver de här sakerna. ”De nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar ska bidra till att betala regeringens skattesänkningar” har vår nuvarande socialförsäkringsminister Christina Husmark-Pehrsson sagt. Jag tycker att det är fel. Fel väg att gå, oavsett om sjukförsäkringssystemet måste ändras och reformeras och ses över. Respekt för människor måste gå först, även om det kostar. Om nåt parti har en bättre ekvation för att förena mer pengar i plånboken och mänsklig syn på sjuka och arbetslösa, så röstar jag på dem. Just nu kan jag ju bara se att Alliansen inte för en politik som stämmer med min samhälls- och människosyn. Gör du, och andra, en annan tolkning så är det ju ett faktum jag inte kan rå på. Vad som är ”rätt” måste ju var och en bedöma. Fanns det ett facit vore det ju enklare.

      Om du läser andra texter jag skrivit om mitt politiska ställningstagande där min privata situation inte på nåt sätt varit utgångspunkt så behöver du ju inte känna dig tvungen att relatera till det. Jag tycker att det är orättvist att du menar att mina motiv baseras på nåt slags sobbing självömkan eller fiskande efter sympati. Om det var mitt syfte hade jag förstås inte skrivit en text i valtider eller om politik. Du kanske tycker att jag underkänner din intelligens. Tvärtom. Men du underkänner min om du gör den tolkningen.

      Jag skriver dig inget på näsan – du vet varför jag tycker som jag gör och vad jag baserar mina åsikter på för värdegrund, både ideologiskt och utifrån mitt eget liv. Därför att jag redovisar det. Med risk för att få just den sortens kommentarer du lämnar. Jag respekterar andras åsikter, men jag måste också ha rätt att förklara varför jag ifrågasätter dem. Sen predikar jag för redan frälsta i vissa fall, och kommer med största sannolikhet inte att omvända nån som tycker annorlunda. Jag bara berättar var jag står och varför. Sen om andra känner sig skrivna på näsan, tycker att jorden är platt eller att det jag tar upp är oriktigt, vulgärt eller ogiltigt så är det ju liksom inget jag kan göra åt det. Tyvärr.

      • Mr Y skriver:

        Skriva på näsan för mig är att man berättar vilken åsikt någon annan har. Jag har inget emot att man berättar vilken åsikt man själv har. Även om åsikten är om någon annan eller den personens åsikter. Så länge det är vad man själv anser.

        Jag tycker inte att skattesänkningar eller bidragsminskningar ska dras från sjuka. Låter inte som en bra idé. Kärnan i båda blockens idéer är ändå att den som är sjuk får bidrag medan den som kan jobbar. (S) har en tendens att inte backa högerns ”försämringar”. Jag tror högern gick starkt förra valet just för att folk uppfattade det som att många inte hade i sjukförsäkringen att göra.

        Att backa något är otroligt svårt. Det enda man vet med säkerhet är att individer kommer att lida. Då får man fråga sig om alternativet är att aldrig genomföra förändringar eller bara genomföra förändringar som man på förhand vet att ingen kommer att ta skada av.

    • Jag tycker ditt resonemang är cyniskt och ledsamt. Jag håller inte med. Om folk inte har i sjukförsäkringen att göra ska de inte ha sjukersättning. Men se då till så att de som ”hamnat fel” hamnar där de ska och skicka inte ut människor som är sjuka på arbetsmarknaden där de inte har chans till försörjning. Jag tycker inte att man kan offra människor och snacka om nåt slags casualties of war. Om man inte visste i förhand hur detta skulle slå så vet man NU hur det har slagit. Om du läser vad jag skriver så påstår jag inte att det är fel att reformera sjukförsäkringssystemet, bara att göra det på det sätt som gjorts. Vad (s) eventuellt skulle ha gjort/tänker göra och hur det säkert skulle drabba nån känns ju som ett ganska lamt argument till att stödja en politik man inte tror på. Dessutom kanske jag ska förtydliga igen att jag är EMOT Alliansens politik, om det per automatik gör mig till sosse eller skönmålare av deras politik så är det en tolkning som får stå för dig. Jag har flera gånger berättat vad jag anser var fel med det jag känner till och som har hänt under sosse-styre.

      Eftersom du vet var du har din näsa och vad du tycker så är det ju inget problem för dig. Förutom kanske att du läser vad jag skriver och stör dig på det. Jag anser att jag beskriver vad Alliansen och dess väljare röstar på för politik, och vad den innebär och vad det är förknippat med för människosyn. Så helt överraskande tycker jag att mina inlägg är relevanta, viktiga och sanna. Du håller inte med, och som sagt – då kommer vi inte så långt. Jag antar att du får skriva i din egen blogg eller i forum där folk håller med dig för att få att få tolkningsföreträde kring vad som är sant och relevant.

      • Mr Y skriver:

        Jag är helt övertygad om att syftet med förändringen i sjukförsäkringen var just att skicka ut människorna som inte hade något där att göra. Men jag tror inte det är så enkelt som det låter. Alla sjuka har givetvis någon anledning till det och det är inte ”egentligen arbetslös” som är diagnosen. Därför anser jag att man får räkna med att några kommer att felbehandlas. Oavsett vem som genomför reformen. Eller menar du att jag är cynisk bara för att jag påpekar att dylika reformer kommer att göra så att individer hamnar i kläm? Eller att just när Alliansen gör det så hamnar folk i kläm?

        Sedan kan man som du säger göra förändringar när man väl ser effekterna. Och Alliansen har väl sagt att svårt cancersjuka etc inte ska ut och jobba? Men det är givetvis upp till var och en och bedöma vad man tror deras riktiga intentioner är och hur snabbt de kommer att leva upp till dessa.

        Stör mig? Trodde debatt handlade om att man diskuterade olika synvinklar på saker och ting. Tycker man samma sak om något, då tycker jag verkligen att man inte kommer någonvart. Börjar på samma punkt som man slutar. Var ligger konflikten i att du tycker att dina argument är relevanta och viktiga och jag tycker samma sak om mina? Skulle vara tråkigt om det inte var så. Ordet ”sant” vill jag inte ens använda.

  2. Mr Y skriver:

    Jag tycker faktiskt du grävt ned dig i en skyttegrav där valet framställs som:

    1. Ett samhälle med fungerade sjukförsäkring där sjuka tillåts vara sjuka och för det måste vi höja skatten. Annars räcker inte pengarna.
    2. Ett samhälle där man inte får vara sjuk. Försäkringar är privata annars får man dö på gatan. Går förslaget att sänka skatten med 500 kr igenom måste vi stänga ned välfärdsstaten eftersom pengarna då är slut.

    Imorse på tåget träffade jag en gammal klasskamrat från grundskolan. Han jobbar för MUF. Samt fick diagnosen blodcancer för ca ett år sedan. Han såg ändå en framtid.

    • Du har inte läst några av de artiklar som beskriver hur människor med kroniska sjukdomar drabbas av det nya sjukförsäkringssystemet? Du har ingen åsikt om det eller? Det påverkar inte alls din syn på hur Alliansens politik tillämpas praktiskt just nu och förmodligen även efter valet?

      Jag vill gärna ha sänkt skatt, men eftersom Alliansens politiker motiverar besparingarna i socialförsäkringssystemet med att ”samhället inte orkar bära kostnaderna” för sjukförsäkringen, samtidigt som vi tydligen har råd med RUT-avdrag och sänkt skatt blir min enkla matte att jag hellre betalar mer i skatt för att vi ska råd att betala för att de som verkligen är sjuka får vara sjukskrivna. Men sänkt skatt och fungerande sjukförsäkringssystem för alla är ju toppen! Sign me up! Vilket parti ska jag rösta på då menar du? Moderaterna?

      Nu har jag som policy att inte kommentera andras sjukdomar och hur de påverkar deras liv, mående, förmåga att jobba eller psyke, eftersom jag av egen erfarenhet vet att andra i många fall är helt clueless kring hur det känns.
      Men om din MUF-kompis ser en positiv framtid trots att han drabbats av en hemsk sjukdom så tycker jag att det är fantastiskt skönt för honom. Jag har dock lite svårt att se att det skulle enkelt kunna försvara Moderaternas politik att han är sjuk och ändå positiv. Han kanske har en bra sjukförsäkring, cash på banken eller ett eget socialt skyddsnät och känner att om han skulle råka bli väldigt sjuk och inte kunna jobba på ett år eller så och FK inte tycker att han är sjuk nog för sjukersättning så klarar han sig ändå. Men att du underkänner min oro för min framtid på grund av att din MUF-polare är glad trots sin sjukdom tycker jag är ganska förolämpande. Och inte är ett särskilt givande sakargument. Såvida han inte specifikt sa till dig att han var glad att han blivit sjuk just när Alliansen styr eftersom det påverkar hans sjukdom och hans vård i en positiv riktning.

      Eftersom jag redogör för mina argument, utifrån min situation, och du inte tycker att de är giltiga så kan vi bara konstatera att vi ser olika på Alliansens inställning till sjuka och förmodligen drar olika slutsatser kring hur man bör rösta i valet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s